Den första och den sista, ett bokslut
Precis här började min resa till Atlanta. Jag och Linnea flög dit ihop och sen kom en resa jag aldrig kommer glömma. Jag har varit med om så mycket, och jag har växt för varje dag. Jag har lärt mig att sköta en familj, fixa i ett hushåll, fixa, planera och samtidigt vara flexibel och spontan. Jag har kännt värme och kärlek och jag har fått en extrafamilj att tänka på ibland. Jag har träffat människor som står mig nära, och jag har fått vänner som jag inte tänker släppa taget om i första hand. Jag har mognat, växt in i den roll jag hittat och som jag gärna kallar min. Jag har hittat en slags inre frid och är totalt nöjd med mig själv och det jag gjort. Jag vågar tro på att ingenting är omöjligt.
Året har bjudit mig på många skratt, kloka ord och härliga upplevelser. Jag kan inte annat än le stort när jag tänker tillbaka på vad jag har varit med om. Det värmer i hjärtat när jag tänker på mina barn och jag hoppas att vi kan komma att hålla kontakten. Nu i efterhand förundras jag över hur lätt, snabbt och smärtfritt mitt år i usa flög förbi, jag kämpade inte i motvind en enda gång. Familjen var den bästa tänkbara och jag var nog den bästa tänkbara jag också.
Jag kommer sakna det, inget snack om saken. Det kommer svida dagen dom åker tillbaka med en annan nanny. Men jag hoppas allt går bra och jag önskar dom massor med lycka till. Själv ska jag ta ännu några kliv på livstigen och hitta något vettigt att göra till hösten, det är med spänning jag närmar mig nästa nivå i livet.
Och även om jag kommer sakna det som varit så känner jag att jag tagit rätt beslut som stannar kvar, det är nått nytt på gång. Jag gjorde mitt bästa och det blev bra. Bättre. Bäst. Nu är det någon annans tur. Jag är nöjd.
Och här slutar resan.
Kort och gott.
Tack för allt.
Alla!
folk säger att jag förändrats
Imorgon är det två veckor sen jag kom hem.
Jag har varit i sthlm.
Jag har varit i dalarna.
Jag har tagit mitt pcik och pack och flyttat vidare, till sthlm, såklart.
Det rullar på och jag träffar både gammla och nya vänner.
Folk säger att jag förändrats, att jag mognat, lugnat mig, blitt lite biff.
jag ska ta det som en komplimang sa dom och jag, jag bara ler.
Jag är hemma och jag är nöjd.
fantastiskt nöjd!
A perfekt landing
Tillsammans med Rogga!!
Flygningen gick så klockren att jag aldrig vart med om något smidigare och jag lyckades sova en del på planet tack vare sömnpiller, bra plats i planet och tysta grannar, så relativt pigg anlände jag till mitt hemland med hjumöret på topp. Jag ringde mamma och pappa och bekräftade min hemkomst och sen gick jag ut för att möta Rogga, trodde jag. Saken var ju bara den att planet var en timme tidigt och det var inte Rogga. Men är jag den som blir bitter? Nej nej. jag la mig på min väska och halvsov tills jag såg en välbekant tattuerad typ komma ingånende på arlanda.
Snacka om ett vackert återföreningsögonblick. Jag sprang mot honom och log det största sötaste leende ni kan tänka er.
Dagen har varit solig och vi har ägnat den åt varandra, vi avslutade med att gå på bio och se män som hatar kvinnor.
Jag är expert på fullspäckade scheman och imorgon ska jag köra så att det ryker, ny dag nya tag.
I Stockholm, Sverige, Världen!!
4 timmar kvar i hemmets lugna vrå
Ring inte mig. Min mobil kommer ändå inte funka förens den 1a Juni.
Nu är jag påväg hem!
Jag känner mig konstig i hela kroppen, har knappt sovit en blund, drömt massa mysko, vaknat tusen gånger.
Resfeber?
Jag är påv'äg!
No Shit Charlotte
Fredagen har varit väldigt bra och jag känner att jag fått ett bra avslut på min tid här, var uppe i ottan och jobbade från sju, men B sov och de andra var på skolavslutning så jag åt frukost på altanen, satte igång en tvättmaskin, plockade lite här lite där, läste i änglar och demoner och bara gick runt och tog in huset, igen.
Sen vaknade skrutten vid nio och vi åt frukost och läste Bamse, efter det försökte jag få hjälp med att städa min bil, mindre populärt men lite hjälp fick jag och B lekte bra själv så bilen blev äntligen ren!
J åkte senare och sålde bilen, jag undrar vad det är för en stackare som ska få ta över dödsåket efter mig??
Sen kom W hem och var glad att ha sommarlov, M var på skolavslutningsfest hos en klasskompis och allt var frid och fröjd. Tjejerna leker med en granne och jag gräddar ett ton pannkakor och bjuder på lunch innan vi åker och lägger oss vid / i poolen resten av eftermiddagen. P var också där, och B är så duktig i vattnet, hon går under namnet "hajen" numera! Lite utav den förtjänsten kan jag ta, lite utav äran är min. Jag är stolt!!
När vi plaskat klart gick vi hem och gjorde oss i ordning för avskedsmiddagen, och jag passade på att gå hem till Janne för att säga hej då. Det var tyngre än jag trodde och jag fick nästan en tår att rinna när hon ger mig ett paket! Jag fick en ram med kort på oss, en nyckelring med en apa (miss Monkey, vaaa?!) och en fint brev som verkligen värmde. Janne är min vän!
Det var första avskedet.
Sen kom den stora fredagsgrejen, middag med familjen. Vi valde att åka till Olivegarden där de har något som passar allas munnar och vi hade en fin middag. Fick några väl valda ord av J som talar om att dom bara haft positiva upplevelser med mig och har vart nöjda från början till slut, och jag kunde inte annat än att hålla med!
Sen fick jag paket, ett armband från Tiffanys som var väldigt fint, i silver!
Jag fick något blött i ögonvrån men blinkar bort det, jag vill inte gråta, inte än.
Dock tror jag det blir svårare imorgon, jag känner ju att jag kommer sakna dom väldigt väldigt mycket. Det är så konstigt att från och med imorgon ska jag inte träffa den familj jag bott med i nästan ett år varje dag längre, jag kommer inte ha någon att busa på, inte någon att läsa Bamse för, inte någon att snacka fjortissnack med, inte någon att bli sminkad av, inte någon att ha sleepover på barnnivå med. Dom kommer lixom inte vara där 24/7. Mina barn.
Konstigt.
Kvällen blev ialla fall en myskväll med familjen, J och P gick över till grannen för en drink och jag och B och W myste i soffan framför Spangebob och hade ett stort kramkalas där B sa att hon både "älskar och love you Maja", hon sa att hon kommer sakna mig men är glad att jag kommer på hennes kalas. W höll med, till punkt och pricka. ÅÅÅH, måste dom vara så goa?
Tillslut vart W trött och hoppade i säng medans B är den som är nattugglan stannade uppe lite till innan vi kröp ner i hennes säng med 2 Bamse och hade ett avslutande mys/godnattstund i hennes säng. B jag och Flodgrisen.
Nu borde jag knoppa in, jag ska upp 7 imorgon har jag bestämmt, allt för att jag ska kunna sova på flyget på kvällen sen.
Jag åker imorgon.
På söndag får jag träffa Rogga.
Om minde än 30 timmar står jag där inslingrad i hans famn.
Om en vecka är jag i Dalarna.
O v e r k l i g t.
Jag vet inte om jag hinner skriva imorgon, annars återkommer jag när jag kommer hem med någon slaggs utvärdering. Några tankar.
Lite eftersnack helt enkelt.
Vi ses snart <3
Avsked
Igår var Linnea i atlanta för mellanlandning över natten för att idag flyga vidare till sverige. Vi träffades igår, tillsammans med Janne, över en bit mat och lite avskedssnack.
Idag träffade jag Linda för att ta avsked på starbucks.
Imorgon ska jag gå över till Janne för att ta det informella avskedet, det formella skedde redan igår nämligen.
Idag tog jag även avsked av mina mynt, jag växlade in dom till dollares och hade skrapat ihop $60 sedlar, härligt!
Imorgon blir avslutet med familjen, även om avskedskramarna kommer på lördag.
Idag gjorde jag mitt sista favoritpass på gymmet och har bestämt mig att inte gå dit varken imorgon eller på lördag (hinner inte ens på lördag) för att jag idag fick det perfekta avslutet.
Imorgon ska jag springa runt området en sista gång och ta avsked av min promenadväg.
Jag är mitt uppe i avslutartagen helt enkelt.
Det är två nätter kvar i denna säng.
Det är en riktig dag kvar på detta jobb, och på lördag börjar jag resan till sverige, på söndag står jag på svensk mark.
Ofattbart.
Nu ska jag verkligen sova.
Fast först ska jag titta lite på mitt tatuerade stycke som råkat somna med webcam på...
Snart får jag sova i hans famn igen och jag tror inte att någon förstår hur bra det känns?!
The Curious Case
Tisdag idag, det tickar ner må jag säga och idag tog jag ytterligare ett jättesteg mot hemfärden.
Dagarna flyger fram, men ändå känns det nu i efterhand som om jag inte ens haft min Tisdag, eller att ens denna sista vecka har börjat, att vi ens gått in i en sista månad, att Maj snart är över. Det känns bara konstigt.
Imorse vaknade jag upp glad och åt min gröt och åkte till gymmet. Drillades av en WT tränare som jag gillar i ett 50/50 pass. Hon heter Beverly och spelar panflöjtsrock till uppvärmning. Hon får klassen att svettas och jag tycker att hon lyckas med sitt uppdrag som tränare, för jag som motionär är nöjd efteråt. Grattis Beverly.
Efter min träning åkte jag hem och drack min dagliga smootie och duschade snabbt innan jag for för att hämta M i skolan kl tolv, dom har examinations hela veckan och går då bara halva dagar, ända fram till skolavslutingen på fredag, vissa har det bra!
Jag tog hem M och när vi kom hem var det lugna puckar, B hade playdate med tvillingarna och dom åt lunch, själv fick jag i uppdrag att städa ur spelskåpet som nu ser så fint ut. Faktiskt finare än det någonsin sett ut förut, jag är nöjd!
Sen ringde Janne och vi tog en snabblunch på my friends place och jag insåg att jag inte ätit där sen Hanna for. Åh, min Hanna. Det har blivit mycket tråkigare här sen du for, det är inte det där lilla extra längre...
Efter lunchen gjorde vi en räd in på Kroger där jag inhandlade middagen och for hem, inga barn hemma förutom en tvtittande B, planen har ändrats och ingen behöver hämta W i skolan och jaha. Tid över.
Jag tog tillfället i akt att torka ur min byrå och mitt nattugsbord och tvbänken. Nu behöver jag bara torka fönstren och dammsuga mitt rum, sen är det redo att överlämnas till nästa lyckligt lottade superNanny, låt mig rätta mig själv - Nanny.
När jag städat klart var det tänkt att jag och B skulle gå och bada medans W och P åkte till mallen för att inhandla pressenter, men B ändrade sig och var inte längre sugen att bli blöt. Hellre spangebob, och jag kan inte klandra henne. Spangebob är Kung!
Efter tvtittandet lekte vi med småkatter och kameror, vi var på natursemester i florida och såg massa spännande saker, delfiner, apor och sånna saker. Och så köpte vi en panda att ha som husdjur. Man slutar aldrig att förvånas det är ett som är säkert! Sen var det familjemiddag med bakpotatis och skagenröra, vi äter ur frysen och av nån anledning har vi bara god mat kvar. Hmmm..!
Efter middagen var jag fri att göra vad jag ville, Janne och jag hade bestämmt filmdate, vår sista innan hemfärd och vi valde att avsluta våra filmkvällar med The Curious Case of Benjamin Button. Otrolig film! Annorlunda men otroligt fin.
Se den om ni inte har!
Nu ska jag sova och vänta på att bli väckt av Rogga. Det första jag ska säga honom är att vi ses om fem dagar, det andra jag ska berätta om är mitt jobb. Fast han vet ju redan eftersom jag smsat honom, men vad gör det? Saker ordnar upp sig och jag måste få berätta om mitt iver.
Såhär är det:
Jag ska ju flytta till sthlm och jobba som personlig assistent, jag fick idag ett mail om mina introdagar, de var planerade 10-11 Juni, alltså på Emmas student och jag sa genast nej och ansökte om tidigare datum. Det gick att ordna, men kanske inte till min egentliga fördel. Första introdagen blir den 2a Juni, 8-16, andra den 4e 8-16. Det kan gå, om jag bestämmer mig för det, vilket jag gjort. Det ska bli så spännande att börja ett nytt jobb! Men att starta med jetlag, och dessutom efter andra dagen gå direkt på förfest och sen Bruce Springsteenkonsert känns väl sådär. Men det går, det går för att jag fortfarande är ung och oförstörd. Och det går, därför att jag bestämt mig för att det går.
Sen gott folk åker jag hem till mamma och pappa, till mina vänner, till min Melvin, till lillis och big sis, till farmor anka, till mitt Dalarna helt enkelt!
Jag blir där en vecka 5-12 juni, sen flyttar jag igen!!
Är inte livet till för att levas så säg?
avskrivning
Nu ligger jag här igen, i min säng i Duluth, Atlanta och ska för jag vet inte vilken natt i ordningen sova, själv. Och som vanligt börjar tankar snurra och plantera sig. Idag är det tisdag. Det är inte ens en vecka kvar till hemgång och jag antar att det är detta som kallas seperationsångest. Jag börjar få resfeber, bli lite nervös och lite nerstämd men på ett bra sätt. Det är ju inte det att jag inte vill hem, för det vill jag. Jag vill verkligen hem och erövra en ny era av mitt liv, men det innebär ju också att man måste lämna en annan era, en annan del, människor, platser, händelser. Och även om det känns bra, som om jag gett allt jag kunnat och fått tillbaka lika mycket och inte ångrat en dag, så är det alltid med visst vemod man lämnar en trygghet för en annan. Om fyra dagar sitter jag på ett plan till Sverige och det enda jag vet är att det här kommer aldrig mer tillbaka.
Det är klart det känns, och även om inte ett hej då är för alltid så finns det ju ingenting som heller varar för evigt.
Packandes okrönta Drottning!
Jag är asolut helnöjd och absolut den bästa packerska jag någonsin stött på!
Dagarna bara går och går, vädret fortsätter vara mulet men varmt och jag kommer seriöst frysa i Svedala. Men det är jag beredd att ta, jag ska hem om en vecka!
(5 dagar tills jag lyfter för fasiken!)
Jag har roligt, jag leker med B hela dagarna, idag har vi hoppat i vattenpölar och badat skumbad. Vatten hela dagen. Lek, lek, lek och så lite packning. Alla är taggade. Alla packar och plockar. Det här ska vi ro i land!
LISTA!
1. Florida. Alla kvinnor i mitt hus flög till Naples för att semestra en vecka.
2. New York. Jag möter Rogga och lallar runt på julpyntade gator och nynnar på love is in the air.
3. Las Vegas. Jag och Hanna åker på en skönt galen weekend till spel och partymonstrens mecka.
4. Rome. Jag och Hanna åker till grabbarna grus college för en galen fest som slutar precis som sig bör, i skandaler och stora fyllebravader.
5. Florida. Kvinnorna + Hanna bilar till Naples och instalerar oss i den nyinköpta lägenheten och göttar oss i solen en
vecka!
6. 5. Florida. Tjejligan far åter igen tio timmar i bilen för att semestra en vecka i soooolsken!
7. New York. Jag åker till Äpplet och möter upp Sandy och Andy, Mange P och Lucas. Galet rolig kompisresa. Gangbang, hockey och mustiga fyllor. Och en hel del promenader, solsken, mys och skitsnack!!
8. En annan del av Georgia. P fyller fyrtio och hela familjen packar in sig i bilen för en weekend nära hemmet.
Jag är så sjukt tacksam!
Shit vad jag lever!
Och snart påbörjas hemresan. Nu är det banne mig bara en kort liten vecka kvar. En vecka. Bara.
Sen ska en annan resa göras, kärleken, flytten och det nya jobbets resa!
Jag är så nöjd med vad jag åstakommer, för det är sant som det är sagt, vill du göra något, får du ordna det själv. och jag må säga att jag tar för mig rätt bra på det som livet erbjuder.
TJOHOOOO!
Nöjd.
Jag måste ju vara den roligaste att umgås med
ialla fall enligt mig själv, för det är exakt vad jag gjort hela dagen.
jag hade sällskap av en söt liten femåring mellan 7-16.30, sen har jag rockat själv. Och ibland blir jag förvånad av mig själv, vad är jag för ett stycke egentligen??
Imorse var jag uppe med tuppen, bokstavligt talat, klockan sju och började jobba. Jag och Jossan hade planerat skypedate då men för första gången på ca 100 år vaknade lilltrollet också tidigt idag och jag var i tjänst från det att jag klev upp. Mycket beklagligt!
Hur som, jag och B kickade igång dagen med välling (hon), gröt (jag) och nicke nyfiken. Sen rullade allt igång, jag klädde henne och fixade, bäddade sängar, lekte och lurade i trollet sin magyoghurt i form av en fräch smoothi! Sen var det Bamseläsning, jag tror seriöst det är hennes intresse. Och inte mig emot, jag älskar att läsa för henne, vi kan sitta i timmar. Dock tröttnade vi idag och lekte lite istället, innan vi fick den briljanta iden att gå på bio - klockan 11 på förmiddagen en halvregning fredag. Kanon!
Vi såg night at museum II och hade det riktigt mysigt ihop. Hon satt och gosade i mitt knä och när det blev otäckt tog hon min hand och jag fick hålla för både ögon och öron på henne. Sen åkte vi och åt en lunch i all enkelhet på chickfile, det har blivit nästan något utav en tradition.
Därefter åker vi hem och ritar, ritar, ritar oss sönder och samman. Och jag fattar inte vad jag gör för fel, om jag håller tuschpennan på något konstigt sätt eller så men mina fingrar är alltid helt nerkladdade efter att jag ritat med tusch. Mystiskt.
Men man tröttnar på att rita i all oändlighet och snart var lekandet igång igen, lillasyster - storasyster, mamma - barn, bäbishund - matte , häst - ägare. Listan kan göras lång och vi gick igenom allt innan vi bestämmde oss för att bygga puzzel, och mitt när vi satt där och puzzlade så kom resten av familjen hem och vår egna värld fick stänga för idag. Istället följde jag med J till bilverkstan för att hämta min bil som nu äntligen blivit lagad. Och YES, den känns mer pålitlig än förut och jag tror att någon kan ha lyckats göra något rätt för en gångs skull.
När vi kom hem igen hann B och jag läsa igenom några Bamse till innan det var dags för familjen att åka på tömma kyl och barskåpsmiddag hos Hannas fam, själv avböjde jag vänligt men bestämt! (okej, jag vet inte ens om jag var bjuden men jag tackade för säkerhets skull nej ändå...)
Och min ensamtid börjad.
Och hjälp vad jag saknar Hanna vid tillfällen som dessa. För vad ska man göra?
För orkeslös för att träna idag faktist, missade mitt 16.30 pass och kände inte för att gymma, och i luften låg regnt och jag var inte heller cykelsugen (rumpvärk!) så jag bestämmde mig helt sonika för att ha en vilodag idag, och någon har sagt mig att det också behövs?!
Och eftersom Janne jobbade och Linda inte har någon bil av olika anledningar så gjorde jag egna planer, och när Linda sen ringer och plötsligt kan träffas så gör jag en övervägning, och nej. Idag ska jag vara med mig själv för nu hade jag ju bestämt mig för en ensambio. Ja. Jag skulle gå på bio för andra gången idag, och ja. Jag skulle till och med göra det ensam. Hurra för sören! (någon som minns 4 nyanser av brunt, hahaha)
Sagt och gjort, jag duschade mig, klädde mig och sminkade mig. Allt för min egen skull, sen slängde jag ihop middagen, en härlig smoothi, och satte mig i bilen och for iväg.
(Här lyckas jag i nån slags självömkan/svag minut skicka nått slaggs bitterhetssms till Rogga angående att jag är själv, men sen ångrade jag mig, dvs när jag stillat min hunger och insett att jag ska se film!)
Jag far till bion och köper min biljett, går in i salongen som är sånär som på tom. I salongen sitter 3 personer, alla tre är svarta gettomänniskor. Längst bak sitter ett par med en stor svart man med kläder sydda för att också verka som tält ifall den andan skulle falla på samt en kondommössa på huvudet, brevid honom sitter en brud med attityd. På raden framför sitter ännu en svart man med samma känneteckan, dock var hans kondom vit. Jag kommer in, en "liten", med deras mått mätt, vit tjej som ser lite lätt förvirrad ut. Och vad gör då denna vita lilla tjej som till råga på allt är från Sverige där vi i normala fall försöker hålla oss på lagomt avstånd ifrån varandra, speciellt i sådanna situationer som nu var. Men nej. Denna vita tjej fattar ingenting utan traskar upp till översta raden och slår sig ner som om hon var en i gänget.
Ett med gettot. En av high-five'arna. En av dessa NiggáBroch.
Men inget händer och snart kommer mer folk, tre mörka tjejer, och okej, här började jag fundera på om jag valt fel film, skulle jag hamna på nått helt annat än jag tänkt? Men innom kort fylldes salen med blandad komplott och filmen börjar.
Jag såg obsessed.
Den var stark. Men bra. Den handlar om en man som har ett bra jobb och en vacker fru och en fin son, dom lever lyckliga i ett bra äktenskap och har nyss köpt hus och livet rullar på räls. Tills Liza börjar på mannens jobb, Liza är en psykiskt störd (?!) kvinna som börjar stalka mannen och fantisera ihop att dom två har ett förhållande, och hon går över gränsen både en, två och tre gånger. Obehaglig men bra. Riktigt bra faktistk!
Dock fick jag mig en otrevlig överraskning redan i reklamen, jag förstår inte hur dom kan visa så brutala trailers, det var ialla fall en trailer för någon sjuk skräckfilm och folk i publiken skrek och hoppade till av rädsla, även jag. Så jag började det hela med att sitta och vara rädd och ångra valet av att gå ensam. Men det blev bra tillsut och jag blundade faktistk en gång under filmen för att slippa bliva rädd. Jag är ju så pass stor nu att jag har vett att välja bort det obehagliga...
Men en sak som däremot var roligt under biobesöket var att det handlade ju om ett svart par, dvs det var "svart attityd" på kvinnan i filmen, och när det blir bitchfight och grejer kommenterade alla svarta i biosalongen detta med att heja på, bitcha med och yes'a högt. Jag njöt.
Varför är man så låst till tystnad i biosalonger i sverige?
Jag menar, detta var bara kul, i Sverige finns två lägen, antingen knäpptyst eller någon som är sjukt irriterande och tror att den är i vardagsrummet. Snälla, kan inte alla bara lära sig lite av de svarta?
Kan inte folk bara slappna av.
Please!
Det sista jag gjorde med mig själv under min Egendag var att åka och handla på Kroger, plötsligt fick jag nämligen för mig att jag var dödligt sugen på glass. Jag åt ju inget biogodis alls och var ju tvungen att få en belöning, haha. Dessutom är det fredag och jag tänkte på mina barndomsfredagar då vi åt glass varje fredag hos mamma, glass med daim. Någon slags traditionskänsla har man ju ändå i sig. Så nu har jag njutit av ben and jerrys, dock low fat alternativet. Någon slags figurskänsla måste men ju också ha.
Hur som, på kroger går jag och skrattar åt mig själv och tittar ner i min korg, ett paket glass i singelstorlek och en stor nightquil. Tragisk korg, kändes nästan som jag skulle hem och göra sista färden. Ta en överdos av quilen. Men så är det inte. Istället ska jag slå mig in på banan som smugglare. Att bli sjuk kommer i framtiden vara en fröjd.
God natt!
ps. är det normalt att åka förbi ett par som är ute och går med en löjligt liten hund, säga högt till sig själv att det där var en omotiverad storlek på en hund och sen skratta högt i bilen hela vägen hem?!
HAHA. Omotiverad
.
CykelJocke?
Ja, varför inte?
Imorse vaknar jag upp och får en snilleblixt/galen idé. Jag ska såklart ta cykeln till gymmet, att jag inte tänk på det förut!
Upp och kasta i mig min gröt och kasta mig sen upp på sadeln och for iväg. 9.15 startade jag och 9.42 var jag framme, då hade jag fått stanna vid varenda rödljus (5 st) på vägen mot gymmet och 9.45 klev jag in i studio ett för att köra dödspasset. Den totala konditionens pass. Svettåkes favoritpass. Militärträningen. Den bästa, och drygaste erinrar jag mig sen. Hur kunde jag vara så dum att ta cykeln just idag, när passet i sig tar död på mig?
11.15 är jag ialla fall hemma, då har jag avklarat dagens träning. Två timmars rörande.
Jag kännde mig galen, och tror att jag så är.
Nu har jag ont i rumpan av den hårda sadeln och ont i benhinnorna av för mycket ansträngning. Är det dags att skrära ner på träningen tro?
Nej.
Jag vet att den dagen kommer när jag landar i svedala igen, där finns inget gym som kan jämföras med detta. Här är paradiset!
Annars var gymbesöket väldigt socialt idag, dels är tränaren helt såld på mig. Jag har blivit lite utav hennes svensk-favorit och vi snackar massor. Trevlig prick. Dessutom var det flera av dom i klassen som snackade idag (!) och efteråt var det en som tog upp mitt cyklande, hon hade kört om mig visade det sig, och en annan berömde mig för min fina insatts på dagens pass. Och när jag sa ta min cykel och fara hem kommer en mamma med två barn, ett av barnen bara står och tittar storögt på mig och säger sen till sin generade mamma att "look mum, she ride her bike here. Why did'nt we do that??". Mamman fick lov att le sådär som bara mammor kan och säga att jag var tuff som gjorde det men att dom inte gjorde sånt. Men nu kanske jag påverkat ungen till nått bra i framtiden, kanske hon kommer cykla när hon är stor nog att bestämma över sig själv... Lovely!
En annan rolig konversation med kvinnan i bil som kört förbi mig: (fri översättning)
- Jag såg att du cyklade hit, bra gjort!
- Jaa, alla andra åker ju bil och det känns så onödigt när man ändå bor så pass nära ändå. Men just nu fattar jag inte riktigt hur jag tänkte... (jag är helt död och genomsvettig, hon lika så)
- Nää! Det är ju molningt ute!
- Ehhh, aaa? Fast jag tänke mest på att jag är död efter träningen och nu måste trampa mig hem!
- Jaa..?! he he...
The End
Ps. Torsdagen har gått i gladhetens tecken. Bra dag! Imorgon är det helg!!
Cykeltur - ett miljöprojekt?!
Dagen tillbringade jag rätt ensam, sprang en sväng i morse, duschade och gjorde mig redo att leka med B, men nej. Istället åkte hon med P på födelsedagslunch med en väninna och jag blev lämnad med tvätten och en reparatör. Precis vad jag gillar. NOT.
När tvätten var gjord kom iaf J hem och vi hade en liten pratstund innan jag satte mig med min nyttiga äggsmoothie (min lunch den sista veckan, kanske kan det krypa magsäcken lite lite, bara på skoj?) och läste en tidning på altanen i solskenet. Sen hade jag inget att göra och som vanligt av ett trollslag så ringer Janne och har paus. En timmes kaffepaus på starbucks, så värt det! Efteråt åkte jag hem och nu var B hemma och vi lekte våran lek. I leken älskar jag djur och har två hundar, en katt och en kanin. Vilken mardröm!
Snart kom också stortjejerna hem och vi åt mellis och klädde oss i bikini. Poolen i området öppnade idag och självklart var vi där och käkade gratis glass (barnen, jag är ju vuxen nu och kan säga nej) och badade (barnen även här, jag är ju vuxen nu och inser att det är för kallt att bada om det inte är 25 i vattnet) Efter poolöppnandet åkte vi hem och minglade lite innan jag tog mig en dusch, andra för dagen och inte alls bra, och så satte jag mig för att vänta på Jan Banan. Hann skypa snabbt med Rogga och vara lagomt social på facebook, världsmetropolen. Sen ringde Janne och vi gjorde något som inte hänt på tio månader. Vi transporterade oss från en punkt till en annan med en cykel. Cykel. Vilken lycka! Alla vet att jag tappat min cykelförmåga för länge sen och ja, det gick lite vingligt men snart var jag som vilken cykel-jocke som hellst och det tog oss knappt tio minuter att ta oss till resturangen, det var perfekt!
Nu har iden om att cykla till gymmet nästa gång börjat gro, och nej, det kan inte vara omöjligt, och ska jag ta mig till Enköping i sommar är det lika bra att börja öva på en gång!
Väl på Marlows Taverna väntade oss ladiesnight. Dvs att det var special prize for ladies only! En drink 5 dollar! Och det bästa var att jag och Janne körde den snåla vägen ändå och delade på allt. Jag menar, två förrätter som vi splittade, en varmrätt delad på två, och fyra drinkar delat på två. summa summarum $21 per person och vi fick en kurdinarisk resa utan dess like. Drinkmässigt också. Det var värkligen roligt och Janne är sån bra tjej. Jag gillar henne!
Vi har bestämmt tysklandsresa när hon är hemma (ja, du också Hanna!!) och ett sthlmsbesök för hennes del!
Vi pratade på om allt möjligt och skrattade en hel del, vilket är så viktigt!
Det blev med andra ord en lyckad kväll med bra sällskap, synd att vi inte upptäck ladiesnight tidigare!
Påvägen hem konstaterar vi att det är kolsvart. Inga lysen på cyklarna, inga gatulysen och ingen måne som kunde lysa vägen hem heller. Det var skitäckligt och någonstanns mitt i ingenstanns såg vi ett konstigt djur, vi är ännu inte säkra på vad det var men det står mellan hund och rådjur. Jag vet, skillnaden är brutal, men det var helt omöjligt att säga vad det var. Det kan ha varit en räv också, eller nått större. hmmm?
Dessutom kom vi också på att man här i amerika aldrig använder cykeln som transportmedel för att ta sig mellan punkt A och B. Man cyklar för motionen, eller för att man är barn. Men aldrig att man tar cykeln en onsdag för att åka på resturang. Aldrig. Här åker man bil. Hela tiden, även om avståndet är en armlängs så tar man bilen. Jag lovar, folk åker med sin bil för att ställa sig på grannens uppfart. Till ozonlagrets förtret. Dags för fäörändiring kanske!
After Work. Mohahaha.
Och påtal om bil. Jag var med om något konstigt idag. Jag vet att min bil inte är att lita på och nån slaggs varningslmpa har lyst sen jag och Linnnea hade våran insident vid trafikljuset under den första veckan här, för tio månader sen. Hur som, inget att bry sig om har J alltid sagt och jag har då inte heller gjort det. För ens idag.
Idag när jag skulle ta bilen och fara för att hämta Janne hände något konstigt. Jag la i backen men bilen rullade framåt. Chockat bromsar jag och tror att jag lagt i driven dirket, men nej. Så jag koplar ur, och lägger i backen igen, med samma resultat! Jag far framåt och in i stentrappan framför bilen och när jag ska stanna är bromsen stenhård och typ alla varningslampor i bilen lyser och jag kan inte stanna. Som tur är tog ju trappen emot mig, och jag kunde stänga av bilen och lägga i parkeringen. Helförvirrad går jag in för att fejsa J och säga ett sanningens ord, att min bil nu havirerat på riktigt. Han ger mig en blick och säger att jag kan ta hans lexus, generös man det där.
Hur som, när jag kommer hem och är ute och leker med B ser jag J starta min bil, backa ut köra lite i området och komma tillbaka. Titta lite på bilen, skaka på huvudet och gå in. När jag kommer in så säger han att nått är ju fel men att det funkar, jag berättar då min version där bromsen inte tar och han ser förskräkt ut. Bilen ska till verkstaden och jag hoppas nästan nästan att det är dess sista resa. För den är som sagt inget att lite på. Inget alls.
På hemvägen var det lite kyligt och en jacka satt fint. jag använde min nya adidasjacka och kände samhörighet dirket. Tror det kan bli sommarens mest använda plagg, adidasjackan!
R.I.P min blåa vackra klänning. Nu har du gjort ditt och ligger slängd i soporna tilsammans med äggskal och pappersbitar från kladdiga barn. Tack för allt, jag kommer sakna dig. Du var så fin men har nu spelat ut din roll. Du satt inte som du skulle och du hade tappat formen helt. Lika bra att vi gick skilda vägar. Adjö!
Telling stories
Vad är fel med mig?
Klockan är 22.22 och jag är helt kraschad. Förstörd. Röd i ögonen och orkar inte ta några motgångar. Tårar svider i ögonen och jag vill bara sova, sova, sova. Jag har inte ens gjort något fel. Allt har egentligen gått min väg idag, men ändå, ändå är jag inte nöjd.
Denna jävla trötthet. Jag orkar inte vara trött, varför blir jag inte pigg och varför vill jag bara gråta när jag är i detta stadium?
Skit.
Ungefär så känns det.
Jag är en påse skit.
Imorse var jag på mitt 50/50 pass, denna gång med en ny vikarie, helt okej men inte den pulshöjning jag ville ha. Men man kan inte få allt. Hämtade hem B på hemvägen, eller snarare så möttes jag och J på halva vägen och jag tog henne tillbaka hem, fast att vi är tre så är det lite puzzlande då och då. Men vi är alla tillmötesgående och allt går hur bra som hellst! Jag och B far hem, jag äter massa proteiner och läser Bamse tills P kommer hem och jag går in i duschen och får ledigt fram tills halv fyra. Och som av ett under slutar Janne tidigt, redan kl 13 så hon ringer mig och vi styr upp en targetutflykt. Jag vill köpa mitt favoritschampo och ta hem, men jag hittar det inte. Utsålt överallt och jag blir vansinnig. Köpte i förra veckan ett nödschampo, som jag hatar. Jag vill bara byta ut det men nu får jag helt enkelt lov att bita ihop och vara ful i håret. Påse Skit. Hur som, jag handlade inget mer än en lite liten flaska hudlotion som ska räcka den sista tiden som är kvar. Perfekt. Det är dags att tömma allt! Efter Taggan åkte vi och köpte glass i stora lass, och sen var det dags för mig att börja jobba. Men det var inte mycket till jobb egentligen, gjorde mellis, åkte och handlade och strök sen runt i huset, satte på en tvätt, började förbereda maten, duka bordet. Och plötsligt var klockan sex och maten var klar, P och J redo för avfärd och jag var själv med barnen. W hade V här och dom sköter sig själva, M sitter vid datorn och jag är mest med B. En toppenkväll där alla är hur snälla mot varandra som hellst. På riktigt, inget bråk ikväll, vilket är riktigt ovanligt. Vi hade mys, åt pasta med skinksås, jordgubbar och glass, läste bamse, lekte, pratade, sen var det sängdags och allt sprack. Lillungen vill ju inte sova i sin säng och jag försökte med allt. Bokstavligt talat. Men nej, när J och P stövlade in nu vid tio var hon fortfarande vaken, dom andra sov, eller åtminstonde var i sina sängar i sitt rum. Men B. Nej Nej NEJ. P och J har dessutom med sig middagsgästerna hem och dom går ner i källarn dirket för lite pingis. B hör dom, fast jag tror inte det utan jag tror att hon håller på att somna när hon kastar sig ur sängen, springer ner och ropar på mamma och pappa. Jag skämdes. Kände mig sämst. Även fast jag vet att jag gjort mitt bästa, att ingen blir arg eller klandrar mig och att B dessutom börjat anpassa sig efter sommarlovstider, dvs sena kvällar. Men ändå. Jag kännde mig värdelös när jag tassade ner efter och hejade på grannarna och såg förstörd ut. Jag är tröttare än en 4a åring. Påse skit.
Jag avsade mig allt vidare ansvar och flydde in på mitt rum. Nu har jag ägnat tio minuter åt att skriva av mig och lyssna på Tracy Chapman. Nu borde jag sova gott. Annars dör jag.
Gode gud, låt mig vara pigg imorgon. Snälla!
Tiden går fort och jag är snart hemma, jag längtar. Jag längtar rejält!
