Kärleksbrev

Och jag hatar sättet jag står kvar när din ryggtavla försvinner. Sanningen är att jag inte vågar. Sanningen är, att jag står kvar och tittar på. Sanningen är att jag överväger varje steg jag tar. Sanningen är att grytan kokar och jag står på kanten och tittar ner, för feg för att hoppa. Jag tror inte att du ser mig ordentligt.
Allt jag vill är att vara lite nära. Vara någon av betydelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0