minemale

Jaha. Hemma igen. På ett sätt fylld. På ett sätt tom. Varit borta, kommit hem. Har det hänt?
Ja. Det har det.
Var det bra?
Ja. Det var det.
Men jag har inte träffat min familj än. Istället åkte vi direkt till Fabel, som har fått en lya i stan.
Här är fint och här vill jag vara. Jag saknar stockholm. Jag börjar jobba igen på måndag. Jag ska låna en lägenhet i maj i leksand. Jag kanske jobbar på Clas i sommar. Jag vet nästan vad jag vill bli, men jag vet inte när. Jag vet vart jag vill. Men jag vet inte om jag tar mig dit. det enda jag vet är att jag måste ro själv för att komma över ån. Och nej, det finns fortfarande inga allternativ.
Jag är ialla fall tillbaka nu så då är det bara att göra det bästa av situationen, och just nu tror jag på det här. För att jag vill, inte för att jag måste.

Tekannan skriker och mackor är rostade, jag ser mina vänner svansa runt i pjamas.
Nu är det frukost och sen ska vi fånga dagen.
Jag tycker fruktansvärt mycket om dom, varför säger man det så sällan.
?