Det här med att vänja sig

Man är ju ett flockdjur, man är ju människa.
Det är dags att krypa till sängs och fram tills nu har det varit skönt att vara själv, men nu, nu känns det tomt.
Jag vill inte lägga mig i en kall ensam säng.
Jag vet att jag kan men jag vet att jag inte vill.
Jag vill ha Roger där.
Man är ju sån tönt.
Man vänjer sig så lätt.
Men så är man ett flockdjur, en människa och förbannat underbart kär.



Tillägnat Roger.
Godnatt käresta Baby Baccon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0