minemale

Så sitter jag här igen. Med klumpen i magen, framför mig har jag ett berg av papper, böcker, slarvigt skrivet kludd och en uppgift att genomföra.
Och jag fattar åter igen ingenting.
Eller är det bara det att jag intalar mig att jag inte gör?
Jag vet inte, men jag har ingen inspriation och jag längtar inte tills på torsdag då jag:

1. får tillbaka förra veckans uppgift skriven i ren ångest.
2. måste lämna in ännu ett verk från ångesten.

Hellst av allt vill jag bara krypa in i Rogers famn och låta honom hålla om mig, bara vi två och inget annat. Gömma mig och glömma mig.
Men så får man inte göra. Och inte går det heller då han för en halvtimme sen åkte till jobbet.
Kul kille, åjo, duktig om inte annat!

Undra vad jag ska göra (plugga plugga plugga, pucko!)
äta frukost.
läääänge.

Skärp dig Maja!