Är det såhär det ska vara att plugga?
Hjälp. Jag har glömt hur man pluggar. Glömt hur man skriver korrekt och helt tappat den röda tråden, i hjärnan, tyvärr. Veckans uppgift var egentligen inte svår, men ändå ångestladdad. Uppenbarligen. Det är inte varje dag men sitter och gråter över läxan. Jag gjorde det igår. Jag fick skrivkramp och fick inte ner ett vettigt ord på mitt papper. Förstår någon min ångest?
Jag grät som en mellanstadieelev som hellre ville gå ut och leka burken än sitta inne med läxan, vad jag hellre ville göra kan man fråga sig. Hänga mig kanske, i stundens hetta.
Tillslut fick jag ner två utkast som var nått att kasta ut. Imorse steg jag upp och skrev ner bajs på ett papper och printade ut. Jag har inte vågat läsa det än, jag orkar inte bli besviken.
Jag vill vara bra men jag känner mig som en idiot.
Trodde jag var inne i genussvängen men känner mig helt utanför systemet.
Jag vill klara det och har ingen lust att ge upp för en "liten" motgång.
Hade jag haft en gud hade jag valt att be för studielycka, nu har jag ingen gud att vända mig till i svåra situationer utan tänker mer att om jag skulle utnytja vår herre nu så skulle denne bara straffa mig för att jag kommer när det passar sig.
Så tänker jag alltid, en typ av tvångstanke.
Undra om jag ska försöka få i mig lite frukost, ta några lugnande andetag och åter igen försöka mig på min uppgift. Framför allt om jag ska ut och dricka öl med klassen ikväll och vill kunna se dem i ögonen.
Jag måste lyckas.
