minemale

Idag är det måndag, känns det som samtidigt som jag är trött som vore det fredag. Men det är tisdag. Jag jobbar på och harvar mig fram, vet inte riktigt vad jag gör på kontoret egentligen men jag får saker gjorda ialla fall. Och framför allt får jag pengar, vilket behövs!!

Idag när jag var påväg hemåt med min matkasse gick jag längs våltägtsvägen och som vanligt var ett gäng A-lagare vid boulbanan. Dom kastade klot, skrattade, sjöng och drack öl. Jag tror dom hade roligt. Själv kände jag mig bara tragisk. Där gick jag ensam med min matkasse med messmör och bröd. Hem skulle jag och även där vara ensam. Jag gillar inte ensamheten, och jag är så sjukt dålig på att ta tillvara på den. Jag borde hitta ett intresse, fylla min vardag med något, jag vet bara inte med vad.
Ett puzzel känns inte aktuellt ialla fall, det skulle bara trycka ner mig ännu mer.
Jag vet inte vad det är men jag känner mig avtrubbad. Tjock fet och ful. Jag ser mig själv utifrån och inser att jag har glasögon, i stunder som då känner jag mig verkligen som den största nörden på jorden.
Ibland är det jobbigt att vara jag och jag hatar när jag gräver en grop åt mig själv och faller ner. Jag har så lätt att sitta där nere och titta upp och tycka synd om mig själv. Eller nej. Bara motarbeta mig själv.
Jag önskar att jag kunde komma på vad det är jag vill göra.

Jag saknar "mina barn" och jag längtar lite efter min mamma.
och så vill jag att Roger ska komma hem och förstå mig.
om det nu går.

För att strö på det tragiska kan jag meddela att jag lagat så fruktansvärt god mat ikväll, jag har dock inte smakat den än men jag ser ju hur gott det ser ut, och luktar. En sås fick jag till också, en sås i mamma-klass, grym med andra ord. Och jag, jag har ingen att dela den med, för vem vet när Roger kommer hem, egentligen?

Ibland hatar jag att vara jag.