minemale

Julen varar den till påska..

De stora vackra röda dagarna är slut, julen har varit välsignad.
Tjuvstartade på torsdagen hos Linda och Melvin. Finna klappar och gosig unge, tack!
Julafton spenderades hemma hos farmor, med kusinerna, mamma och pappa (!) och lillis. Härligt. Senare på kvällen åkte jag även till Roggan och hände med hans bröder och systrar och sambos och svärföräldrarna mina.
Juldagen åt vi lunch med mamma och hjälpte henne att packa innan det var läge för fest för oss yngre. Hemvändarnas hemvändarfest.
Igår vart inte många knop, mer än att skjutsa mamma till tåget och sen åka vidare till Roggas crib för mat och film!
Mys med andra ord.

Och inget år har jag fått så kolosalt nödvändiga och genomtänkta klappar som i år. Bra familjen!

Årets Jesus blev barnet som ligger i Rogers systers mage, han ska bli morbror, hon ska bli mamma. Grattis.

Och jag kan inte annat än att känna hur det känns i mig, och det gör lite ont, det sticker lite av avund, samtidigt som jag blir glad!
Här verkar allt vara så enkelt. Man är ihop ett tag och sen skaffar man barn, att man varken har jobb eller massa pengar eller tillräckligt stort är nått som inte verkar bekymra. Att man inte heller har utbildning eller så värst hög ålder är heller ingenting.
Landet?
Inte för att jag inte är glad, för det är jag, men jag undrar hur det kan vara ett sånt enkelt beslut för alla andra?

Nu ska jag tugga i mig lite hästkorv och sluta fundera.


NEJ. jag har inte tagit en enda bild på hela julen. Värdelös, jag vet.