Fyll min mun med din

Fyll min tid med någonting.


Vi sover under samma måne inatt, sov gott.

Tydligen har alla samma panik.

Fruktansvärt att vi alla går runt med samma ångest. Framtidsångest. Prestigeångest. Måsten. Borde. Gör!
Tiden rullar fort just nu. Jag själv står och stampar i en liten grop känns det som.
Vad ska jag göra. Hur ska jag göra. Var ska jag?
Finns det en plats för mig här i världen?
Samtidigt.
Allt känns otroligt lyckat och roligt. Jag är inne i en grymt bra period. Det händer mycket saker runtomkring. Jag och mina vänner lever som vi bör. Något utav "time of my life", som det så stort brukar heta.
Förvirrande.
Men.
Klart allt inte är perfekt. Vissa saker saknas. Vissa saker är jobbiga. Vissa saker är trevliga.
Därför.
Är jag extra glad i mina vänner just nu. Vi förstår varann bättre än någonsin.

Idag hände en annan lustig grej. Jag blev helt galen och körde bil totalfel.
Fel sida refugen, åt fel håll i rondellen, för långt, för fort, för farligt.
Jag har tappat respekten för bilen.
Byggd av plåt, måste vara säker.

..och åter igen tvingar jag mig själv att inte tänka alls..

Älg Jakt


Åter igen dags för skogens konung att hålla sig borta. Åter igen dags för ledighet åt alla jägare. Återigen ska barnen kläs på och tas med ut i skogen, nu ska jägarn visa hur man dödar älg. Viktigt viktigt.
Jag förstår mig inte på det där med älgjakt. Vilken är vitsen? Knappast spännande, det kommer ju inte älg så ofta som det borde för att kallas kick. Sitta å frysa röven av sig på ett älgpass, dricka kaffe tills du får diaré och sova obekvämt med halva jaktlaget i sked. Döda, Skära upp, stycka, hänga, frysa, äta. Jaga. Ska det kallas sport? Bära tunga vapen över halva skogen, för att gå hem lika tomhänt som du kom, eller i värsta fall, med en hund mindre. Hörde att en jägare dessutom antagligen dödats av en björn också. Känns ju stabilt att ränna i skogen med livet som insatts. (Undra hur mycket jägaren och dennes hund hotade björnen?) Sen är det ju såklart det årliga avslutet som lockar lite mer. Alla gubbar super sig stenpackade och kommer hem till sina fruar med köttsår, haltben och blåmärken. Men  Älgjakten är värt allt. Eller?
Mina egna erfarenheter innom området är dock inte så stora. Min enda egna upplevelse i älgpass är av helt annan natur.

image68

Det där med att förlåta.

Vilken tur att vi har kommit på det perfekta ordet förlåt.
Det gör att vi kan bete oss hur vi vill, för det är bara att säga förlåt.
Eller hur var det där?
Kan man förlåta allt?
Är förlåt ett ord att ha i bakhuvudet när man gör nått dum?
Borde ett ord som förlåt ens finnas, borde det inte vara så självklart att vi behandlar varandra så pass bra att vi inte behöver säga förlåt?
Tydligen inte.
Förlåt känns plötsligt överdrivet.
Det bästa jag hört:
Gud förlåter inte, för han har aldrig dömt.

Godnatt stolpskott.
Jag saknar det.




Unik

En gång när jag var fjorton år fick jag och Josefine idén att vara med i en filmtävling. Man skulle göra nån film med temat utanför, tror jag.´vi gjorde ett manus, tänkte hur vi skulle göra, började fundera över om ljuset i matsalen var tillräckligt starkt. Det blev ingen film, men väl ett citat som jag minns än idag:
"jag hatar dig, jag hatar dig för att du inte är som alla andra"

Tänk va rädd man var dåförtidet. Rädd för att vara annorlunda. Idag är jag mycket glad över att jag är jag.
Så jävla Unik.

i extas

Jag tänker tillbaka på förr, när jag var en idiot till tonåring. En jobbig tjej. Ett surt barn.
På Hur jag har behandlat min mamma. På våra fighter. På våra gräl. På orden vi aldrig sa till varanndra.
Jag minns när jag nån gång försökte mig på att skriva dagbok. Jag vet vad jag skrev.
En gång efter en mamma-fight:
Du ska inte tro att jag inte tycker om dig, för det gör jag.
Jag undrar hur det kom sig att jag aldrig sa det.
Tur att mamma stod ut med mig.
Är det för sent att säga förlåt?

Är det ödet.
Varför?

Kärlek på en Söndag.

I vått och torrt har vi ialla fall varandra nära. Väldigt nära. Närmare än nånsin.
image66
Och Jag tänker, att såhär ska det alltid vara.

Fredag hela veckan

Jag har hört att det finns en film som heter måndag hela veckan. En jävla jobbig film om måndagar.
Mitt liv är nått helt annat. Jag har fredag hela veckan, på ett positivt sätt!
Idag har jag klarat mitt matteprov och sen övervunnit min rädsla för Mulle  - Kolikok kolikok - pervo. Två timmar i skogen med ungar, kottar, bullar och Mulle. Jävla skämt, har jag ett friluftsliv? Lovely!
Senare under dagen besökte jag även Farbror Doktor, ännu en rädsla att besegra. För första gången i mitt liv fick jag ligga på bår, han klämde och kikade, hittade inget. Jag undrar vad det är för fel på mej?
Nu måste jag studera en aning, sen ska jag träna och sen är det ölknäckardags, för trotts all så är det ju fredag idag, Nästan.

Och några viktiga punkter:
  • Jag stressar nu man jag antar att det är värt det?

  • Jag är trött på att höra om det underbara och alldeles helt perfekta, du ljuger.

  • Jag skiter i ditt feta kuvert.

  • Jag har ingen lust att se er två tätt tätt tätt ihop, jämt.

  • Jag känner starkt behov av Lars Winnerbäcks nya skiva.

  • Hösten ÄR vacker.

  • Jag ÄR nöjd.


  • Och om du mot förmodan inte har sett det ännu, gå in på youtube och leta på stackarn som spyr i direktsändning. Det är så roligt att dagen inte kan bli fel om man ser det en, två, tio gånger..
    (jag vet att det var nyhet redan i förgår, men jag har inte komenterat, inte reklamerat, inte nämt förens idag)

    Tack och bock, bli min kock...



    Man är sin egen lyckas smed

    Men hur ska man kunna bli lycklig om man inte får göra som man vill?


     

    image62
    Spontanresa till Danmark, Nån?
    (Jag kan tänka mig en resa till Finland, Ryssland, Allingsås, Småland eller vart som hellst egentligen)

    Inatt är det du och jag.

    Jag har haft en alldeles förtäfflig och oerhört trevlig helg. En bra helg. Imorgon börjar jag mitt vik på ett dagis, underbart.
    Jobba plugga träna.
    Var vänlig stör ej, Stress pågår!

    Dessvärre har något hänt i min mage, jag vet inte vad det är riktigt så imorgon ska jag uppsöka läkare. Jag hoppas inte att jag måste in och träffa riktiga läkare, sånädär seriösa typer med hanskar, spruta och medicin. Jag lider lite utav s.k Läkarskräck. Jag har aldrig varit sjuk, jag vet inte hur man gör. Det verkar brutalt skitäckligt med sjukhus och sånt. Jag hoppas jag löser sjukdelen i ruta ett.


    Jag önskar att jag var den som kunde önska alla all lycka, men det är jag inte! En dag kommer droppen som fyller bägaren och får den att rinna över. Den dagen kommer jag vilja döda. Jag kommer gråta blod, spotta salt, skapa sår. det varma lilla Hjärtat kommer den dagen frysa till is. En vacker dag kommer jag inte stå ut längre. Jag kommer inte försvinna helt, bara sudda ut konturerna av mig själv. Bit för bit. Steg för steg.
    Sen är det bara att vänta på comeback.
    Men den dagen är inte idag. God natt!

    Jag har ett sår.
    Sår gör ont.
    Ont gör det i hjärtat när man är kär.
    Kär är man då och då.
    Då var det krig.
    Krig dödar.
    Dö kan man om man har ett sår.
    Jag har ett sår.



    Är detta det Sverige vi vill ha?

    Pengar. Allt handlar om fucking money!
    Jag har inga just nu. 160 kr på mitt konto, och ett liv att leva. Det går inte ihop!
    Csn, vilka hycklare. Lovade mig studiebidrag på tisdag. Idag får jag se att så är det inte alls, dom har kommit på att jag inte är berättigad så mycket pengar eftersom jag ändrat min studieplan, - i Augusti!
    Tack att ni skickade ut ett beslut och sen snuvade mig på konfektyren.
    Ändra sig.
    Jaha, och det kunde dom inte kommit på lite lite tidigare, innan jag började spendera pengar jag trodde jag skulle få? Så jävla bränd.
    Så fruktansvärt sega.
    Och eftersom jag missar utbetalningen denna månad, kommer jag alltså få hoppa på nästa utbetalning om en månad. och då kommer jag få tre månaders studiebidrag. Låter rikt, men sanningen är att jag har hellre pengar nu än om en månad.
    För att uttrycka mig i klarspråk. Helvette!

    Jag trodde aldrig jag skulle bli den som var den, jag är ju skötsam, arbetsam  och ordentlig, vad får man för det? Varför måste jag lida. Det är som jag alltid har sagt, att vara duktig lönar sig inte.
    Hade man varit ett hopplöst fall hade man ju suttit med lägenhet och pengar och säkert ett hyfsat jobb ordnat av kommunen. Tack Sverige för att ni slår ner dom som står!
    Jantelagen. Tönt Sverige. Tro inte att du är nått och om det är så att du råkar vara nått så ska du inte tro att du ska tjäna på det. Här är alla lyckade!
    Alltid, de svaga vinner på nått vis alltid. Jag ser det fina med ideén jag ser det vackra i tanken. Ingen ska behöva lida, hjälp de svaga, pusha på loosersen. Ge dom jobb, ge dom bidrag, "grattis du har dyslexi men klarade gymnasiet utan ett IG, stependium till dig". Jaha, men den som var bäst fick sitta brevid och titta på och försöka vara lycklig över sina alla MVG. Varför hylla, du är ju stark.
    Men sanningen är ju att det är svårt att vara stark när man inte får nån feedback på det.
    När alla räknar kallt med att du klarar dig ändå, utan hjälp, utan push utan nått.
    Du ska leda, du är bäst. Men inte ska du få beröm för det inte. Du ska bara vara!
    Är det inte fel någonstanns?

    Men samtidigt.
    övriga stackare. Regeringen donderar och tar bort säkerhet på säkerhet. Snart kommer allt att förfalla, man ska inte heller sparka på dom som redan ligger. Jag vet. 
     Kuk kuk kuk, Va skönt det kändes, snart har allt gått åt helvette påriktigt!

    ÅH! jag blir galen. Jag får panik. Pengar pengar pengar.
    Jag vet att jag klarar mig, jag vet att jag alltid kan trolla fram.
    Men det känns så fucking jävla olustigt!

    Nu är det helg igen!

    image61
    Ja, det är väl bara att bita ihop. Snart är det måndag igen..
    Men först, fredagen ska levas ut.
    Matte klockan tio, jobba klockan elva, stänga klockan sex, träna klockan sex, hem till tacos klockan halv åtta, flickafton klockan åtta.
    Och vi ska inte tala om lördag. Ryktet säger roadtrip och en flarra vin.
    Söndag. Har jag tid att plugga då?
    På nått sätt känns det som mitt liv går ett i ett. Ibland undrar jag när jag ska hinna stanna upp och ta en paus.
    Ett andetag.
    Vem var ufot som bestämmde att man lever bara en gång?
    Vem sa att man bara får vara ung en endaste gång?

    Jävla Gud. Är du nöjd nu?

    (Stor i orden. Stor på jorden. Nöjd i situationen.)

    Det bor någon på tredje våningen

    Pappan skaffar kvinna, kvinna har ett barn. Kvinna flyttar in. Barnet flyttar med.
    Det bor någon på den tredje våningen. Jag tror det är hon. Tredje våningen har lixom blivit en svär för någon och hennes skabb till vänner och pojkvän. Ingen går dit i min familj längre. Det är lite som den förbjudna skogen...
    Hon som bor däruppe har visst varit min s.k "sambo" i typ ett år. Konstigt. Jag känner nämligen inte henne. Vi pratar aldrig, vi ser inte på varandra och vi har icke något gemensamt överhuvud taget.
    Det länns lite konstigt att bo ihop med någon man inte känner, någon som tydligen kallar mig "plastsyster" inför hela världen, men som själv inte pratar med mig.
    Efter många suckar och ihopbitna käkar från både mig och min syster (som numer campar nere i källarn med mig p.g.a denna lilla katastrofflicka däruppe) så rann tillslut bägaren över.
    Puckade komentarer, pinsama utlägg, lågt IQ och en aningens mode 99 kan man ta.
    Men att höra henne och hennes pojkvän knulla järnet blev för mycket.
    Jag satt helt oskyldigt i köket och räknade min minst sakt väldigt invecklade matteläxa när några obehagliga ljud började höras. Jag ignorerade först. Tillslut blev det ohållbart och jag slog med en sop i taket och skrek rakt ut att "nu får det faan va nog, skaffe egen bostad".
    Efter det pratar vi om möjligt ännu mindre än innan och klimatet känns en aning kyligt mellan oss.
    Jag antar att jag icke lidit någon större förlust.
    Det känns en aningens drygt.
    Det är krig på bäckbacken i Styrsjöbo.

    Kärleksens språk?

    Jag är så trött på alla jävla regler. Jag orkar inte. Varför får man inte bara vara den man är, när man vill, var man vill  och med vem man vill? Fatta hinten. Jag pallar inte spela det töntiga spelet, hur orkar du? Det känns trisst. Jag skiter i allt som har med sociala framsteg att göra, jag sattsar på min skola, mitt jobb och mina fester. Så länge det är skit så är det inget att ha. Så länge du inte kan vara dig själv så låter jag dig vara. Sålänge det inte funkar att köra mitt race så är jag hellre lycklig med mig själv. Aldrig mera förljuget. Aldrig tänker jag sälja mig själv. Alla har inte ett pris, speciellt inte jag. Det tråkiga är att du vann. och Jag hatar det.
    Det handlar inte om förväntningar, det handlar inte om nått jag kanske ville, det handlar inte om nån jävla dröm. Det är inte det att det inte var nått, det är nått annat.


    Jag är glad att jag bor i Sverige..

    ..Våran största och viktigaste nyhet idag. På aftonbladets framsida
    "Bengt Magnusson vägrade festa med Filip och Fredrik".
    Skönt att vi bor i ett sånt harmlöst land att Bengt Magnusson är det seriösaste idag...
    .. Och i Leksand, viktigaste idag:
    "Två nakna hockeyspelare springer nakna och köper korv. - Vi tar helt avstånd från det!".
    Skönt att veta att inte Leksands If sände dessa pinsamma nakna gubbar till korvStåndet själva.
    Grattis världen. Inga krig, ingen svält, inga naturkatastrofer idag...
    Men vänta, var är Britney?

    Fabel och Snake leker igen!

                     image60                 
    Ikväll har jag haft josefine på besök. Hon lagade mat åt mig och vi åt den. Sen nördade vi lite på det överskattade men underbara nätet. Kollade på gamla bilder och blev en aning nostalgiska. Vilka dagar vi har haft. Jag och mina vänner. josefine sa att hon tyckte vi hade bra flyt just nu, jag kunde inte annat än hålla med. Vi har det väldigt bra nu! Men tyvärr blir det bara mörkare och mörkare för var dag. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte gripas av panik. Eller som vi i byn uttrycker oss: dont loose your head!
    Bara för att det blir kallt, mörkt, kalt ska vi inte bli nere. Nej, nu ska vi inte gråta. Sommaren är slut, men livet rullar vidare. 19 höstar har vi upplevt, varför skulle denna vara värre än någon annan?
    Vi snackade en hel del annat också. Tjejsnack. Plugg och jobb. Framtid. Killar, Livet och Kuk.
    Cigg, snopp och Cider som Josse så fint myntade i fredags.
    I helgen ska vi försöka ta det lugnt. Men Tyvärr har JO fyllt tjugo och vill flacha ID på systemet, så vi får se var vi slutar.


    Nu har min hand somnat och det är dags att lägga ner.
    Imorgon ska jag och Fabel kicka igång dagen med frukostbuffé.
    Gladast är jag i mina vänner!



    Done that

    OM inte alla såg likadana ut.
    OM inte allt såg likadant ut.
    OM inte allt kändes så övergjort, uttjatat.
    OM inte hela jävla Leksand skrek Använt, urtvättat, förlitet.
    DÅ skulle jag trivas.

    Och, nu har hockeyn dragit igång igen, som om vi inte hade nog med bekymmer. Gubbar. Hur mycket ska ni skämma ut er i år? Grattis Sverige, sverigest skämt är tillbaka. Leksand Stars, gå och lägg er!

    Dessutom jobbar jag för mycket för mitt eget bästa.

    det blir inget murbruk.

    jag är nöjd!

    Visst är jag uppe i högvarv hela tiden. Visst måste jag stressa endel. visst festar jag kanske lite för mycket. Visst borde jag kanske plugga mer. Visst kan man tycka att jag borde jobba mer. Visst kanske jag dricker lite väl ofta. Visst borde jag kanske vara mer med min familj. visst kanske jag borde vara mera med mig själv. visst kanske jag borde spara mer med mina pengar.
    Men va attans. Jag är nöjd. Det händer så roliga saker helatiden. Oväntade, sköna saker.
    Just nu är jag inne i en bra period. Jag gillar ändå mitt liv jag lever.
    och sålänge jag är nöjd så tänker jag fortsätta.


    ..och bara för att du flyttat 100 mil härifrån är du inte ballast för det...


    Ännu en dag att räkna med

    En natt av konstiga drömmar.
    Nu, morgon. Kallt, Grått väder. En tallrik gröt. Mattelektion. Jobba. Plugga. träna. Sova. Välkommen du nya dag, Välkommen till mitt liv.

    Jag är inte den som är den.

    Varje gång solen skiner är det svårt att tro att det varit regn. varje dag som är en bra dag är det svårt att tro att man har haft dåliga dagar i sitt liv. Motgångar. Tänker jag tillbaka på min barndom är den ljus, fin, vacker. Visst hade väl vi det bra, hade vi inte? Jag minns dagar i sommarstugan, på stranden, i solen. varje dag på mitt sommarlov sken solen, det gjorde den väl? Och varje vinter bjöd på metervis med vit pudersnö och alla julaftnar var bra dar, visst var det så? Vi var väl alltid lyckliga? Någonstanns i mig finns sanningen. Kanske regnade det ibland och det var kanske inte alltid snö. Men ändå, såhär i efterhand var det perfekt. Det är svåt att minnas regnet när solen skiner. Det är därför det är så lätt att ge kärleken ett ansikte. Fel ansikte. För ibland är det exakt så det känns när jag tänker på dig. Jag förtränger allt det så in i helvette dåliga. Tänker på alla ljusa minnen, ser bara det som var bra. Det som jag saknar. Tro inte att det är dig jag saknar. Det är Det jag saknar. Men det är så enkelt att projektera över det på dig. Som om du var solen i mitt liv. Som om du var perfekt. Sanningen är att du inte var det. Men såhär i efterhand är det svårt att se det svarta. Sveket finns. Hålet känner jag. Men ändå. Jag ser bara det som var bra.
    Det är svårt att spräcka en fantasi.


    Du växte upp i det lilla landet Du känner doften av skrapsår och grus
    Av skogens nässlor och bäcken därigenom Mellan rader av symmetriska hyreshys
    Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
    Med det är ingenting som märks där idag Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
    Ett annat liv, ett annat jag
    Den stan hade inga visioner
    Inga öppna hav, ingen kust Inga salta historier i väggarna Inga svindlande höjder, ingen lust
    Känner du hur längtan tar Hur du sträcker dig och stretar
    Bakom varje hög av sand Finns guld för den som letar För den som letar
    Minns du morgonljus eller svärta Ser du lampan slocknad eller tänd?
    Minns du hennes brinnande hjärta Blev du värmd då eller blev du bränd?
    Bränt barn vill in i elden Bort från askan och det rena grå
    Bränt barn har fått smak för värmen Har fått en kärlek till det Stora Blå
    Att komma hem är som att resa i tiden Du känner samma känslor igen
    Den där kvalmiga, väntande friden
    Och samma kärlek och vemod igen
    Nu skiner solen och nu blänker ljuset I alla fönster, i alla krypin
    Men i en etta i det högsta huset Där rullar inlandsisen in
    Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden? Men alla tusentals nätter och dar
    Ska du schemalägga hela livet Eller ha din rastlösa frihet kvar? (L.W)

    Tidigare inlägg Nyare inlägg
    RSS 2.0