only the cat sleeps around

Svenne-banangrodorna haglar nar jag och Jossan oppnar munnen. Mest star jag for.
Det bjuder jag pa!

Jag, i en diskussion om maten och hur den smakar
- Grace is a fantastic Kock...

Jag, i en diskussion om HIV/AIDS:
- But you got it?
Och med you menade jag NI, Landet ghana, Isac tog det mer personligt och trodde att jag trodde att han hade AIDS.

Jag, nar jag laser en barnbok lite for snabbt:
- only the cat sleeps around.
Fast det stod inte around, det stod visst alone.

Jossan, efter att vi atit en jattegod maltid, men med lite for mycket mat pa tallriken:
- It was realy good, but to much so we did'nt eat at all.
Fast vi hade ju atit, men inte allt...

Ja det var ett smakprov pa nagra sprakmissar. Dock tar de inte sa allvarligt pa det har borta, de ar namligen inte sjalva helt klockrena i det engelska spraket. Sa missforstanden haglar ju, som ni forstar.

Men kul ar det!



Josefine och Josefine

Detta ar lilla Josefine, hon ar ca tre ar och kan ha en sparkdrackt i strl 68. Hon ar liten, hon ar tvilling. Hon har en vilja av stal och ett javla humor. Hon ar ocksa en riktigt gosig tjej som alskar att gosa och busa. Hon ar en hejare pa att diska och tvatta ocksa. Underbar liten manniska!


Detta ar stora Josefine, hon ar 23 ar och vad hon drar i klader ar helt ovesentligt. Hon ar rolig, smart och har alltid nara till skratt. Hon har en vilja av stal, kan fisa illa och har ett skavsar pa sin rumpa av for mycket sittande. Hon ar battre an mig pa att tvatta och mer nogran nar vi diskar. Men bast av allt sa ar hon ett fantastiskt resesallskap och den enklaste att bo med. underbar manniska.







Det ar nagot med dessa tva, de har nagot jag gillar. Det ar nagot jag alskar.
Fina fina van och lilla lilla skitunge <3


Flugsoppa och Snigelslem

Vi hade matdag pa barnhemmet igar.
DVS jag och Jossan skulle forsoka oss pa att laga lite afrikansk mat, allt under ledning av madame.

Banko och gronsaksstuvning stod pa menyn, och som ni vet lagas maten over oppen eld.
I borjan tyckte vi det var lite mysigt och vi tankte pa hur vi med fritids brukade vara ute i stansta och grilla korv over oppen brasa. Men efter ett tag, nar man star med roken i ogonen och inte kan andas samtidigt som maten branns fast sa mister det har med oppen eld all sin charm.

Hur som, forst fick vi hacka massa grona blad, yamleafs, stora saker, och det skulle hackas smatt, sen sa skulle loken hackas stort och sedan tomaterna mittemellan...
Allt blandas i en stor gryta med Rod Olja - deras paradingrediens, det de anvander mest och bast. allt ar tamefan rodoranget som serveras i detta land! Allt blandas och kokas ihop tillsammans med en fasligt massa peppar och nagra grona bar som man mosar, det blev valdigt starkt men det ar ju sa de vill ha det!

Till denna stuvning serveras Banko, det ar ett pulver som blandas med vatten och blir en stor tung vit deg. Nar allt kokat och tjocknat och typ brannts fast i botten sa rullar man ihop degen till stora bollar, gigantiska faktiskt, och sa ater barnen denna deg ihop med stuvningen.
Jag och jossan smakade saklart pa allt och stuvningen var god, och banko smakade salt och lite mysko, valdigt kladdig och stum, jag hade aldrig orka trycka en jatteboll av detta inte!

Nar vi satt och lagade maten sa stod ocksa en bunke med sniglar vid vara fotter, stora feta slemmiga sniglar som vi vet att de ater har ibland. det ar tydligen bra for barnen, typ det enda proteinet de far.. Och billigt saklart eftersom man i princip kan plocka dem i sin egen tradgard! Jag personligen tycker ju att dessa stora sniglar ar valdigt motbjudande och av ren prinsip fick jag ju lov att kanna lite pa dem och JA, de ar skitsnuskiga. Skulle aldrig smaka! Ungarna var ocksa fashinerade av de sma kralande sakerna och de hade jattekul at mig nar jag rakade skrika rakt ut nar jag trodde jag skulle fa en snigel kastad pa mig. Som tur var hande inte det och har valde jag och jossan att vi behovde en paus i matlagningen och gick hem en svang.

Medans maten kokade nar vi kom tillbakja sa gjordes annu en eld upp och brevid oss borjade de fritera nagra grabrunaktiga bollar gjorda av nan sorja, barnen fick och de vuxna at och det sag ju ratt gott ut, friterat bara. Och sjalvklart fick vi smaka, och det smakade helt ok. Det var forst senare pa kvallen som vi kom oss for att undra vart sniglarna blivit av... Det behover inte betyda nagot, men de var borta...

Men det har med "oatliga" djur i maten ar nagot man far vanja sig vid, frivilligt, eller i vart fall, ofrivilligt.
Ibland far vi spagetthi till middag och da ar det ju gott med ketchup till, nagot som vi ibland far, men ibland klarar oss utan da vi far tomatsas till pastan. Just denna dag sa hamtar vi ketchupen och serverar oss sjalva rikligt av det roda, vi kakar och pratar tills jossan plotsligt bara stirrar pa ketchupen - vad ar detta?
JAHA. Flugor, i hela javla ketchupen, och den har vi nu atit av i en manad, ja ja. Vi har ju inte matt daligt av det, aven om det just nu inte lockar med kerre pa spaggen. Toppen pa isberget kom i bilen in till Swedru idag:
- Jossan, du har natt svart mellan tanderna!
- Jaha, oj, fa se.. OKEJ. FLUGA.

Mellan tanderna.
gott.

Vi har kommit in i stadiet da saker och ting borjar kannas lite ackligt, vi vet ju att var mat lagas separat i ett annat rum, men det ar ju inte ett fracht rum, det stinker mogel och ar massa bananflugor i koksrummet och maten ligger framme och flaskor star uppenbarligen oppnade. Nej. Det galler att svalja och tanka pa annat. Ibland.
An sa lange har vi ju inte dott av det, sa sa farlig kan det ju inte vara. val?

        

Satan. Nu blev jag hungrig!


Dodsskrik och somnsvarigheter

Tiden gar otroligt fort nu, och en av mina viktigaste plattformar att sta pa har plotsligt ryckts bort - min somn. Jag har sovit jattedaligt i flera natter nu och det gor mig galen!!

Forsta natten jag sov klent somnade jag som vanligt in strax efter nio, men vaknade sen vid ett och kunde inte somna om for ens vid halv fem, da hade alla grannar och alla javla tuppar vaknat och min egen vackarklocka ringde en timme senare. SUCK! Det enda positiva den natten var att jag laste ut annu en bok, en dag - mycket bra och ruggit sorglig, sa mellan fyra och halv fem lag jag bara och grat. Harligt liv lixom!

Natt nr tva var nagot utav det mest dramatiska natter hittills i mitt liv, typ. Somnade vid nio och vaknade med ett ryck av nagot oidentifierbart ljud ringandes i oronen. Nagon var utanfor var dorr och ylade? Stonade? Suckade? Frustade? Kved av smarta? och det blev mer an jag kunde hantera och viskade till Jossan om hon ocksa var vaken, och det var hon. Tillsammans lag vi och bara lyssnade pa detta markliga ljud som dessutom blandades upp av grannarnas pratande ocksa, vi fattade ingenting! Vad var detta? Tusen tankar for, afrikanskt sex? Gammeltanten som haller pa att do? Nagon ritual? Bara nagot sjukt afrikanskt som ingen berattat for oss om?
Tillslut holl vi bada tva pa att kissa pa oss av spanning och fick lov att ga upp till toaletten, och mycket riktigt. Utanfor var dorr vankar nagon omkring med ett lakan over sig och stonar av smarta, runt henne stod typ sex andra grannar och lyste med ficklampa - for sjalvklart var det ju aven stromavbrott vilket gjorde det hela annu mera sjukt! Och vi blev ju inte klokare av vad vi sag, vad hande? Forst trodde vi pa riktigt att det var farmorn i huset som helt enkelt tog sin sista vandring. Det hela holl pa i typ en timme och lagom till tupparna vaknade sa hade kvinnan slutat skrika. Morgonen efter fick vi reda pa att hon haft jatteont i magen och vi hade ju hort henne spy massor ocksa sa det var ju inte sa konstigt, de hade iaf akt till sjukhuset vid fyra pa morgonen och sen dess har vi inte hort natt. Jag hoppas det gar bra! Det var iaf inte farmorn som sjong pa sista varsen!

Natt tre somnade jag bra, men vaknade ungefar hela tiden och sov allmant jattesamst.

Natt fyra hade jag supersvart att somna och vaknade sisadar en gang i timmen och sen vid halv fem var det dags att vakna helt tyckte jag tydligen. Detta efter en hemsk mardrom dessutom! Detta med den forlorade somnen gor mig galen, jag behover verkligen mina timmar, annars blir jag gnallig, far kort stubin och dessutom ont i halsen - perfekt kombination med min redan oversnuviga nasa alltsa. Ja, ni fattar ju sjalva att Jossan ocksa vill att jag ska sova...

Sen ar det ju det har med allt liv och alla ljud pa natten, dels sa vaknar ju tupparna runt fyra ungefar (vem fan sa att tuppar galer kl. sju??) sen sa ar det alltid nagon granne uppe och gor saker pa garden fran ungefar tre pa morgonen tills vi stiger upp, vid fem tycker alla det ar lage att vakna och det ar inte ovanligt med radio och sopande av garden denna tidiga timma. Dessutom har vi ocksa fatt nagot oonskat husdjur, nagot oidentifierbart springer pa taket ovan oss och det krafsar och dunkar natt fruktansvart! Vi ar overtygade om att vi snart kommer vakna med ett monster som ramlar igenom taket. pa riktigt!


For endast 35 kronor

Som man forstar om man laser tacktalet lite langre ned sa fick Jag och Jossan ihop pengar till skolavgiften sa barnen far ga kvar terminen ut! (Tack igen!)
Anledningen till att det var sa dyrt denna gang var for att det var deras forsta termin och pga av administrationen osv sa kostade det svid-mycket.

Hur som, dessa pengar rackte alltsa til denna termin som ar nu men nasta termin ar det en ny avgift, betydligt lagre. For 7 zedi, dvs 35 kr far ett barn sin terminsavgift betald.
Vi har 23 barn som vill ga kvar i skolan och nu ber vi om din hjalp!


Har du tre guldpengar att skanka till skolavgiften till nasta termin?
Maila mig pa facebook eller till [email protected] sa far du mitt kontonr sa tar jag ut pengar och ger till barnhemmet sa att barnen kan fortsatta ga i skolan.

TACK SNALLA NI!

Ingen kan gora allt, alla kan gora nagot.


vi hade ialla fall tur med vadret

..skulle man kunna sammanfatta helgen med trodde jag i fredags nar inget gick som planerat. Men tji fick jag!

Det hela borjade hos somerskan, jag och Jossan hade bestamt oss for att sy upp tva varsinna klanningar och dessa skulle nu vara klara. Efter att vi lamnat i tyget i tisdags var vi hogst tveksamma att vi skulle fa det som vi ville ha det da bade matning och spraket varit sadar, och vi stallde in oss pa den storsta besvikelsen och jag ovade pa att halla mig for skratt hela vagen dit. Nar vi kom fram satt de med vara klanningar pa sybordet, de var alltsa inte fardiga - och vi som hade en tid att passa! Men har i maniana land sa ar det ingen stress och saker och ting blir klara, sa somerskan sydde lite har och lite dar och plotsligt var det dags att prova. Jossan var forst ut och klanningen satt riktigt bra! Lattnaden var totalt och tva timmar senare stod vi med vara klanningar i hand och betalade ca 100 kr st for dem - med tyg och allt alltsa! Dock ska val sagas att den ena av mina tva ar valdigt afrikans och kommer nog endas lampa sig som utkladningsklanning men den andra kan bli tuff som stryk om jag bara syr upp den lite nar jag kommer hem, man vagar ju inte be om for korta klanningar i detta kristeliga land!!

Hur som, i Swedru vantar Minna och Anna pa oss, och det har de gjort sen kl 10, och nu ar klockan alltsa elva och vi har lite brattom, och minst 30 minuters resvag dit, bra dar Maja och Jossan! Vi har ialla fall lite fly (tror vi) med en Tro-Tro som kommer nastan direkt och vi hoppar in och aker ivag. Efter en kvart mitt emellan tva byar pa jordens ingenstanns stannar vi dock, detta efter att chaforen skrapat ihop till en ny vaxellada (pappa du fattar vad jag menar!) och vi  blir staende. Det kommer andra bilar, och antingen ar de fulla eller ocksa kor de av nagon okand anledning bara forbi och dar star vi, atta forvirrade sjalar mitt i ingenstanns. Solen gastar och vi far flytta oss till skuggan. och. vantar.
Tillslut stannar antligen en bil och vi far hoppa in! Antligen, och nar vi val nar fram till Minna och Anna har de stackarna vantat i tre timmar. Pinsamt!!
Tillslut var vi ialla fall pavag och efter lite gruff i biljettkon kom vi pa nastgaende tro-tro till korfiridua, ett stalle vi inte visste mycket mer om an att de har en parlfabrik. Faktum ar att vi inte ens visste vart vi skulle bo. Aventyr! Efter fyra timmar pa skumpig vag, och da menar jag vagar som inte ar nagra vagar utan mer hal och sonderfallna forsok till vagar var vi antligen framme. och val har var det bara att hugga forsta basta taxichaffor som forst tog oss till parlorna. Det var tydligen marknadsdag pa torsdagar sa det fanns inte sa jattemycket stand uppe men det rackte val for oss. Vi hittade nagra fina armband och sa och sen kom verkligheten ikapp och vi insag att det var lage att hitta ett boende! Val tillbaka i stan hittade taxichaforen visst bara till ett hotell och det fick det bli. Tyvarr hade de ingen restaurang vare sig pa hotellet eller i narheten sa vi fick ge oss ut pa middagsjakt pa annat hall.
Efter att ha atit bara frukost var vi ratt hungriga, men begransningarna ar ratt stora sa det fick bli ananas och apelsin och lite notter och chips till middag. Ingen klagan, for dagen efter skulle vi ju fa hotellfrukost!
Och ja, har blev man lite besviken for nar vi vandrade ner till frukostrumet nasta morgon var det ju ingen stor buffe som vantade oss, istallet blev vi serverade en bricka med pulverkaffe och varsin toast med agg. Egentligen inte fy skam, men samtidigt...

Nar vi val sparkat igang dagen gav vi oss ut for att leta reda pa en tro-tro till nasta utflyktsmal, hohoe, och har skulle det finnas ett vattenfall som var vart ett besok. Vi hade fatt for oss att det var ganska nara mellan dessa stallen men efter fyra timmar i tro-tro pa nastan lika daliga vagar var vi framme. Sa nara var det.
Aven har var vi utan boende och beslot oss for att fixa det forst innan vi drog till vattenfallet. Vi haffade en chaffor som valde att ta oss till ett pippi langstrump hotell. Det var jattefarglatt med tygkladda pelare och rutiga dukar och farglatt hus. Lustigt. Och efter en rundtur beslot vi oss for de billigaste rummet - 50 kr var for en dubbelsang och delad toalett, inte fy skam! Matte de ha bra mat ocksa tankte vi, nar vi insag att vi hoppat bade gardagens lunch och middag, och dagens lunch med dessutom. Men det fanns ingen tid att ta reda pa det nu, istallet for vi ivag till det vi kommit for, dvs vattenfallet! Efter en stunds akande sa var vi framme, och val dar fick vi ta oss en timmes promenad i afrikaskog innan vi var framme. Och OJ va vackert det var!! Ett riktigt vattenfall med lejonkungentrad och fladdermoss som flog omkring. Solen sken och bildade regnbage av vattenstanket och i sjon brattades en vit och en svart man i vagorna. Fallet danade och vi bara log. Det var Underbart! Efter en del fotande och fotbadande sa traskade vi tillbaka och for hem. Lagom trotta och valdigt hungriga.

Val pa hotellet valde vi middag fore dusch (som vid narmare undersokning anda inte fungerade) och nar vi fatt studera den verbala menyn bestammde jag mig for att ata grillad fisk och pommes, medans Jossan tog kykling och frittar och Minna och Anna holl sig till Ghanianskt i form av friterad JAM. Vi var alla en aning tveksamma infor vad som komma skulle da vi var de enda gasterna pa hela restaurangen - hade de verkligen varor hemma?
Men vi behovde inte vara oroliga for efter en langre stund kom fyra fullproppade tallrikar och en hel grillad fisk har aldrig smakat battre! Tur for oss. Sov gott gjorde vi ocksa och nar det var dags att aka hem flot allt pa bra och det tog oss bara 4 och en halv timme hem. Hurra!

Nu sitter jag och Jossan har pa internetcafet och ska snart aka tillbaka hem. Ikvall ska Jossan vara sjuksyster och tvatta ett laskigt sar som uppenbarat sig pa mitt ben. Igar var det sa ackligt att jag fick lov att ringa Roger som fick googla pa blodforgiftning. An verkar jag inte ha det och nu ar det bara att peppra pa i trat att jag inte heller far. Men det ska nog ga bra. Jag ar dock valdigt tacksam att det ar jag och inte Jossan som har rakat ut for ackelsaret, da Jossan med all sakerhet skulle bokat likbil hem redan - hypokondrisk som hon ar...

Ta hand om er sa hors vi snart igen. 
KARLEK!

            

Lojligt nog dog jossans kamera nar vi var framme vid fallen! Men som tur var hade jag med min iphone, men de korten kan jag inte fa in pa denna dator...


TACKTAL pt 2

Tack ni pa Verdana som skankte pengar.
Tack Minnas finansiarer.
Tack Jossans Svarmor och Svager.
Tack vare er sa har vi nu betalat skolavgiften och barnen far ga kvar i skolan.

Tack tack tack!
Alla barnen och alla vuxna halsar god bless you och det ar bara att tack och ta emot.
TACK!

Och TACK alla ni som skankte klader!
I torsdags hade vi stora kladbytardagen och alla barn fick sig ett par tre fyra nya plagg var.
Fantastiskt!

TACK!





















Aterigen TACK!!!

Om kronprinsessan Victoria varit svart...


Barnhemmet



Utsidan av det hus som ar barnhemmet.



Insidan, har sover barnen och vi volontarer ater ocksa lunch har.
Igar fixade Anna och Johanna myggnat som nu mer hanger i taket sa det ser inte lika dott ut.
Fast det ar tomt. valdigt tomt.



Den beromda tvattlinan dar vi hanger all tvatt!



En av gardens alla galna tuppar.



Koket. Har lagas all mat pa oppen eld och under bar himmel.


Och sahar sitter barnen och ater, ute pa altanen.



Tvattstugan!











Karusellen!
Detta ar det senaste pa garden, den kom i tisdags. Ungarna aker runt runt med skrackblandad fortjusning, vissa bara med skrack. och fast att man inte far sa gar det inte att halla sig for skratt, vissa ser sa otroligt lustiga ut dar de sitter och aker. De spanner sig och gor sa roliga grimascher.
Sjalv skulle jag aldrig satta mig i denna livsfarliga leksak, den har namligen borjat rasa sonder och har redan valt minst 4 ganger, med barnen i. Som tur var har ingen skadat sig, an.
och for varje varv den snurrar blir den lite lite rangligare.
Men vi har kul sa lange det varar som det brukar heta!

Det ar alltsa i den har miljon vi och barnen hanger. Det ar har vi ater och det ar har vi tillbringar vara dagar. Tillsammans med ovan guldklimpar!

Ta hand om varandra. Ma val!
Vi ses lagom till advent, och det ar bra snart det...

varan Essy!



Lat mig pressentera den forsta lilla babis jag sett komma till varlden!

Har ar hon, lilla Essy!

Vi hade san tur att vi sprang pa dem pa sjukhuset igen, mamman, mormodern och framfor allt det sota lilla sondagsbarnet!

En vecka gammal.
Ljuvlig!

Halvtid delux och pengar som inte finns

Idag ar det en manad kvar tills vi landar pa svensk mark. Halvtid. Lika mycket kvar som gjort.
Givetvis ar det blandade kanslor, det kanns konstigt att tiden gatt sa fort och att man snart ska byta sol mot sno. Samtidigt kanns det overkligt att det inte har gatt langre tid, ibland far jag kanslan att jag varit borta hur lange som hellst och alla intryck och upplevelser gor ocksa att det kanns som vi varit har mycket mycket langre och att vi borde aka hem imorgon, for nu masta anda tva manader gatt? Markligt det dar!

Efter helgen har vi spenderat nastan all var tid pa barnhemmet saklart, vi har gosat och myst och lekt massor. Just nu ar bro bro breja deras favorit och det ar sa roligt nar de sjunger sangen, som de nu mer kan utantill fast med lite mer afrikanskt utal an man ar van vid. Sotisar!!!
De ar ocksa jatteduktiga pa sam makadam, coca-cola ramsan och aminimini ma klappramsan, som vi kor ett antal ganger per dag. Vi har ocksa forsokt lara dem imse vimse spindel, dock ar ju inte den lika kul, det hander ju inte sa mycket under sangen lixom. Daremot gillar dom huvud axlar kna och ta - det galler att variera sig lite!

Allt flyter pa bra, om det inte vore for att de standigt ar utan pengar. Och det ar jattejobbigt.
Barnhemmet drivs av madamme, som ar var vardmamma ocksa kan man saga. Problemet ar bara att hon har tva barnhem "hemliga" for varandra och hon ar mer pa det andra hemmet an pa varat.
Och det dar med hemligt, for att gora en lang historia kort sa finansieras det andra barnhemmet av bla en svensk som var volontar dar for nagra ar sedan, och hon vill inte att madamme ska ha fler barnhem, det ar lixom for mycket barn att ta hand om som det ar pa det andra. Men av nagon anledning har madamme startat upp ett till barnhem, och vi gissar att hon finansierar det pa samma satt som det forsta - fast i smyg. Detta gor att hon aldrig finns tillganlig nar man behover henne och pengarna racker ju inte heller. varken pa det ena stallet eller det andra. Det jobbiga i kraksangen ar just det att madamme just haller det hemligt for oss - samtidigt som vara andra svenska vanner blev skickade till det andra barnhemmet och pa sa satt har ju vi fatt reda pa alltihop anda. Anledningen till att madamme ska vara hemlig ar for att hon ar radd att bli av med finansieringen. och ja, ni hor ju vilken soppa. Det finns tva sidor av varje mynt och ena sidan ar madamme en otroligt god manniska som hjalper dessa stackars foraldralosa barn, men a andra sidan stjalper hon (och riskerar att tappa all sponsring) genom att starta upp ett till utan egentliga resurser.
Vi volontarer, jag jossan och de tva andra, Anna och Johanna hamnar i en jobbig sits nagonstanns i mitten. For nar madamme ar borta kommer ju Isak, hennes son, son driver barnhemmet nar madamme inte ar dar, till oss och sager att all mat ar slut, och all ved, och frascht vatten och all tval och alla pengar... ja ni fattar, och aven om jag onskar att jag kunde hosta upp guldpeng efter guldpeng sa kan jag inte det, for sa mycket pengar har jag inte. Och de som blir lidande ar barnen, det ar de som kommer fa ga hungriga, det ar de som inte far rent vatten, det ar dem som blir drabbade. Igen.

Situationen kanns sa hopplos och vi vet inte hur vi ska komma vidare. Droppen kom idag, nar ungarna kom hem direkt efter att de gatt till skolan och forklarade att de maste betala skolavgiften for att fa ga kvar. Den avgiften ar pa 600 zedi, vilket ar 3000 kr. och da ar det bara for en termin. Och hur mycket jag an vrider och vander sa racker inte mina, eller vara pengar till allt - det finns ingen mojlighet att hitta pengar till allt detta.
Jag blir sa less. Det ar sa markligt. Det tar pa mig och det plagar mig.

Jag aker hit for att gora nagot gott och hur mycket jag an vill sa kanns det som om jag inte racker till.
Jag onskar man kunde krama bort hunger och pussa bort andra problem.
Just nu ar det forvirrat, vi far se hur vi gar vidare nu.

Stackars, stackars barn.


Vara barn!

Jag tankte forsoka bjuda pa lite bilder fran barnhemmet, bilder pa vara 26 barn!





 





































the door of no return

Hej alla!

Nu kanns det som att vardagen rullat ikapp och det hander ingentin samtidigt som det hader natt hela tiden!

I onsdags kvall efter vi varit pa internetcafet och jag sa stolt skrivit om min perfekta mage kan man ju saga att den valde att gora revolt och saga ifran. VI behover inte ga in mer pa det, men om jag sager sa, jag ar inte perfekt jag heller, aven solen har flackar och sa vidare....
Sen fick jag aven asont i halsen och senare pa natten feber, jag blev asradd att jag fatt malaria, men tankte sen att "man far inte mer an man klarar av, vanta och se vad som sker..." och torsdagen tillbringade jag ensam i sangen och sov mest hela dagen, nar jag inte hostade sonder min hals vill saga, och nar jag vaknade pa fredagen igen sa madde jag bra. Eller iaf battre och vi beslot oss att fara pa den planerade semestern. (igen JA)
Jag kan ju lova er att efter en natt i sangen jag sover i sa ar man glad att det ar morgon, den ar valdigt nerlegad och det finns bara ett rygglage att ligga pa, och sen ar det bara att sova. Att tillbringa bade en natt, en dag och annu en natt i den sangen berattigar vem som helst en veckas semester, minst!

Dock fick helgen duga och sagt och gjort, efter lunch akte vi till Swedru dar vi motte My och Asa, nagra andra volontarer som ocksa skulle med pa resen, och sen tog vi en trotro till vart kara cape coste och Oasis beach hotell. Nar vi akt halvvags akte vi igenom en by som var oversvammad, det var massa vatten pa vagen och runt om och vi var alla fyra radda att vi skulle halka av vagen och fortsatta ner i vattnet, som tur va sa klarade vi oss och kom fram helskinnade! Pa plats var aven Anna, Minna och Niclas. Trevligt varre!

Vi badade och solade lite under eftermiddagen, det ar verkligen varmt har, och blir bara varmare och varmare, man ar konstant svettig! Hur som, att bada var skont men kankse inte det smartaste jag gjort for strax darpa borjade min nasa rinna och nu sitter jag har, tva dagar senare och ar ruggit forkyld. Kanner mig som varsta sortens snorunge!

Helgens utflykter har annars gatt i historiens fotspar. Har pa kusten byggdes forr i tiden ett antar slott man anvande for handel, manniskohandel. Slavhandel. Och vi har varit och tittat pa tva av dessa slott och det ar nastan sa att man skams att vara vit. Eller att vara manniska? Att man kan vara sa onda mot varandra, alldeles galet!

Vi fick guidade turer genom bada slotten och det var laskigt att se hur slavarna bott. Instangda i halor under jorden utan ljus eller mojlighet att ga pa toaletten, som djur, illa behandlade djur alltsa. Guiden berattade att slavarna bott med avforing, spyor och kiss upp till midjan nar det var som varst. For att javlas kastade slavvakterna in maten till dem sa dom fick ata mat som doppats i sin egna skit. Ashemskt!
Dessutom fick de krypa i gangar med ett jattesmalt fonster langst fram - dar skulle de krypa ut och uppp pa skeppen som sen tog slavarna till europa. Att fonstrena var sa smala var inget problem, for slavarna var sa magra efter sina tre manader i fangelsehalorna att det gick att komma ut genom ett ratthal om sa kravdes! Hemskt!
De kallade utgangen for the door of no return, och alla fattar ju vad det menas - kom du val sa langt sa skulle du aldrig mer komma tillbaka. Tank vilket ode, att kampa i motvind i tre manader for att sen bli skickade vidare som slavar till ett vidrigt europa. Man far vara tacksam att man lever nu och inte da!

Idag star varldens alla dorrar oppna och vi i vast kan ialla fall aka nastan vart vi vill och gora och se vad vi an behagar. Och det basta med att kunna aka ivag sahar, det ar att veta att det ocksa finns nagot att komma hem till. Mitt hemma. Aven om det ibland har kannts som att jag har oppnat och gatt ut f\ur the door of no return, nar jag valde att aka hit. Det ar sa mycket nytt som hander har, och nar jag kommer hem, jag maste hitta ett jobb, borja plugga, gora nagot vettigt for mig och alla andra. Dock tror jag att bitarna kommer falla pa plats, och jag tror att det ar nyttigt att vaga tappa fotfastet en stund, att vaga ga ut fran den okanda dorren och se vart det leder!

Pa torsdag gor vi halvtid. Herregud vad fort det gar!




Sondagsbarn

I sondags var jag och Josefine med om nagot utav det mest levande man kan vara med om, skulle jag tro.
vi fick namligen vara med under en forlossning. En riktig afrikansk forlossning alltsa!!

Vi hade bestamt med barnhemmet att vi skulle komma och jobba pa sondagen och framfor allt ga med dom till kyrkan, sa vi klar oss i vara mest anstandiga klader, langklanning for mig, och gick till barnen. Pa vagen dit passerar vi alltid en halsocentral som har oppet dygnet runt som kan hjalpa till nar man blir sjuk, dom behandlar allt fran malaria, till stukningar till forlossningar. Och det jobbar tre kvinnor dar, en barnmorska-sjuksyster, en underskoterska och en doktor typ. Vi har gatt forbi dar varje dag och nan gang tagit nagot barn som varit sjuk dit och barnmorskan har alltid sagt att hon ska hamta oss om det blir forlossning, vi har svarat JA! men samtidigt tvivlat pa att hon menar allvar. Just denna morgon star det en kvinna lutad over ett bord och jag sager till jossan att det ser ut som hon ar gravid och ska foda - hon verkar ha lite ont, ar det idag det ska ske?!
Vi gick inte dit och pratade med om utan skyndade istallet ner till barnen for att inte missa kyrkan, men nar vi kommer fram verkar ingen ha brottom, tid och att passa den ar namligen inte sa stort har.. Hur som, ungarna far frukost och vi satter oss och vantar, plotsligt spyr den nya tjejen, Amoa ni vet, rakt ut och jag hjalper henne att tvatta sig och ger lite vatten. Inom en halvtimme har stackarn spytt fem ganger och allt som kommer in, aker ut, och vi tycker det ar lage att ga till kliniken med henne.

Sagt och gjort, vi tar med oss Amoa och gar ivag, och mycket riktigt sitter en kvinna vid kliniken och har verkar - och barnmorskan sager att om babyn kommer idag sa ska vi vara med! Shit. Vilken grej!
Men tiden gar, Amoa spyr, sover och far hog feber sa vi sitter kvar pa kliniken och avvaktar vidare information nar det plotsligt slirar upp en taxi pa grusvagen utanfor. Ur bilen kommer annu en hoggravid kvinna som verkar mer reda att foda an den forsta! och joda, strax gar vattnet och det blir en faslig aktivitet, alla syrror och doktorer springer runt och det moppas pa golven och det toms hinkar med suspekt innehall och den gravida kvinnas tva kvinnliga slaktingar vankar av och an. Och plotsligt oppnar dom dorren och ropar pa mig och Jossan. Det var alltsa dags, pa riktigt!

Vi far ga in i rummet som bestar av ett skrivbord och en liten sang, dar ligger kvinnan helt naken pa ett medhavt lakan. Hon ligger med benen i "foda stallning" och vi tittar forskrakt pa henne. Hon ar sa liten, det ar bara magen som ar stor, och brosten, allt annat ser helt vanligt ut, inte svallt, inte fyllt av vatska, inte uppsvald. Och de flesta gravida kvinnor ser ut sa har. Det ar magen som ar stor, resten av kroppen verkar inte reagera pa att vara gravid alls. Barnmorskan star framfor hennes skote och jag och Jossan far sta brevid, lite pa sidan. "det kommer forst en liten toalett som jag ska forsoka fanga, sen kommer babisen" ar de instruktioner vi far. Vi vantar spant och vagar knappt andas, det luktar lite konstigt av diverse kroppsvatskor och strax borjar magen rora sig markligt. Forst kommer lite bajs, det ar valdigt markligt att sta och se en tjej i sin egen alder bajsa pa sig! Men det var ju och andra sidan vantat i denna situation sa det var lixom inte ackligt. Efter det ar det som om hela kroppen tar satts och hela hon oppnar sig. Jag tar ett djupt andetag och fattar forst inte vad jag ser, det sipprar lite vatten ur slidan och sen ser man en liten hartuss sticka ut, och sen len bit av huvudet. Barnmorskan tar tag och sliter och drar, och kvinnan krystar. hart. och plotsligt kommer huvud och kropp och hela ungen och den lilla ar ute. det rinner  mer vatten och navelstrangen foljer med som den ska. Babisen grater lite och den nyblivna mamman ligger helt stel. Precis som hon gjort hela tiden. Alldeles tyst var hon, och andades genom nasan och knep ihop kakarna hart nar hon krystade. Inte ett ljud, inget skrik, inget aj, inget vral av smarta. Hon bara tryckte ut barnet och sen var det klart.

Jag fick tarar i ogonen nar jag sag babisen komma ut, det var en fantastikst stark upplevelse och jag grattade den nybliva mamman och sa att hon gjort ett bra jobb, forst da fick jag ett leende och ett tecken pa att hon ens fattat att hennes lilla babis nu kommit till varlden! Det blev en tjej, fodd pa en sondag, da far dom heta Essy! som betyder just sondagsbarn-tjej.

Nar babyn var ute sa ar det ju bara moderkakan kvar, och joda. Den kom ocksa efter en liten stund. Sa den har jag ocksa sett, och det var inte alls som jag trott! den var inte lika acklig som jag trodde, och den var inte rund som jag trodde. Daremot kom den tillsammans med massa mer vatten och en hel del blod, och det var har vi valde att avlagsna oss, forst in till babyn som vagdes - 3.1 kg, och tvattades och gjordes fin. Hon var jattesot, och markligt vit. Nastan gra! Och med svart krulligt har pa huvudet! Det var ocksa har hela upplevelsen kom ikapp och jag blev lite yr och tagen och beslot mig for att ga ut och ta lite luft!

Val ute ser den nyblivna mammans slaktingar pa mig och jag ler och sager ESSY! Den ena av dem, antagligen hennes mamma, slangde sig ner pa golvet och skrek och rullade av lycka, jag tror hon tackade gud och alla var sa lyckliga!

Det var en marklig men maktig upplevelse och jag har fatt en helt ny syn pa smarta. Om denna kvinna, och alla andra afrikanska kvinnor med for den delen kan foda ut en unge utan minsata hjalp av bedovning, lustgas eller annat utan att saga ett pip sa borde val en annan ocksa klara det. Och inte bara klara barnafodandet utan ocksa alla andra sma krampor man tror sig ha titt som tatt. Man blir sa bortskamd i vastvarlden dar det ar okej att ha ont och visa det. Har gor man inte det, har ar det bara att sta ut.

sjalva fodelsen var inte heller acklig, utan det hela kandes sa naturligt pa natt satt. Barnet skulle ut och vi visste alla vad det skulle ut fran, och det kom, tillsammans med blandade vatskor av vatten och blod och slam och det var inte heller ackligt, det var bara vad som skulle ut pa nagot satt. och jag trodde det hela skulle vara mycket varre, att jag skulle tycka det var ackligare eller att jag skulle reagera starkare, kanske spy! men sa blev det inte utan jag stod bara helt tagen av den maktiga upplevelsen. Over att det ar det dar kroppen ar till for, och det ar nagot helt fantastikst och jag blev till och med, konstigt nog, peppad pa att klara av det sjalv. Just for att det verkade sa naturligt. Sa ratt.

Den afrikanska kvinnan ar otroligt stark, och jag hoppas jag minns hennes styrka nar jag sjalv ligger och ska satta en unge till varlden. Att deras styrka aven ska bli min!

Tyvarr hann vi inte fotografera den nyblivna mamman och babisen, for nar vi kom tillbaka tva timmar senare hade hon namligen akt hem igen. Sammanlagt var hon pa halsocentralen i tre timmar, och pa den lilla stunden hann en ny liten flicka komma till varlden.

Valkommen Essy!

(Den forsta kvinnan hade foresten pa kvallen inte fatt sin babis an och de hade skickat henne till ett riktigt sjukhus for att fa hjalp. Jag hoppas sa att det gick bra men vi har inte hort nagot!)

"Please madame, Toilet"

Ar nog mitt nya namn.

Det har gatt och blivit vardag har borta i Ghana, inte en vardag som vardagen ar hemma, men anda en vardag, dagarna liknar varandra och man vet vart man ska, nar det ska atas, nar vi tvattar och vad som gors efter det. Och det kanns faktiskt skont.

Denna vardag innehaller ju sjalvklart en valdans massa barn, 26 st och man ska vara exakt. 26 munnar att matta, 26 famnar att krama, 26 ungar att leka med, 26 barn att prata med.

26 barn som bajsar.

Bajs har namligen blivit en valdigt stor del av vardagen plotsligt. Eftersom de minsta ar hemma hela dagarna och jag tydligen blivit utnamd till deras toalettperson sa ar det ratt naturligt. de ar sa duktiga och kommer minst tre ganger om dagen och tar min hand och sager "please madame, toilet". Dessvarre ar deras stackars magar inte som de ska och de ar alla alltid daliga i magen, deras avforing har konstiga farger och rinniga former och ja, det luktar ratt illa. Men det ar ju bara att bita ihop och torka, an sa lange mar ju ialla fall min egen mage bra och det ar jag tacksam for!!

Det jobbiga i det hela ar dock att de stora barnen inte heller har sa fina magar och att de dessvarre inte verkar helt rumsrena sa att saga, sa ibland kan det ligga sma hogar av avforing pa vag mot toaletten och man vet inte om det ar for att de inte hunnit fram, eller for att de helt enkelt inte ville fram. Toaletterna ar asackliga och vi kallar dem malariatoan, for det ar som dass fast med toaring och det ar tusentals mygg och flugor och typ alltid natt ackligt pa kanten.

Stackars ungar, all denna skit lixom!

Det ar lustigt det dar, nar man byter en vardag mot en annan sa ar plotsligt det naturligaste av allt, allt detta bajs.
snacka om 4 nyanser av brunt!

Nyss sa traffa jag en krokodil...



















Vi har tagit en liten minisemester igen och farit ivag till ett hotell, nej forlat, ett botel som dom valjer att kalla sig, som har krokidiler som husdjur. Restaurangen ligger pa vatten och ar omringad av krokodiler. Det finns over 40 st har och vi fick nojet att klappa en av dem och mata en annan. Den som lever far se. Spannande var det ialla fall.

Krokodilhud ar hard och kall, lite plastig nastan!

Bilder

Ar ju alltid trevligt! Idag hittar ni nagra hos Jossan:

http://resansomblevav.blogspot.com/

Tva skrackupplevelser pa en dag!

Hej alla!

Igar var tydligen skrack-tisdag och ingen hade varnat mig for den!

Det forsta hande precis innan lunch och jag gick en liten svang pa garden med en mycket grinig tvillingpojke i min famn. Vi tittade pa odlor och honor och annat som hor garden till och tillslut verkade han glomma att vara ledsen och ville istallet ha nagra blad fran traden pa garden.  och visst tankte jag, bara han slutar vara grinskrikig och lat honom dra lite i traden. Plotsligt kanner jag nagot pa min axel och ser i ogonvran nagot stort och brunt som kryper pa min kropp. En spindel. En fucking stor javel och jag blir livradd. Jag hoppar till, borjar springa, skriker lite, skakar i kroppen och holl pa att kasta ungen at sidan nar jag inser att det kan jag ju inte. Det ar ju ett barn jag haller i sa det ar bara att halla!! Killen, som heter Ascho hasas av mig ner i knavecken nastan och jag bokstavligt talat algar fram med konstiga kliv till de andra chockade volontarerna som sitter och undrar vad som sker bakom huset. Dom hor mig forst och far sen se den markliga synen av mig, jagad av panik. Sjalvklart dor dom av skratt och jag utsondrar nagra mystiska laten, hoppar och slar lite pa min innan jag sakta lugnar ner mig igen. USCH!

Och Ascho? Han bara skrattade.

Senare samma kvall, vid kl 22 och sjalvklart hade vi somnat kommer sen dagens andra skrack och panikupplevelse.

Roger ringde mig vid strax innan 22 och jag viskar och mummlar att vi sover och vi avslutar snabbt, precis nar vi lagger pa ser jag hur morkt det ar, och tyst. Det har alltsa blivit ett av alla stromavbrott och det ar egentligen inget konstigt med det, det bara ar sa har. Men precis nar jag ska somna in igen hor jag nagot markligt, det later som om nagot ar pavag mot oss och det med kraft. Vinden och regnet ar pavag visar det sig och plotsligt blaser det med san kraft att gardinerna star ut 90 grader rakt ut i rummet. Och ljudet, forst ar det blasten, tank er den hardaste av vindar, ni hor saker flyga omkring och ni kanner vinddraget pa kinderna fast att ni ligger inomhus, samtidigt ser ni absolut ingenting eftersom det ar kolmorkt nar det ar stromavbrott. Och sen kom osregnet. Det danade i backen och det regnade in genom vara myggnat till fonster. Och har var jag nu livradd, de andra sov ju och jag kande mig fruktansvart radd. Vinden ar ju en san sak som jag ar radd for hemma ocksa, jag tycker att det ar riktigt obehagligt nar det blaser och detta var det varsta jag varit med om! Det knappte och dundrade och saker slogs i marken och jag tande min ficklampa och tackade mig sjalv att jag tog med min bla lilla tyghund som jag nu mer delar sang med. plotsligt hor jag ett svagt rop (ja det blaste ju sa hogt att vi maste ropa till varandra och da ar vart rum max 10 kvm stort!!) Det var Viktoria som var vaken och strax hordes aven Jossans rost. Det var verkligen skont att slippa ligga dar i ovadret och vara helt sjalv. Nu forstokte vi lugna varandra och ingen latsades vara radd, utan det erkande vi forst dagen efter...
Jag lag och var saker pa att varat hus skulle blasa omkull! Eller att det var lage att springa till nan hemlig skyddskallare nanstanns men att alla grannar skulle glomma oss och vi skulle vara de enda kvar efter stormen. Vindens dan var obeskrivlig hogt och jag trodde pa riktigt att vi skulle do. Eller skadas allvarligt i det hemska ovadret.
Nar stormen tillslut lagt sig blev det alldeles stilla och obeskrivligt tyst. Det enda som hordes var en getbabis, killing alltsa, som ropade efter sin mamma. Den lat valdigt ensam och jag var glad att jag inte var den geten.
Sa smaningom kunde vi somna om, men jag sov oroligt hela natten.

Usch vad man ar maktlos mot vadrets krafter!

Idag nar vi kom till barnhemmet fragade vi hur de uppleft nattens storm, Isak skrattade nastan at var radsa och sa pa fullaste allvar att detta var ju bara en liten storm, de riktigt kraftiga ar mycket mycket varre. Jag hoppas verkligen att vi aldrig nagonsin behover uppleva nagot varre an denna. Det rackte gott och val for en ovan svenne som mig!

Semester i paradiset-light

Hej Alla!!

Nu ar det sondag igen och det har plotsligt gatt en vecka till! tva veckor att lagga bakom sig och sex och en halv kvar. Kanns bade bra och daligt, tror jag kommit in i nan slags tvaveckorskris och idag fick jag riktig hemlangtan nar jag vaknade. Det sved i magen och jag ville inte ga upp, istallet ploppade jag in ipoden och lyssnade pa lite gratmusik och tyckte synd om mig sjalv, smsade Roger och bara andades. Jag vet att det bara ar att ta sig igenom, att det gar over, men for en minut eller tva var det riktigt jobbigt. Men jag grat inte, inga tarar an inte!!

Denna helg har vi spenderat i ett mys-stalle som heter Cape Cost, hotel oasis. Vi har bott i Bungalows precis vid havet och har haft tillgangar till dusch med rinnande vatten, bara det ar ju lyx i sig och att duschen sen ar ett litet bas med himlen som tak okar bara charmen med det hela!

Vi tog ledigt i fredags och akte ivag efter frukost, nastan hela gruppen med volontarer som anlande med oss skulle hit och det blev ett kart aterseende. Det ar sa kul att hora hur det gar for alla, hur de bor, vad de ater, vilka som vart sjuka, vilka som ska byta projekt osv! Mycket kacklande med andra ord!

Resan borjade som sagt efter frukost med en tro-tro tur till Swedru, som vanligt en nara doden upplevelse och inte bara en gang tryckte jag Jossans ben av radsla. Men vi klarade oss igen och hittade snart busstationen dar vi kopte biljetten for 4 zedi, dvs 20 kr for en tvatimmars tur i luftkonditionerad buss modell mindre. Billigt! Resan borjade med att nan snubbe gick pa och borjade be valdigt intensivt for att resan skulle ga bra, han bad fritt, laste ur bibeln och sjong nagra andliga sanger. Vissa i bussen sjong med, andra tittade ner i knat och vissa laste sin bok. Det dar sista var vi vita, 3 st volontarer som inte fatta ett ord pa Tvi. Forst var jag livradd att jag skulle borja skratta, vilket inte hade varit konstigt alls eftersom jag ar valdigt bra pa att skratta vid olampliga tillfallen, men jag holl mig! Resan tog typ 2 timmar och de valde att spela ashog afrikansk musik under halva resan och den andra halvan vigde dem at nan slaggs TV serie, ocksa den pa hogsta volym! Spannande!

Val framme var det bara att inse att vi kommit ganska nara paradiset, lang sandstrand, boende i sma sota bungalows precis vid havet och som sagt, rinnande vatten. Restaurangen serverade aven internationell mat, dvs pizza, hamburgare och pasta! Aven om det bara gatt tva veckor sa kan jag lova att det var gott att fa satta tanderna i natt sa onyttigt som hamburgare och pommes. Det var bade flottigt och proteiner - det tillhor inte vanligheterna och det var bara att tacka och ta emot, gapa och svalja!

Vi har, forutom atit och legat pa stranden och badat i havet aven hunnit med en turistattraktion - vi akte ivag till en regnskog och skulle klattre pa hangbroar. Turen tog ca en timme och vi fick borja med att ga upp for berget for att komma till broarna, sen klattrade vi upp och var sa lagom kaxiga nar det var dags att ta sitt forsta steg ut pa den svajiga bron. Bro och bro foresten, tank er ett nat som man lagt en stege i och sen en planka over det - varsegod att borja. Detta svajiga bygge var upphangt mellan traden och under oss var alltsa sjalvaste skogen. Njutningen uteblev ratt rejalt och jag ma erkanna att man var lite skakig dar man trippade fram mellan de olika plattformarna. Sammanlagt var det sju broar och det var val forst efter bro 4 man vagade kolla runt lite. Det var ratt lackert men vi var ocksa glada nar det var klart. Benen darrade nar vi nadde marken och man kande sig mor i armarna efter att krampaktigt hallt i repen. Men som sagt - det var haftigt, ocksa!
Tyvarr sag vi inga djur, forutom tre av 600 fjarilsarter typ. Men det ar inte sa konstigt att djuren holl sig borta, de flesta skrek hogt nar de borjade sin vandring dar uppe bland traden! haha.

Det har med att ta semester efter tva veckor i landet, en vecka pa projektet kan verka lokigt, men jag lovar er, detta var verkligen behovligt. Att fa komma bort lite och bara vara ifred, att fa andas lite annan luft, sola bada och koppla av, framfor allt smalta alla intryck och diskutera med de andra vad vi tycker kanner och hur det mas. Nu kanner jag att batterierna ar laddade igen och jag ar redo att ta mig an annu en vecka. Vad den bjuder pa aterstar att se, men jag langtar lite efter alla barnkramar och den karlek man kommer fa nar man kommer till jobbet imorgon. Vardagslyx om nagot!

Var radda om varandra!

                       

Sadar, lite bilder for en gangs skull. Dock ar vissa at fel hall, jag vet, men vrid pa huvet sa blir det ratt... Tack!

Ha en trevlig vecka! KRAM

Jag ar LORTIG!!!

Nu har det gatt nagra dagar sen sist och det rullar pa. Nu har vi plotsligt varit borta i en vecka, fast det kanns som mer, vanldigt mycket mer! Det ar sa mycket att se, ta in, analysera och forsoka forsta. Det tar pa krafterna och jag ar helt slut pa kvallarna, igar fick vi lite panik nar vi inte kom i duschen for ens halv nio.. Halv nio lixom, det ar ju ingen tid, har kanns det sent!! hahaha.

och dusch, vem forsoker jag lura, det ar ju hinkar med regnvatten som man haller desinfektion som luktar apa i och som man sen skopar over sig med en kopp. Men visst, det ar ocksa en dusch och aven om jag saknar bekvamligheten hemma sa kanns det anda okej. det gar bra. Vi duschar ihop jag jossan och viktoria och det kanns lite som man leker skola eller sa. Det har med privatliv ar ju inget som finns langre, vi gor allt ihop, sover, duschar, pratar, jobbar, bor, lever, ja allt. Vi vet till och med nar de andra har bajsat. Sjukt egentligen, men helt naturligt har!! Man har lixom inte plats eller tid att stanga in sig i sitt egna for ett tag utan allt mitt ar ditt och allt ditt ar mitt. typ. Och just nu ar det val framfor allt mitt svett jag delar med mig av till mina rumskamrater och vapendragare. Jag ar sa varm och svettig att det spelar ingen roll att man dranker sig i kallt vatten for sa fort man stiger ut sa ar man svettig igen. och haret, mitt har, det ar ackligare an nansin och jossan insisterade pa att jag borde ha harband pa mig idag. Hmm, jag kan ta det. Jag ar lortig just nu, och det kanns hopplost att bli ren!
vi diskar tre ganger om dagen, barnens skitiga disk, vi tvattar deras klader tre timmar om dagen och det ar allt fram bajs till matrester och rod jord som hamnar i baljan och sen pa mig. Jag har ungar konstant i knat och  har finns inget rinnande vatten! Jag torkar rumpor och jag torkar nasor. Jag kramas och pussas och serverar mat om vart annat. Vagarna ar dammiga och sanden ar rod. och solen steker jamt. Ja ni fattar. Det finns inte en chans att man ska vara ren!!

Idag har vi iaf tvattat vara klader sa att man atminstonde ska se ren ut pa ytan, alltid lurar man nagon!
Men hur som, jag klagar inte, inte an. Det ar okej att sova med grus i sin sang. Man ar inte sa krasen langre.

Det finns alltid dom som har det varre!

Barnen pa barnhemmet sover pa sma bastumattor direkt pa stengolvet till exempel, det spelar ingen roll om dom ar nytvattade eller inte. dom sover pa grus anda.

I ovrig borjar vi fa en vardag pa natt satt. I sondags tog vi sovmorgon och hangde sen pa barnhemmet.
Vi gav vara pressenter till de som jobbar dar och ar var vardfamilj och vi hade med oss ballonger och underkladerna till barnen. SUCCE!! Ungarna stallde sig upp och blessade oss och sjong panta-mera sangen, fast den riktiga alltsa, av ren lycka och inte ett oga var torrt. Ialla fall inte hos mig!
Det var vackert att se den gladjen over det lilla.

Vem i sverige skulle bli lika glad for ett par vanliga bommulstrosor for 5 kr?

I mandags borjade de nya tjejerna och vi ar som jag trodde nagot overflodiga, och efter att ha tvattat monstertvatt igen samt atit lunch bestamde vi oss for siesta. Vi som bor i byn alltsa. Lika bra det, sa far de andra volontarerna lite egentid samt att vi inte behover fa sa langa dagar, vi borjar ju anda halv sju, de andra kommer vid halv nio. nan rattvisa far det allt vara!
Efter siestan gar vi tillbaka och hamtar hem storbarnen, leker lite, badar och serverar middag. Sen har vi antingen gatt hem eller vart med nar dom har ord-lektion. De har verkligen annorlunda uttal pa ord an vad vi har, lite lustigt ibland! men det ar ju bra att man far vara med sa man sjalv lar sig hur de pratar!

Jag fick i mandags ocksa monsterhuvudverk, varsta pa lange och fick lov att sova vidade efter siestan, shit. helt utslagen. Pantad i skallen. Men efter nagra timmars somn var jag pa topp igen och det var skont! Man vill inte bli sjuk, det ar bara sa!!

Vara grannar har inte lugnat sig an och de tigger vidare om saker saker saker, vi forsoker ignorera och reda ut, men man vill ju inte avfarda och vara otrevlig heller. svar balansgang som jag hoppas vi lar oss snart!!
Igar var det iaf fotboll pa tv och alla grannar var samlade i det gemensamma tvrummet, sa jag och jossan satt oss en svang for den goda sakens skull, dock pallade vi inte hela matchen. tv ar lika liten som en dataskarm och bilden lika suddig som en daligt installd kanal. vi sag inget men holl god min. Lagom till andra halvlek sa vi god natt och var anda glada att vi visat upp oss lite, sa att saga.

Det har regnat ocksa sen sist, riktigt monsterregn, riktigt afrikaregn! Fast det ar som sagt fortfarande asvarmt for det. kvaft! Fuktigt.

och efter regn kommer solsken och jag har brant mig lite. Men jag mar bra. Det blir bra det har, alltihop! Det ar jag saker pa. I helgen ska vi pa minisemeter och ladda batterierna lite och fa vara lite ifred. Vi langtar allihopa och det ryktas om att det finns god pizza pa stallet. Lovely!

Har inte drabbats av hemlangtan, men saknar givetvis er alla! Karlek!

PS. jag vill lagga in bilder men det funkar bara pa vissa datorer, uppenbarligen inte pa denna. Sorry!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0