Det här är första dagen på ditt nya liv
Nej. Riktigt så högtavande behöver jag inte vara. Men nästan, för det känns lite så. Någonstans i mig.
I början av Juni fick jag ett SMS från min vän Josefine:
"kan vi inte ta tjänstledigt i höst och åkja som volontärer? En månad? Är i behov av att förverkliga mig själv, gärna tillsammans med dig"
Och det var där allt började, för jag sa ja.
Vi diskuterade hit och angående resemål, längd, pris, när, var, hur???
Tillslut var vi överrens, det blev Ghana och resan ska gå av stapeln i Oktober - November.
Avfärd 2 Oktober, hemresa 2 december.
Det är allt vi vet just nu.
Vi har betalt anmälningsavgiften och fått flygbiljetterna e-postade till oss, nu väntar vi bara på nästa brev. Brevet som berättar vilket projekt vi fått, vilken familj vi ska bo i och framförallt vart i Ghana vi hamnar. Just nu vet vi ingenting, och det är fruktansvärt pirrigt, men spännande också såklart!
Jag har, som den planeringsfreak jag är redan tagit alla sprutor som behövs, jag gillar att vara i god tid och veta att jag är förberedd. Jag har också tagit dessa fula passkort man måste ha för att skicka in tillsammans med pass och visumansökan som ligger hemma på köksbordet och väntar på att bli ifyllda. Jag har gjort det jag kan för egen del nu saknas som sagt bara projekt och ställe.
Låt resan börja!

I början av Juni fick jag ett SMS från min vän Josefine:
"kan vi inte ta tjänstledigt i höst och åkja som volontärer? En månad? Är i behov av att förverkliga mig själv, gärna tillsammans med dig"
Och det var där allt började, för jag sa ja.
Vi diskuterade hit och angående resemål, längd, pris, när, var, hur???
Tillslut var vi överrens, det blev Ghana och resan ska gå av stapeln i Oktober - November.
Avfärd 2 Oktober, hemresa 2 december.
Det är allt vi vet just nu.
Vi har betalt anmälningsavgiften och fått flygbiljetterna e-postade till oss, nu väntar vi bara på nästa brev. Brevet som berättar vilket projekt vi fått, vilken familj vi ska bo i och framförallt vart i Ghana vi hamnar. Just nu vet vi ingenting, och det är fruktansvärt pirrigt, men spännande också såklart!
Jag har, som den planeringsfreak jag är redan tagit alla sprutor som behövs, jag gillar att vara i god tid och veta att jag är förberedd. Jag har också tagit dessa fula passkort man måste ha för att skicka in tillsammans med pass och visumansökan som ligger hemma på köksbordet och väntar på att bli ifyllda. Jag har gjort det jag kan för egen del nu saknas som sagt bara projekt och ställe.
Låt resan börja!

Kommentarer
Trackback