Volontären

Idag kom en ny liten tjej till barnhemmet. Hon heter Amoa och ar fodd 2008. Hennes mamma och pappa dog for tva ar sedan och sen dess har hon bott hos sin moster, men nu gar inte det langre sa idag flyttade hon in till oss.

Morgonen borjade som vanligt och nar jag satt och diskade kom en kvinna med en flicka i hand, Isak ropade in oss och sa att vi hade besok och jag fattade ingenting? Skulle hon be om pengar? Ville hon bara prata med oss vita? var det en van till barnhemmet? Eller var det ett nytt barn?

Fragorna fick snart ett svar och vi borjade med att satta oss i en ring och sa bad kvinnan en bon. Det hela kandes skumt, vad bad vi for? Men sen borjade hon prata, och hon berattade om lilla Amoa som ar foraldralos. Hon pratade och berattade och Isak tolkade. Det var markligt, dar fick vi veta att Amoa inte har nagon langre och jag hade svart att halla tararna tillbaka, det var en san konstig situation, hennes moster satt dar och helt enkelt avsade sig ansvaret for tjejen. Och med sig hade hon en plastpase med Amoas saker, tre ar och allt hon agde fick plats i en pase. Den pasen fick vi pa barnhemmet att forvalta och sen gick mostern.

Vad jag kunde se sa de inte ens hej da och jag fick lov att ga bort for mig sjalv och andas och blinka bort tararna. Det ar sahar det gar till alltsa, plotsligt star ett barn bara har, helt ensam. Med sina saker i en plastpase.

Valkommen verklighet.

sadar.
For att det inte ska bli for langt eller forvirrande forsoker jag dela upp det hela lite. Det ar sa mycker man vill skriva och beratta och forklara att man glommer vad som hander nar, vad som ar intressant och vad som ar viktig. men jag forsoker bena i situationen och forsatter har med var resa:

Jag vill borja med att beskriva hur vart boende ser ut och ar, vi bor som sagt som pa en gard och har ett eget rum med dorr direkt ut sa vi bor alltsa inte i ett hus med en familj. Toaletten som i vara papper var beskriven som WC har absolut inte fungerande vatten, men val en toalettsitts att sitta pa, det galler att gladja sig i det lilla! Dock delar vi toalett med ett antal spindlar ocksa, speciellt en stor fet javel verkar tro den ager stallet och det gor oss lite skarrade. Har forsokt doda, men den rackarn ar for snabb. Och snabb ar nagot vi kommer fa lara oss att vara, det ar inte bamsetidning pa toaletten har inte! Brevid toaletten finns ett duschrum, givetvis utan dusch och har ska man gora sa kallade hink duschar, dvs att man haller vatten i hinkar och sen skopar over sig och tvattar sig pa detta viset. Pa hostelet var det nastan lite mysigt, men har vill inte riktigt den kannslan infinna sig, dels pga spindlarna och krypen och dels for att jag alltid kanner mig stressad har pa garden, det star namligen alltid folk utanfor, inte for att de behover kissa nej nej, de vantar pa vitingarna! Sa nan ro ar det inte tal om. Nu ska vi ju vara har i atta veckor och har bara bott har i tva sa lat oss hoppas attt saker andras, vilket jag tror!

Brevid varat rum och mellan oss och toaletten bor en familj med farmor, mamma och ett antal barn. Det ar lite rorigt det har med vilka som bor var och vilka som ar vilka, men det borde val ocksa ge sig. Nagra bor iaf vagg i vagg och jag vet att de har en babis och en farmor ialla fall. Mitt emot oss finns sen tva bostader till tva olika familjer, och pa lansidan finns ocksa ett bostadshus for nagra. Det ar alltsa alltid folk pa garden, och alla vill ju hanga vid oss eftersom vi ar nytt och frascht, vilket kanns jattejobbigt. Speciellt igar kvall, jag kommer dit!

Vi gick i vanlig ordning upp vid sex och tvattade oss sa gott vi kunde innan vi gick vidare till barnhemmet, morgonrutinen ar tvattning och sen frukost med tillhorande bon innan man lamnar de aldre i skolan, idag gick jag sjalv och kaoset var totalt! Nar vi var dar i torsdags var visst inte hela skolan dar, sa idag var annu fler ungar som skulle titta ta pa och prata med den vita. Och jag som gick sjalv utan vare sig volontarer eller ledare fram barnhemmet hade ingen aning om rutinen, var slapper jag barnen? Ska man halsa pa lararna? Skriva in dem nanstanns? Jag spelade cool och gick snart darifran ihop med de minsta tre som bara foljt med som sallskap. Nar vi kom tillbaka satt Jossan och Viktoria och tvattade klader, jag fick lite frukost innan jag ocksa sattes pa tvattpall, de hade hanskar, jag tankte att jag inga behovde. Vad jag nu fick det ifran, kan varit de dummaste jag gjort! Dels tvattar vi i regnvatten blandat med det hamtade vattnet och sen i dar har vi ju saklart tvattmedel och grejer, och det mina vanner ar ruggit starka saker for efter nagra timmar med handerna i den sorjan hade jag sa ont i mina fingrar att jag trodde jag skulle grata. Nar jag kom hem hade det onda blivit som skrapsar och det var ju bara att inse, jag har tvattat sonder mina hander. SVIIIID!

tillslut var tvatten tvattad, men jag vette fan om den blev ren med tanke pa omstandigheterna och vi hade dessutom fatt hjalp av tvillingarna och lilltjejen sa vissa saker var ju sadar rent, men men, det fanns inte mojlighet till battring anda sa det fick sa vara. Efter tvatten lekte vi med barnen, gosade och latjade. VI gav ocksa paket i form av muggar och skalar fran IKEA och nagra kokshandukar till barnhemmet samt lite leksaker till barnen! De blev till sig och vi hade att gora kan vi saga. Lilltjejen somnade i mitt kna och sov ett tag, det var supermysigt, andra barnet som sussar i famnen pa denna resa. mys! Vi at lite lunch och klockan sniglade sig fram. Ni kan ju tanka er sjalva, tre volontarer, tre barn plus nagra grannbarn som tittar in och sa minst fyra vuxna pa det. NEJ. Inte sa mycket att gora ner.. och plotslgt kommer en bil och tva till svenska volontartjejer hoppar ut tillsammans med var kontaktperson seth. De var tydligen missnojda med sin tidigare placering och skulle nu fa byta hit, till oss. Och jag undrar bara vad ska vi alla fem gora pa mandag da dem borjar???

Innan storbarnen skulle hamtas fick vi i uppgift att sopa klart sa det gjorde vi, och tog in tvatten, och lekte lite mer, och sen somnade lilla josefin i min famn ocksa och jag kanner mig som tryggheten sjalv! Det ar ju supermysigt med ungarna i knat, och jag tror ju verkligen att det ar viktigt med den kroppsliga kontakten for barnen! Sa for mig far de garna sova och mysa i famnen men jag vet inte riktigt vad personalen tycker. sa fort nan somnat hos mig har de velat bara dem till sovmattan sa jag ar fri - antagligen for att gora mer nytta i deras ogon. Dock har jag sagt nej och statt pa mig, jag vill ge barnen den karleken och tryggheten jag tror min famn ger dom for en timme eller tva. Det vet val alla hur mys det ar att sussa i nagons famn?!

Tillslut gick viktoria och Jossan till skolan och hamtade hem resten, och de hade ocksa upplevt kaos, hela skolan foljde med dem ner till hemmet och Isak som jobbar dar fick jaga bort ungarna, han sprang efter dem med pinne och 

sadar.
For att det inte ska bli for langt eller forvirrande forsoker jag dela upp det hela lite. Det ar sa mycker man vill skriva och beratta och forklara att man glommer vad som hander nar, vad som ar intressant och vad som ar viktig. men jag forsoker bena i situationen och forsatter har med var resa:

Jag vill borja med att beskriva hur vart boende ser ut och ar, vi bor som sagt som pa en gard och har ett eget rum med dorr direkt ut sa vi bor alltsa inte i ett hus med en familj. Toaletten som i vara papper var beskriven som WC har absolut inte fungerande vatten, men val en toalettsitts att sitta pa, det galler att gladja sig i det lilla! Dock delar vi toalett med ett antal spindlar ocksa, speciellt en stor fet javel verkar tro den ager stallet och det gor oss lite skarrade. Har forsokt doda, men den rackarn ar for snabb. Och snabb ar nagot vi kommer fa lara oss att vara, det ar inte bamsetidning pa toaletten har inte! Brevid toaletten finns ett duschrum, givetvis utan dusch och har ska man gora sa kallade hink duschar, dvs att man haller vatten i hinkar och sen skopar over sig och tvattar sig pa detta viset. Pa hostelet var det nastan lite mysigt, men har vill inte riktigt den kannslan infinna sig, dels pga spindlarna och krypen och dels for att jag alltid kanner mig stressad har pa garden, det star namligen alltid folk utanfor, inte for att de behover kissa nej nej, de vantar pa vitingarna! Sa nan ro ar det inte tal om. Nu ska vi ju vara har i atta veckor och har bara bott har i tva sa lat oss hoppas attt saker andras, vilket jag tror!

Brevid varat rum och mellan oss och toaletten bor en familj med farmor, mamma och ett antal barn. Det ar lite rorigt det har med vilka som bor var och vilka som ar vilka, men det borde val ocksa ge sig. Nagra bor iaf vagg i vagg och jag vet att de har en babis och en farmor ialla fall. Mitt emot oss finns sen tva bostader till tva olika familjer, och pa lansidan finns ocksa ett bostadshus for nagra. Det ar alltsa alltid folk pa garden, och alla vill ju hanga vid oss eftersom vi ar nytt och frascht, vilket kanns jattejobbigt. Speciellt igar kvall, jag kommer dit!

Vi gick i vanlig ordning upp vid sex och tvattade oss sa gott vi kunde innan vi gick vidare till barnhemmet, morgonrutinen ar tvattning och sen frukost med tillhorande bon innan man lamnar de aldre i skolan, idag gick jag sjalv och kaoset var totalt! Nar vi var dar i torsdags var visst inte hela skolan dar, sa idag var annu fler ungar som skulle titta ta pa och prata med den vita. Och jag som gick sjalv utan vare sig volontarer eller ledare fram barnhemmet hade ingen aning om rutinen, var slapper jag barnen? Ska man halsa pa lararna? Skriva in dem nanstanns? Jag spelade cool och gick snart darifran ihop med de minsta tre som bara foljt med som sallskap. Nar vi kom tillbaka satt Jossan och Viktoria och tvattade klader, jag fick lite frukost innan jag ocksa sattes pa tvattpall, de hade hanskar, jag tankte att jag inga behovde. Vad jag nu fick det ifran, kan varit de dummaste jag gjort! Dels tvattar vi i regnvatten blandat med det hamtade vattnet och sen i dar har vi ju saklart tvattmedel och grejer, och det mina vanner ar ruggit starka saker for efter nagra timmar med handerna i den sorjan hade jag sa ont i mina fingrar att jag trodde jag skulle grata. Nar jag kom hem hade det onda blivit som skrapsar och det var ju bara att inse, jag har tvattat sonder mina hander. SVIIIID!

tillslut var tvatten tvattad, men jag vette fan om den blev ren med tanke pa omstandigheterna och vi hade dessutom fatt hjalp av tvillingarna och lilltjejen sa vissa saker var ju sadar rent, men men, det fanns inte mojlighet till battring anda sa det fick sa vara. Efter tvatten lekte vi med barnen, gosade och latjade. VI gav ocksa paket i form av muggar och skalar fran IKEA och nagra kokshandukar till barnhemmet samt lite leksaker till barnen! De blev till sig och vi hade att gora kan vi saga. Lilltjejen somnade i mitt kna och sov ett tag, det var supermysigt, andra barnet som sussar i famnen pa denna resa. mys! Vi at lite lunch och klockan sniglade sig fram. Ni kan ju tanka er sjalva, tre volontarer, tre barn plus nagra grannbarn som tittar in och sa minst fyra vuxna pa det. NEJ. Inte sa mycket att gora ner.. och plotslgt kommer en bil och tva till svenska volontartjejer hoppar ut tillsammans med var kontaktperson seth. De var tydligen missnojda med sin tidigare placering och skulle nu fa byta hit, till oss. Och jag undrar bara vad ska vi alla fem gora pa mandag da dem borjar???

Innan storbarnen skulle hamtas fick vi i uppgift att sopa klart sa det gjorde vi, och tog in tvatten, och lekte lite mer, och sen somnade lilla josefin i min famn ocksa och jag kanner mig som tryggheten sjalv! Det ar ju supermysigt med ungarna i knat, och jag tror ju verkligen att det ar viktigt med den kroppsliga kontakten for barnen! Sa for mig far de garna sova och mysa i famnen men jag vet inte riktigt vad personalen tycker. sa fort nan somnat hos mig har de velat bara dem till sovmattan sa jag ar fri - antagligen for att gora mer nytta i deras ogon. Dock har jag sagt nej och statt pa mig, jag vill ge barnen den karleken och tryggheten jag tror min famn ger dom for en timme eller tva. Det vet val alla hur mys det ar att sussa i nagons famn?!

Tillslut gick viktoria och Jossan till skolan och hamtade hem resten, och de hade ocksa upplevt kaos, hela skolan foljde med dem ner till hemmet och Isak som jobbar dar fick jaga bort ungarna, han sprang efter dem med pinne och skrek!! KAOS! Haha. Men det ar ju inte latt att veta vem som ar vem och vilka som ska med ner eller inte. Tillslut var iaf alla pa plats. Det blev lite lek och de stora ville saklart leka sam makadam, en sang de nu kan utantill!! sa vi gjorde det lite och sen var det bad och mat igen. Vi ville ga hem tidigt idag eftersom det blev sa sent igar, och planen var att kanske hanga lite med grannarna och den sk hostfamily dar vi bor, men det blev inte riktigt sa idag heller. Barnhemmet ska tydligen ge oss mat, och efter att ha pratat med Seth verkar var host family vara madamme och hennes son Isak och MR ... samt kokerskan Grace som ar var vardfamilj och inte nagon dar vi bor. Sa nu fick vi aterigen vanta pa mat och fick sen eskort av Isak hem. Vi kopte med pepsi hem och tankte forsoka ha lite fredagsmys, men val hemma vantade alla grannbarn och typ halva byn som vanligt.
Och idag var de, i vara svenska ogon matt riktigt oforskamda, de fragade efter leksaker och ville att vi skulle ge massa saker till dem. Vi som inte ens gett gavor till var host family och inte riktigt vet vem som ar granne, familj eller bara en byns barn har vet inte vad nar och hur vi ska ge. Det vi vet ar att vi inte har saker till alla ialla fall, och barn som tjajar pa saker har man ingen lust att ge till....
Hur som tog vi ut en pase bilar och delade ut, ALLA ville ha, bade vuxna och barn och det var verkligen kaos, nan pojke, tror han ar granne iaf, tog samlade flera och rullade ihop till en boll som han tillsltut sparkade ivag som en fotboll. Det var den gladjen i att fa det, for sen borjade han tjata om saker igen och jag som blivit ensam kvar nar jossan och viktoria fatt nog och gatt in forsokte forklara att vi inga saker hade nu och att han just fatt godis och borde vara nojd. Men det gick inte rikigt in. Det var riktigt jobbigt och nar en 14 arig tjej borjade prata om att hon var foraldralos och ville bo dar vi jobbar sa fick jag nog. Det gar inte. Man orkar inte. Vi laste in oss pa vart rum och madde lite daligt, utanfor stod nagra av byns ungar och skrek

skrek!! KAOS! Haha. Men det ar ju inte latt att veta vem som ar vem och vilka som ska med ner eller inte. Tillslut var iaf alla pa plats. Det blev lite lek och de stora ville saklart leka sam makadam, en sang de nu kan utantill!! sa vi gjorde det lite och sen var det bad och mat igen. Vi ville ga hem tidigt idag eftersom det blev sa sent igar, och planen var att kanske hanga lite med grannarna och den sk hostfamily dar vi bor, men det blev inte riktigt sa idag heller. Barnhemmet ska tydligen ge oss mat, och efter att ha pratat med Seth verkar var host family vara madamme och hennes son Isak och MR ... samt kokerskan Grace som ar var vardfamilj och inte nagon dar vi bor. Sa nu fick vi aterigen vanta pa mat och fick sen eskort av Isak hem. Vi kopte med pepsi hem och tankte forsoka ha lite fredagsmys, men val hemma vantade alla grannbarn och typ halva byn som vanligt.
Och idag var de, i vara svenska ogon matt riktigt oforskamda, de fragade efter leksaker och ville att vi skulle ge massa saker till dem. Vi som inte ens gett gavor till var host family och inte riktigt vet vem som ar granne, familj eller bara en byns barn har vet inte vad nar och hur vi ska ge. Det vi vet ar att vi inte har saker till alla ialla fall, och barn som tjajar pa saker har man ingen lust att ge till....
Hur som tog vi ut en pase bilar och delade ut, ALLA ville ha, bade vuxna och barn och det var verkligen kaos, nan pojke, tror han ar granne iaf, tog samlade flera och rullade ihop till en boll som han tillsltut sparkade ivag som en fotboll. Det var den gladjen i att fa det, for sen borjade han tjata om saker igen och jag som blivit ensam kvar nar jossan och viktoria fatt nog och gatt in forsokte forklara att vi inga saker hade nu och att han just fatt godis och borde vara nojd. Men det gick inte rikigt in. Det var riktigt jobbigt och nar en 14 arig tjej borjade prata om att hon var foraldralos och ville bo dar vi jobbar sa fick jag nog. Det gar inte. Man orkar inte. Vi laste in oss pa vart rum och madde lite daligt, utanfor stod nagra av byns ungar och skrek at oss att komma ut. Vi fick lite latt panik men holl oss lugna pa rummet, tillslut gick barnen och fredagsmyskanslan var som bortblast.

Vi var alla lite tagna och vi vet inte hur vi ska reagera, vad ska vi gora? Till vem ska vi ge? Vem ar var familj och var ar dem nar vi behover dom?? Varfor ar barnhemmets agare hostfamily och varfor bor vi inte med dom? Situationen ar jatteknepig och det kanns inte helt hundra. Barnhemmet ar okej, bra, men hemma, det kanns bara konstigt.

Tillslut forsvann var publik och vi smog oss ut och borstade tanderna och gick och la oss, somnade efter lite grubbel och svett.

Vaknade dock nagra timmar senare av att telefonen ringde. Det var fina fina Roger och jag fatta ingenting, var det morgon? Ar det natt? Jag kunde inte svara eftersom alla sover och jag fick skicka ett sms istallet. Dar och da saknade jag honom som aldrig forr. Varfor har jag akt ivag sahar? Hade inte en vecka i london rackt?
Som tur ar var det bara kanslor for natten och pa morgonen kandes det lite battre. For det ska ni veta, jag har inte den hemlangtan man kan tro, och hur saker och ting an artar sig sa angrar jag mig egentligen inte. Och den som kanner mig vet att aven om jag skulle vilja ge upp och aka hem sa kommer det inte att ske, jag ar inte san. 

Dessutom, vi har varit pa projektet i tva dagar, klart det ar svart, nytt, konstigt, forvirrat. Vad trodde vi??
Allt kan bara bli battre fran har!

Idag ar det ialla fall lordag och vi har tagit var forsta tro-tro tur pa egen hand. In till Swedru och internet och hang med Anna och Minna, tva andra volontarer. De ar ocksa lite forvirrade och inte heller helt nojda och det ar faktiskt skont att hora, att vi alla kanner lika alltsa, inte att de inte har det helt 100!
Jag tror att det ar ganska vanligt sahar i borjan. En stor omstallning och de olika kulturerna blir sa starkt belysta just nu. Men vi ger det tid och jobbar pa att lara oss.

Nu ska vi ut och forsoka kopa flipflop till OK pris. Sa smaningom ska vi hitta ratt tro-tro hem, det kan bli ruggit spannande!

Imorgon ska vi dessutom ge pressenter till var formodade host family (alltsa barnhemmets personal) och hoppas pa sa satt att saker och ting ska kannas battre och ratt, for de forvantar ju sig gavor, sa ar det ju bara och ju langre tid som gar desto samre blir stamningen skulle jag tro.
HUr vi sen ska losa frogan om tarva ungar pa garden ar en annan fraga som forhoppningsvis har en losning till nasta gang vi hors.

Jag onskar mig lycka till.
Biter ihop.
Fortsatter simma.

Tanker pa er alla dar hemma! Karlek!

Igår hände det.

Sitter här och kämpar mot en nervositetattack. Jag vill inte kalla det ångest, snarare en helt vanlig klump i magen. Inte inför resandet, snarare hemkomsten. Jag kommer ju hem till något nytt. En ny start. Något annat.

Sådär. Ännu en helg att lägga bakom sig och nedräkningen blir kortare och kortare, och jag har "massor" kvar att göra, men jag hinner. (Väl?!)

I söndags åkte jag för att möta upp Gulle-Hanna som hade samlat ihop barnkläder och leksaker till mig att ta med till Afrika, mer om insamlingen senare som sagt. Hur som, jag sitter på tunnelbanan och tänker att jag nu är påväg mot ännu ett hej-då inför resan (johanna var hos mig i helgen så vi har också sagt hej då nu!) och jag börjar tänka på att det är väldigt nära avfärd nu. Två veckor. Två ynka veckor kvar till något nytt och spännande, något skrämmande. Jag börjar också tänka på det projekt vi fått tilldelat och plötsligt är det som jag förstår vad vi ska göra. Vi ska vara på ett hem för föräldralösa barn.

Föräldralösa.

Jag fick plötsligt en klump i magen och blev märkligt berörd. Barn utan föräldrar. Barn utan den tryggheten som föräldrar faktiskt ger. Barn utan en vuxen att lita 100 % på. Barn utan föräldrarnas kärlek.

Det kändes grymt. Jag fick tårar i ögonen och blev själv chockad av min reaktion. Jag tänkte på min egen relation till mina föräldrar. Hur lätt det var att vara otacksam emot dem, hur jag skrikit och varit arg, sagt starka ord där hat ingår i meningen. Hur jag har varit förbannad på dem. Och trotts det har de alltid funnits där för mig. Jag har alltid haft dem nära mig. Jag har växt upp med deras kärlekt. I ett (två) hem med dem. Och det är inte för ens nu jag inser att det inte är en självklarhet, och då har jag inte ens varit på barnhemmet än. Men ändå känner jag redan nu att livet är starkt orättvist.

Jag tänker på min vän Amanda som fått en liten son, Vidar. Han har sina båda föräldrar hos sig och tillsammans skapar dom den tryggaste av miljöer. Tänk om det var annorlunda, tänk om han skulle födas till en värld där dom inte fanns, där han blev satt på hem tillsammans med 19 andra föräldralösa barn, omhändetagna av fattiga f.d föräldralösa barn, med hjälp av volontärer som kom och gick. Hur skulle han bli då?
Det är så ofattbart att ett barn inte har sina föräldrar kvar. Man ska vara tacksam att man föds i Sverige, men det är det lätt att glöma bort. Jag älskar er, var rädda om varandra.

Ibland undrar jag hur jag ska klara det här.

Lånad bild från Google.

Shit. Nu är vi i mitten av augusti och det är typ 6 veckor kvar till avfärd. Det som hänt sen sist är att jag har tagit de sista vaccinerna, påbörjat mitt malaria-prov samt skickat in passet för VISA stämpel.