Volontären

Idag ar det en manad kvar tills vi landar pa svensk mark. Halvtid. Lika mycket kvar som gjort.
Givetvis ar det blandade kanslor, det kanns konstigt att tiden gatt sa fort och att man snart ska byta sol mot sno. Samtidigt kanns det overkligt att det inte har gatt langre tid, ibland far jag kanslan att jag varit borta hur lange som hellst och alla intryck och upplevelser gor ocksa att det kanns som vi varit har mycket mycket langre och att vi borde aka hem imorgon, for nu masta anda tva manader gatt? Markligt det dar!

Efter helgen har vi spenderat nastan all var tid pa barnhemmet saklart, vi har gosat och myst och lekt massor. Just nu ar bro bro breja deras favorit och det ar sa roligt nar de sjunger sangen, som de nu mer kan utantill fast med lite mer afrikanskt utal an man ar van vid. Sotisar!!!
De ar ocksa jatteduktiga pa sam makadam, coca-cola ramsan och aminimini ma klappramsan, som vi kor ett antal ganger per dag. Vi har ocksa forsokt lara dem imse vimse spindel, dock ar ju inte den lika kul, det hander ju inte sa mycket under sangen lixom. Daremot gillar dom huvud axlar kna och ta - det galler att variera sig lite!

Allt flyter pa bra, om det inte vore for att de standigt ar utan pengar. Och det ar jattejobbigt.
Barnhemmet drivs av madamme, som ar var vardmamma ocksa kan man saga. Problemet ar bara att hon har tva barnhem "hemliga" for varandra och hon ar mer pa det andra hemmet an pa varat.
Och det dar med hemligt, for att gora en lang historia kort sa finansieras det andra barnhemmet av bla en svensk som var volontar dar for nagra ar sedan, och hon vill inte att madamme ska ha fler barnhem, det ar lixom for mycket barn att ta hand om som det ar pa det andra. Men av nagon anledning har madamme startat upp ett till barnhem, och vi gissar att hon finansierar det pa samma satt som det forsta - fast i smyg. Detta gor att hon aldrig finns tillganlig nar man behover henne och pengarna racker ju inte heller. varken pa det ena stallet eller det andra. Det jobbiga i kraksangen ar just det att madamme just haller det hemligt for oss - samtidigt som vara andra svenska vanner blev skickade till det andra barnhemmet och pa sa satt har ju vi fatt reda pa alltihop anda. Anledningen till att madamme ska vara hemlig ar for att hon ar radd att bli av med finansieringen. och ja, ni hor ju vilken soppa. Det finns tva sidor av varje mynt och ena sidan ar madamme en otroligt god manniska som hjalper dessa stackars foraldralosa barn, men a andra sidan stjalper hon (och riskerar att tappa all sponsring) genom att starta upp ett till utan egentliga resurser.
Vi volontarer, jag jossan och de tva andra, Anna och Johanna hamnar i en jobbig sits nagonstanns i mitten. For nar madamme ar borta kommer ju Isak, hennes son, son driver barnhemmet nar madamme inte ar dar, till oss och sager att all mat ar slut, och all ved, och frascht vatten och all tval och alla pengar... ja ni fattar, och aven om jag onskar att jag kunde hosta upp guldpeng efter guldpeng sa kan jag inte det, for sa mycket pengar har jag inte. Och de som blir lidande ar barnen, det ar de som kommer fa ga hungriga, det ar de som inte far rent vatten, det ar dem som blir drabbade. Igen.

Situationen kanns sa hopplos och vi vet inte hur vi ska komma vidare. Droppen kom idag, nar ungarna kom hem direkt efter att de gatt till skolan och forklarade att de maste betala skolavgiften for att fa ga kvar. Den avgiften ar pa 600 zedi, vilket ar 3000 kr. och da ar det bara for en termin. Och hur mycket jag an vrider och vander sa racker inte mina, eller vara pengar till allt - det finns ingen mojlighet att hitta pengar till allt detta.
Jag blir sa less. Det ar sa markligt. Det tar pa mig och det plagar mig.

Jag aker hit for att gora nagot gott och hur mycket jag an vill sa kanns det som om jag inte racker till.
Jag onskar man kunde krama bort hunger och pussa bort andra problem.
Just nu ar det forvirrat, vi far se hur vi gar vidare nu.

Stackars, stackars barn.