och allt som kan ga fel i paradiset
veckan ar over och vi som trodde vi skulle vara i paradiset och gora allt som det hor till kan sahar i efterhand skratta, hanskratta!
Det hela borjade bra, vi timade tro-trosarna perfekt och fick inte vanta langa stunder pa att komma vidare, anda tog resan 6 timmar! Sista biten akte vi rakt ut i skogen pa den varsta icke-vag vi nagonsin akt pa! Det var bara gropar och sten! Tillslut nar vi var framme hade alla ont i bade rumpa och huvud efter for mycket skumpande.
Forsta ablicken av det som alla kallat paradiset kandes lovande, det var vacker lang strand, mysiga bord under palmer, bungalows placerade precis lagom nara havet, duschar placerade under himlen och toaletter pa rad vid parkeringen. Detta skulle nog mycket mojligt kunna vara paradiset, vilket flyt!
Men ack sa fel vi hade.
Nar vi borjade utforska stallet upptacker vi att toaletterna ar Mulltoa, utan lyse. "har vill man inte fa diare" skamtar vi, och jag onskar jag kunde hallt mig till den saningen! Nar vi sen fick var bungalow kandes allt bra tills det var dags att sova - da hor vi de mest markliga ljud. Det krafsar och rasslar i taket, och det piper? Det ar moss i hela taket ovan oss och vi vet inte ifall mossen klattrar ner under natten eller stannar i taket?! Vi ligger alla pa helspann och kommer inte kunna sova ordentligt pa tre natter. Men det vet vi ju inte an utan lastar glatt in vara vaskor och tar oss ned pa stranden, och stranden var faktiskt bra, den basta vi varit pa hittills. Det var inte lika stromt som det brukar och vagorna var harligt hoga! Dessutom hade de parasoll uppsatta sa man kunde vila sig i skuggan nar solen blev for varm, det ar pluspoang det!
Vi hade ocksa hort att maten har skulle vara den godaste man kan finna, speciellt deras pizza! Och systemet detta, och manga andra hotell har, ar att man bestaller maten pa eftermiddagen och far den serverad till bestamd tid pa kvallen. Och det skulle ju kunna vara klockrent - om det nu inte ar i just Ghana vi befinner oss, for har gor man system som man sedan inte lever upp till och vantan var outhardlig nar vi tillslut satt och vantade pa var mat. Och med mat menar jag inte pizza, det fick man tydligen bara bestalla pa helger sa aven den blev vi utan..
Nej men nu ska jag inte vara san, den maten vi fick var helt okej, men inte vad vi egentligen ville ha!
Och som sagt, nar det var dags att sova lag vi fyra tjejer med angest i tva alldeles for mjuka sangar, man sov lixom i en ormgrop nastan pa varandra och flackten lyste med sin franvaro sa ormgropen var lika mycket en simbasang som en helt vanlig sang. Och dessa javla moss, och odlor och lysmaskar som krop runt pa vaggarna. VIDRIGT.
Och som om det inte vore nog sa drog ett jatte askvader in over oss under andra natten och jag var sa radd att jag lag stel som en pinne under mitt reselakan som luktar prutt och svettades varre an nansin. Som tur var, va Jossan ocksa vaken och tog min hand och mumlade nagot om att "det blir sa bra".. Vi trodde tyvarr inte oss sjalva nar vi nagon minut senare marker att det regnar in, rakt pa vara huvuden, saklart!
Vi sov i princip ingentin och dag tre av bestamda fem sa tog vi beslutet att bara gora en natt till och sen aka till cape cost istallet - dar skulle vi ialla fall fa sova!
Dagarna tillbringade vi pa stranden och som den amator jag ar, och de andra tjejerna ocksa visade det sig, sa brannde vi oss alla, jag redan forsta dagen trotts att jag i tva veckors tid pratat om hur viktigt det ar att vi smorjer oss ordentligt och flera ganger dagligen for att just inte branna oss. Sola sakta skulle bli mitt motto - trodde jag. Men jag glomde visst.
Sjalvklart smorjde vi oss, men glomde den lilla detaljen som kallas pafyllnad...
Och sa kom den, sista natten alltsa, och det skulle visa sig bli den varsta i raden av daliga. Insomnandet gick skapligt bra denna kvall och det badade ju gott, vi var ju trotts allt helt javla slut! Men nar jag sen blir vackt av jossan som behover kissa borjar problemen, det var efter det svart att somna om och nar jag tillslut somnar vaknar jag lika snabbt igen av en varkande mage och ett grymt illamaende. Och jag slits mellan att vilja vacka jossan och rusa ut och spy, samtidigt som jag bannar mig sjalv som lojlig och kanslig, varfor skulle jag behova spy nu, halv fyra i kolmorker? Men jo. Tillslut pallade jag inte trycket och slet upp Jossan som var sa vanlig att halla ficklampan medans jag tomde maginehallet alldeles utanfor dorren, jag han inte langre namligen. Efter detta foljde 45 minuter av spyor och diare i en salig blandning och ett tag grat jag lite for att jag tyckte sa synd om mig sjalv och stackars Jossan som blev vittne och handhallare i allt mitt elende.
Sa kan det ga!
Nar vi kom tillbaka in drog Minna en lattsam suck och forkunnade med gratig rost att hon varit livradd - det var inte normalt att vi gick ut mitt i natten, lat konstigt, nastan som att nagon av oss kvavdes (mina hulkningar lat tydligen sa) och sen var borta i ovr 45 minuter, inte okej!! Men nu var vi tillbaka och allt var frid och frojd. Nastan.
Resten av natten agnade jag mig at knipovningar och att somna pa ren vilja. Dagen efter tog jag nagra Dimor och vi stuvade in oss i en taxi for att aka fortast mojligen ifran detta s.k paradis...
Vi var fem pers pa denna resa, Agnes hade dock turen att bo i delat rum med andra samt talt och tyckte det var toppen - vi var ialla fall en for mycket i bilen, nagot som inte brukar vara ett problem for varken oss, chaforen eller lansman. Fram tills idag alltsa!
Men jag borjar historien om var forsta mutning redan pa skogsvagarna fran hotellet in till stationen, det hade som bekant regnat kraftigt under natten och vagen var om mojligt annu mindre en vag. Det var guppigare an nansin och de gropar som fanns var bade fyllda med vatten och djupare an innan. Men vi klarar oss, vi tar oss hela vagen och fram till nastkommande by - och har tar det stopp, i ironiskt nog det sista guppet skrapar vi i undersidan och slar av nagon slang av nagot slag och borjar lacka natt sa fruktansvart. Det ar bara att stanna och kliva ut, alla utom jag som sitter fram och far dorren blockerad av taxichaforen och en hjalpsam man som lagger sig under bilen och borjar pilla. En avklippt slang av nagot slag far bli ersattaren till den trasiga och efter en halvtimme ar vi redo att rulla igen, vidare till nasta problem. Polisen.
Som sagt, fem vitingar i bilen har aldrig varit ett problem forut, men idag fick vi muta oss ur situationen. Taxichafforen forberedde oss pa att bli stoppade och bad om 5 zedi, dryga 20 kr, att muta ordingsmakten med. Och det var ju bara att betala!
Det kommer fram en polis till var bil, fragar "how many?" och later oss rulla till nasta man, denna polis, nagot argare, sticker in huvudet i mitt fonster och konstaterar att vi ar en for mycket och fragar om vi ar medvetna om det. "ja" svarar jag och tittar ner i backen. Har kliver taxisnubben ur bilen och gar bort med polisen, sen star de och nagra andra stoppade man och skriker lite, tills chaffisen kommer tillbaka storleende och kor vidare.
"- Allt Lugnt?"
" Allt Lugnt!"
Det hela borjade bra, vi timade tro-trosarna perfekt och fick inte vanta langa stunder pa att komma vidare, anda tog resan 6 timmar! Sista biten akte vi rakt ut i skogen pa den varsta icke-vag vi nagonsin akt pa! Det var bara gropar och sten! Tillslut nar vi var framme hade alla ont i bade rumpa och huvud efter for mycket skumpande.
Forsta ablicken av det som alla kallat paradiset kandes lovande, det var vacker lang strand, mysiga bord under palmer, bungalows placerade precis lagom nara havet, duschar placerade under himlen och toaletter pa rad vid parkeringen. Detta skulle nog mycket mojligt kunna vara paradiset, vilket flyt!
Men ack sa fel vi hade.
Nar vi borjade utforska stallet upptacker vi att toaletterna ar Mulltoa, utan lyse. "har vill man inte fa diare" skamtar vi, och jag onskar jag kunde hallt mig till den saningen! Nar vi sen fick var bungalow kandes allt bra tills det var dags att sova - da hor vi de mest markliga ljud. Det krafsar och rasslar i taket, och det piper? Det ar moss i hela taket ovan oss och vi vet inte ifall mossen klattrar ner under natten eller stannar i taket?! Vi ligger alla pa helspann och kommer inte kunna sova ordentligt pa tre natter. Men det vet vi ju inte an utan lastar glatt in vara vaskor och tar oss ned pa stranden, och stranden var faktiskt bra, den basta vi varit pa hittills. Det var inte lika stromt som det brukar och vagorna var harligt hoga! Dessutom hade de parasoll uppsatta sa man kunde vila sig i skuggan nar solen blev for varm, det ar pluspoang det!
Vi hade ocksa hort att maten har skulle vara den godaste man kan finna, speciellt deras pizza! Och systemet detta, och manga andra hotell har, ar att man bestaller maten pa eftermiddagen och far den serverad till bestamd tid pa kvallen. Och det skulle ju kunna vara klockrent - om det nu inte ar i just Ghana vi befinner oss, for har gor man system som man sedan inte lever upp till och vantan var outhardlig nar vi tillslut satt och vantade pa var mat. Och med mat menar jag inte pizza, det fick man tydligen bara bestalla pa helger sa aven den blev vi utan..
Nej men nu ska jag inte vara san, den maten vi fick var helt okej, men inte vad vi egentligen ville ha!
Och som sagt, nar det var dags att sova lag vi fyra tjejer med angest i tva alldeles for mjuka sangar, man sov lixom i en ormgrop nastan pa varandra och flackten lyste med sin franvaro sa ormgropen var lika mycket en simbasang som en helt vanlig sang. Och dessa javla moss, och odlor och lysmaskar som krop runt pa vaggarna. VIDRIGT.
Och som om det inte vore nog sa drog ett jatte askvader in over oss under andra natten och jag var sa radd att jag lag stel som en pinne under mitt reselakan som luktar prutt och svettades varre an nansin. Som tur var, va Jossan ocksa vaken och tog min hand och mumlade nagot om att "det blir sa bra".. Vi trodde tyvarr inte oss sjalva nar vi nagon minut senare marker att det regnar in, rakt pa vara huvuden, saklart!
Vi sov i princip ingentin och dag tre av bestamda fem sa tog vi beslutet att bara gora en natt till och sen aka till cape cost istallet - dar skulle vi ialla fall fa sova!
Dagarna tillbringade vi pa stranden och som den amator jag ar, och de andra tjejerna ocksa visade det sig, sa brannde vi oss alla, jag redan forsta dagen trotts att jag i tva veckors tid pratat om hur viktigt det ar att vi smorjer oss ordentligt och flera ganger dagligen for att just inte branna oss. Sola sakta skulle bli mitt motto - trodde jag. Men jag glomde visst.
Sjalvklart smorjde vi oss, men glomde den lilla detaljen som kallas pafyllnad...
Och sa kom den, sista natten alltsa, och det skulle visa sig bli den varsta i raden av daliga. Insomnandet gick skapligt bra denna kvall och det badade ju gott, vi var ju trotts allt helt javla slut! Men nar jag sen blir vackt av jossan som behover kissa borjar problemen, det var efter det svart att somna om och nar jag tillslut somnar vaknar jag lika snabbt igen av en varkande mage och ett grymt illamaende. Och jag slits mellan att vilja vacka jossan och rusa ut och spy, samtidigt som jag bannar mig sjalv som lojlig och kanslig, varfor skulle jag behova spy nu, halv fyra i kolmorker? Men jo. Tillslut pallade jag inte trycket och slet upp Jossan som var sa vanlig att halla ficklampan medans jag tomde maginehallet alldeles utanfor dorren, jag han inte langre namligen. Efter detta foljde 45 minuter av spyor och diare i en salig blandning och ett tag grat jag lite for att jag tyckte sa synd om mig sjalv och stackars Jossan som blev vittne och handhallare i allt mitt elende.
Sa kan det ga!
Nar vi kom tillbaka in drog Minna en lattsam suck och forkunnade med gratig rost att hon varit livradd - det var inte normalt att vi gick ut mitt i natten, lat konstigt, nastan som att nagon av oss kvavdes (mina hulkningar lat tydligen sa) och sen var borta i ovr 45 minuter, inte okej!! Men nu var vi tillbaka och allt var frid och frojd. Nastan.
Resten av natten agnade jag mig at knipovningar och att somna pa ren vilja. Dagen efter tog jag nagra Dimor och vi stuvade in oss i en taxi for att aka fortast mojligen ifran detta s.k paradis...
Vi var fem pers pa denna resa, Agnes hade dock turen att bo i delat rum med andra samt talt och tyckte det var toppen - vi var ialla fall en for mycket i bilen, nagot som inte brukar vara ett problem for varken oss, chaforen eller lansman. Fram tills idag alltsa!
Men jag borjar historien om var forsta mutning redan pa skogsvagarna fran hotellet in till stationen, det hade som bekant regnat kraftigt under natten och vagen var om mojligt annu mindre en vag. Det var guppigare an nansin och de gropar som fanns var bade fyllda med vatten och djupare an innan. Men vi klarar oss, vi tar oss hela vagen och fram till nastkommande by - och har tar det stopp, i ironiskt nog det sista guppet skrapar vi i undersidan och slar av nagon slang av nagot slag och borjar lacka natt sa fruktansvart. Det ar bara att stanna och kliva ut, alla utom jag som sitter fram och far dorren blockerad av taxichaforen och en hjalpsam man som lagger sig under bilen och borjar pilla. En avklippt slang av nagot slag far bli ersattaren till den trasiga och efter en halvtimme ar vi redo att rulla igen, vidare till nasta problem. Polisen.
Som sagt, fem vitingar i bilen har aldrig varit ett problem forut, men idag fick vi muta oss ur situationen. Taxichafforen forberedde oss pa att bli stoppade och bad om 5 zedi, dryga 20 kr, att muta ordingsmakten med. Och det var ju bara att betala!
Det kommer fram en polis till var bil, fragar "how many?" och later oss rulla till nasta man, denna polis, nagot argare, sticker in huvudet i mitt fonster och konstaterar att vi ar en for mycket och fragar om vi ar medvetna om det. "ja" svarar jag och tittar ner i backen. Har kliver taxisnubben ur bilen och gar bort med polisen, sen star de och nagra andra stoppade man och skriker lite, tills chaffisen kommer tillbaka storleende och kor vidare.
"- Allt Lugnt?"
" Allt Lugnt!"
Kommentarer
Trackback
