Volontären

Idag kom en ny liten tjej till barnhemmet. Hon heter Amoa och ar fodd 2008. Hennes mamma och pappa dog for tva ar sedan och sen dess har hon bott hos sin moster, men nu gar inte det langre sa idag flyttade hon in till oss.

Morgonen borjade som vanligt och nar jag satt och diskade kom en kvinna med en flicka i hand, Isak ropade in oss och sa att vi hade besok och jag fattade ingenting? Skulle hon be om pengar? Ville hon bara prata med oss vita? var det en van till barnhemmet? Eller var det ett nytt barn?

Fragorna fick snart ett svar och vi borjade med att satta oss i en ring och sa bad kvinnan en bon. Det hela kandes skumt, vad bad vi for? Men sen borjade hon prata, och hon berattade om lilla Amoa som ar foraldralos. Hon pratade och berattade och Isak tolkade. Det var markligt, dar fick vi veta att Amoa inte har nagon langre och jag hade svart att halla tararna tillbaka, det var en san konstig situation, hennes moster satt dar och helt enkelt avsade sig ansvaret for tjejen. Och med sig hade hon en plastpase med Amoas saker, tre ar och allt hon agde fick plats i en pase. Den pasen fick vi pa barnhemmet att forvalta och sen gick mostern.

Vad jag kunde se sa de inte ens hej da och jag fick lov att ga bort for mig sjalv och andas och blinka bort tararna. Det ar sahar det gar till alltsa, plotsligt star ett barn bara har, helt ensam. Med sina saker i en plastpase.

Valkommen verklighet.