"Please madame, Toilet"
Ar nog mitt nya namn.
Det har gatt och blivit vardag har borta i Ghana, inte en vardag som vardagen ar hemma, men anda en vardag, dagarna liknar varandra och man vet vart man ska, nar det ska atas, nar vi tvattar och vad som gors efter det. Och det kanns faktiskt skont.
Denna vardag innehaller ju sjalvklart en valdans massa barn, 26 st och man ska vara exakt. 26 munnar att matta, 26 famnar att krama, 26 ungar att leka med, 26 barn att prata med.
26 barn som bajsar.
Bajs har namligen blivit en valdigt stor del av vardagen plotsligt. Eftersom de minsta ar hemma hela dagarna och jag tydligen blivit utnamd till deras toalettperson sa ar det ratt naturligt. de ar sa duktiga och kommer minst tre ganger om dagen och tar min hand och sager "please madame, toilet". Dessvarre ar deras stackars magar inte som de ska och de ar alla alltid daliga i magen, deras avforing har konstiga farger och rinniga former och ja, det luktar ratt illa. Men det ar ju bara att bita ihop och torka, an sa lange mar ju ialla fall min egen mage bra och det ar jag tacksam for!!
Det jobbiga i det hela ar dock att de stora barnen inte heller har sa fina magar och att de dessvarre inte verkar helt rumsrena sa att saga, sa ibland kan det ligga sma hogar av avforing pa vag mot toaletten och man vet inte om det ar for att de inte hunnit fram, eller for att de helt enkelt inte ville fram. Toaletterna ar asackliga och vi kallar dem malariatoan, for det ar som dass fast med toaring och det ar tusentals mygg och flugor och typ alltid natt ackligt pa kanten.
Stackars ungar, all denna skit lixom!
Det ar lustigt det dar, nar man byter en vardag mot en annan sa ar plotsligt det naturligaste av allt, allt detta bajs.
snacka om 4 nyanser av brunt!
Det har gatt och blivit vardag har borta i Ghana, inte en vardag som vardagen ar hemma, men anda en vardag, dagarna liknar varandra och man vet vart man ska, nar det ska atas, nar vi tvattar och vad som gors efter det. Och det kanns faktiskt skont.
Denna vardag innehaller ju sjalvklart en valdans massa barn, 26 st och man ska vara exakt. 26 munnar att matta, 26 famnar att krama, 26 ungar att leka med, 26 barn att prata med.
26 barn som bajsar.
Bajs har namligen blivit en valdigt stor del av vardagen plotsligt. Eftersom de minsta ar hemma hela dagarna och jag tydligen blivit utnamd till deras toalettperson sa ar det ratt naturligt. de ar sa duktiga och kommer minst tre ganger om dagen och tar min hand och sager "please madame, toilet". Dessvarre ar deras stackars magar inte som de ska och de ar alla alltid daliga i magen, deras avforing har konstiga farger och rinniga former och ja, det luktar ratt illa. Men det ar ju bara att bita ihop och torka, an sa lange mar ju ialla fall min egen mage bra och det ar jag tacksam for!!
Det jobbiga i det hela ar dock att de stora barnen inte heller har sa fina magar och att de dessvarre inte verkar helt rumsrena sa att saga, sa ibland kan det ligga sma hogar av avforing pa vag mot toaletten och man vet inte om det ar for att de inte hunnit fram, eller for att de helt enkelt inte ville fram. Toaletterna ar asackliga och vi kallar dem malariatoan, for det ar som dass fast med toaring och det ar tusentals mygg och flugor och typ alltid natt ackligt pa kanten.
Stackars ungar, all denna skit lixom!
Det ar lustigt det dar, nar man byter en vardag mot en annan sa ar plotsligt det naturligaste av allt, allt detta bajs.
snacka om 4 nyanser av brunt!
Kommentarer
Postat av: Vickan
Haha helt underbart!!! Men du sköter jobbet som toalettkvinna helt perfekt måste jag säga!
Trackback
