Volontären

Hej alla!

Nu kanns det som att vardagen rullat ikapp och det hander ingentin samtidigt som det hader natt hela tiden!

I onsdags kvall efter vi varit pa internetcafet och jag sa stolt skrivit om min perfekta mage kan man ju saga att den valde att gora revolt och saga ifran. VI behover inte ga in mer pa det, men om jag sager sa, jag ar inte perfekt jag heller, aven solen har flackar och sa vidare....
Sen fick jag aven asont i halsen och senare pa natten feber, jag blev asradd att jag fatt malaria, men tankte sen att "man far inte mer an man klarar av, vanta och se vad som sker..." och torsdagen tillbringade jag ensam i sangen och sov mest hela dagen, nar jag inte hostade sonder min hals vill saga, och nar jag vaknade pa fredagen igen sa madde jag bra. Eller iaf battre och vi beslot oss att fara pa den planerade semestern. (igen JA)
Jag kan ju lova er att efter en natt i sangen jag sover i sa ar man glad att det ar morgon, den ar valdigt nerlegad och det finns bara ett rygglage att ligga pa, och sen ar det bara att sova. Att tillbringa bade en natt, en dag och annu en natt i den sangen berattigar vem som helst en veckas semester, minst!

Dock fick helgen duga och sagt och gjort, efter lunch akte vi till Swedru dar vi motte My och Asa, nagra andra volontarer som ocksa skulle med pa resen, och sen tog vi en trotro till vart kara cape coste och Oasis beach hotell. Nar vi akt halvvags akte vi igenom en by som var oversvammad, det var massa vatten pa vagen och runt om och vi var alla fyra radda att vi skulle halka av vagen och fortsatta ner i vattnet, som tur va sa klarade vi oss och kom fram helskinnade! Pa plats var aven Anna, Minna och Niclas. Trevligt varre!

Vi badade och solade lite under eftermiddagen, det ar verkligen varmt har, och blir bara varmare och varmare, man ar konstant svettig! Hur som, att bada var skont men kankse inte det smartaste jag gjort for strax darpa borjade min nasa rinna och nu sitter jag har, tva dagar senare och ar ruggit forkyld. Kanner mig som varsta sortens snorunge!

Helgens utflykter har annars gatt i historiens fotspar. Har pa kusten byggdes forr i tiden ett antar slott man anvande for handel, manniskohandel. Slavhandel. Och vi har varit och tittat pa tva av dessa slott och det ar nastan sa att man skams att vara vit. Eller att vara manniska? Att man kan vara sa onda mot varandra, alldeles galet!

Vi fick guidade turer genom bada slotten och det var laskigt att se hur slavarna bott. Instangda i halor under jorden utan ljus eller mojlighet att ga pa toaletten, som djur, illa behandlade djur alltsa. Guiden berattade att slavarna bott med avforing, spyor och kiss upp till midjan nar det var som varst. For att javlas kastade slavvakterna in maten till dem sa dom fick ata mat som doppats i sin egna skit. Ashemskt!
Dessutom fick de krypa i gangar med ett jattesmalt fonster langst fram - dar skulle de krypa ut och uppp pa skeppen som sen tog slavarna till europa. Att fonstrena var sa smala var inget problem, for slavarna var sa magra efter sina tre manader i fangelsehalorna att det gick att komma ut genom ett ratthal om sa kravdes! Hemskt!
De kallade utgangen for the door of no return, och alla fattar ju vad det menas - kom du val sa langt sa skulle du aldrig mer komma tillbaka. Tank vilket ode, att kampa i motvind i tre manader for att sen bli skickade vidare som slavar till ett vidrigt europa. Man far vara tacksam att man lever nu och inte da!

Idag star varldens alla dorrar oppna och vi i vast kan ialla fall aka nastan vart vi vill och gora och se vad vi an behagar. Och det basta med att kunna aka ivag sahar, det ar att veta att det ocksa finns nagot att komma hem till. Mitt hemma. Aven om det ibland har kannts som att jag har oppnat och gatt ut f\ur the door of no return, nar jag valde att aka hit. Det ar sa mycket nytt som hander har, och nar jag kommer hem, jag maste hitta ett jobb, borja plugga, gora nagot vettigt for mig och alla andra. Dock tror jag att bitarna kommer falla pa plats, och jag tror att det ar nyttigt att vaga tappa fotfastet en stund, att vaga ga ut fran den okanda dorren och se vart det leder!

Pa torsdag gor vi halvtid. Herregud vad fort det gar!