minemale

Jag minns en tid då pappa var vår bästa vän. Han var räddningen när mamma blev för mycket. Det vill säga varannan helg. Då släpade jag och min syster våra väskor (efter lite bråk fick jag alltid stadium-snyggaste väskan) till pappa. Han bodde i ett litet hus med bara ett sovrum. Vi hade tarrsäng och tapeten var prickig playwood. En gång kollade jag i kors jättelänge på prickarna, då flöt dom ihop och jag trodde mina ögon fastnat. Många gånger lyssnade vi på musik i  "datten", ofta sorlig musik, Pappa sa alltid tröstande saker. Berättade att det inte var vårat fel. På gården gick det hönor löst och grannpojkens mamma var missbrukare. En dag fick pappa lov att lämna gula huset. Då flyttade han ut i byggden och sålde "Citroënen". Ett tvåvåningshus med stor gård. Massa skrymslen och vrår. Korridoren blev vårat sovrum, sängarna ställde vi alltid bredvid varanndra. Musik började göras igen och kvinnor att dejtas,  snubben hade hade ibland mindre tid, mindre pengar. En gång visade han oss en kondom, efter den dagen var vi stora. Tror jag. Jag minns att pappa köpte sig fri. Vi gjorde roliga saker, vi red islandshästar, bodde på hotell i stockholm, fick vara statister på TV, badade på äventyrsbadet. Vi fick se på TV deckare fast att vi var rädda. Varje kväll berättade han "hemliga sjuan". Korv och makaroner varje söndag. Mamma var arg. Pappa var nöjd. Han lärde oss allt han kunde. Gav oss allt vi ville, skjussade jämt. Gjorde vad vi bad om. Ibland var han mer än utnytjad. Han var alltid snäll. Jag kan inte minnas att vi bråkat. Fast jag vet att han har ryat åt några gånger. Då blev alltid jag och Syster tysta. Sen åt vi Kinapuffar och sommnade på varsinn axel. Vi hade väl alltid lätt och roligt ihop? Inget krångel, humor, axelryck och det ordnar sig.
"Först kommer ni, sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer doris, anna och kicki."
Älskade pappa!