minemale

Jag är inte den som pratar om mig själv. Jag är inte den som går iväg för att få uppmärksamhet. Jag är inte den som skriker och gapar för att få synas. Men framför allt är jag inte den som pratar om mig själv. Jag är den som lyssnar. Jag har märkt att det är en nackdel, för plötsligt lyssnar inte folk när jag ändå försöker prata om mig själv. Som om alla tog för givet att jag bara ska lyssna på allt det jobbiga, men aldrig själv delge mina problem. Men det konstiga är att när jag väl säger något så bryr sig inte folk, istället är det som om dom tar för givet att det inte är så viktigt för att det är jag som pratar om mig, och inte lyssnar. Märkligt beteende, men istället för att förstå att nu vill jag verkligen få ur mig nått så verkar folk tänka att det inte kan vara så viktigt för att det är jag. Man har tappat respekten för mitt inre.  Det är redan svårt som det är. Och jag blir så sjukt ledsen. Men det är lixom inte viktigt längre.