minemale

What was that
Did you wanna steel a kiss
Where were you
When you brought me in to this

In a shade
There's a loss of light
But that's what we got
And I know it can hurt
To do things right

Shade

You got
You got me so frail
And frail I'll leave

Our face
To a stronger day
My recall
To many things
It will always hurt
But that's a common thing

In the shades
In the shades

Does it matter
What I can understand
It will always be you
Who let go of that hand

I am sad
Over things you say
Your words
Will always hurt me
On our way

Shades
Shades

Worries
For where you belong
Gets me in trouble
When you've got your hallow on

Let those nights
Be only yours
Remember hurt
Remember sore

In the shades
In the shades

Sophie Zelmani

En Lördag, inte som alla andra. Besvikelsen skaver på huden, jag vill försvinna och jag vill göra det nu. Men jag är instängd i kollektivet och väntar på att bli frisk. Måste bli frisk. Borde ropa. Orkar inte ens vinka. Orkar inte vinka och le. Vinka och Le. För vems skull ska jag fjäska? Det är sorligt att säga, men bara dom starka orkar resa, resten av det man trodde var allt blir kvar. Kännslor på det? Ingenting.
Det finns inte mycket kvar. Du trampar fel gång på gång och snart kommer inte jag finnas kvar. Det är bara så.

Vem ska trösta knyttet?
Jag trodde länge att jag var knyttet, men jag har fel.
(Det är du. och fast att jag nog egentligen alltid vetat det har jag inte låtsas som om jag ser, det är alltid lättare att ta än ge, alltid lättare att vara offer än offrare, alltid lättare att vara tröstad istället för tröstare. )
Vem ska trösta knyttet?
Är alla utom jag.
Lycka till.