Och det blev...
Och jag påminner mig gång på gång att inget måste vara perfekt.
Jag vet inte hur många som kommer, (om någon kommer) Enlig facebook blir vi åtta. Inga problem. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Hoppas någon är beredd att sitta på golvet..
Inför en sånhär tillställning går jag ofta i taket, städar, fixar, pustas, flänger hit och dit för att få det att bli bra, typ perfekt. Detta är en bidragande orsak till min utmattningsdepression, att jag hela tiden ger lite för mycket och sätter upp för höga krav för mig själv. Och jag jobbar på att sluta med det, jag jobbar på att tillåta det vara lite skitigt i hörnen.
Jag jobbar varje dag, och säger till mig själv gång på gång att inget måste vara perfekt, världen och dess glans vilar inte på mina axlar.
Eller?
För stämningens skull:
Allternativ stämmning:
Aktivism, javisst!
Försökte dessutom vara duktig och köpa vinterskor, jag vill ha kängor (som alla andra) och hittade ett par fina, eller ja, ett par fina "riktiga" skor och ett par fejk. Fejk var billigast och jag går på den snåla linjen och gick till kassan för att höra vad som egentligen var negativt med dessa trehundrakronor-billigare-skorna, och fick till svar med vass ton att "ja det är ju inte vinterskor direkt".
Sur blev jag och vände på klacken och gick.
Surstruten sitter än utan skor.
Nåväl, ett misslyckande behöver inte betyda att dagen är förstörd, jag köpte nämligen Othello på stadsmissionen och bjöd hem Korpi På te och spel. Jag kan säga så mycket som att Korpi är en dålig förlorare...
Jag är dock en bra förlorare, men också en Bättre Vinnare!
Kvällen avslutade jag i sällskap av mitt hjärta + 7 okända, även för honom alltså!
Livet är kantat av Spännande möten!
Försöker för övrigt få Roggan att ingå ett parti NattOthello med mig, men han väljer Shrek.
Även om jag lockar med Naket om han vinner - nu är man alltså på plats två i livet, över står ett träsktroll. Det går bra nu.
Livet är ju förunderligt.
God natt!
Tack för en bra match, Korpi! <3
Hååååkan?
Biljettsläpp idag, jag satt och var redo vid datorn, klockan slog nio och det blev visst rusning på Ticnet.
Själv var min tanke att köpa en biljett till mig, och en till min syster - ståplats givetvis.
Tyvärr blir det sällan som man tänkt sig och nu sitter jag här, med EN sittplatsbiljett.
Mina fina vänner Korpi och Anders sitter själva på en respektive två ståplats, men jag är inte bitter.
- Att sitta på en Håkanspelning kan väl också bli fint.
Själv.
Hurra...
vargavintern
Det snöar, ifall någon missat det, och det är lite kallt.
I år har jag lovat mig själv en ordentlig vinterjacka och ett par rediga skor. Jag antar att jag blivit "vuxen" eller vad man ska kalla min känslighet, förra året stod jag ju ut i min kalla kappa under i princip hela vargavintern. Men inte i år alltså.
Och skor, jag hade glömt varför jag inte var helt nöjd med fjolårets, fick en uppenbarelse idag - dom blir blöta!
Givetvis.
Så nu är det bara att ge sig ut på jakt.
Måste bara hitta en guldgruva först.
Hemlängtan
Mitt Djura.
Vackra vinterland.
Fina familj.
Det är inte ofta, men plötsligt händer det, som det så klassiskt heter.
Jag vill hem en sväng.
Ingen Ork.
Jag letar.
Överallt.
Och jag försöker verkligen att inte gräva ner mig. Gräva in mig. Stänga in mig.
Men det är så enkelt att göra så, för så har jag alltid gjort.
Jag stänger in. Locket på. Syns inte. Finns inte.
Och nu sitter jag här. Ensam.
Och Jag begär inte att du ska bära mig. Det skulle jag aldrig tvinga dig att göra.
Jag går själv, även om det kan uppfattas som sakta.
Däremot vill jag att du förstår mig.
Jag tar ett steg fram hela tiden, jobbar. Även om du inte ser det.
Jag stänger allt inom mig.
Och om / när det sipprar fram lite svaghet från mig.
Stampa inte sönder mig.
Bär mig inte.
Men försök förstå.
Jag orkar inte annars.
Jag behöver dig.
Er.
det viktigaste är att man kan lita på varandra...

Hååååkan!
Håkan bjöd på den bästa spelning jag sett i hela mitt liv.
Tack!
Ikväll är det min tur. Min kväll. Och Håkans såklart!
Hovet 2010-11-13.
Det kommer bli MAGISKT!
Speciellt eftersom kvällen börjar redan kl. 16.00 med en träff med The one and only Håkan Hellström Him Self!
Jag har vunnit en träff. Jag.
Av alla så var det min tur igår.
Och jag älskar det!
Tack!
Jag vet inte vad jag ska göra!
Jag vet inte vad jag vill göra.
Men jag vet vad jag borde göra.
inte du.
och
Jag tycker inte om din personlighet
och
då finns det ju inte så mycket bra kvar.
Men
jag tycker fortfarande om dig som medmänniska
varje andetag skär. skär in i hjärtat
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
konst
Och?
Och utstrålning, självklart utstrålning.
Och jag blir så ledsen att inte alla förstår att skönhet kommer innifrån, på riktigt.
Och att det som i mina ögon mätt inte är det vackraste inte är rätt, för i dina ögon är hon det vackraste som finns.
Och kärleken, den vackra kärleken, tänk vad den gör med oss människor egentligen.
Och vad ont den gör oss också, kärleken. Den självdestruktiva kärleken.
Och den andra kärleken, den vackra kärleken, tänk vad den lyfter oss, högt högt upp.
Och vad vi gör för varandra.
Och vad vi borde göra för oss själva.
Och om jag kunde skulle jag också berätta för dig att du duger som du är. Men det hjälper inte, så jag säger inget. För du måste älska dig själv först. Så jag väntar.
Och jag hoppas. På dig.
Och om det gick att rädda någon av kärlek, då skulle jag rädda dig.
Och om det gick att älska någon tills denne älskade sig själv, då skulle jag älska dig.
Och om det gick att älska någon tills allt är bra igen, då skulle jag älska dig.
Och om jag kunde älska dig vacker, rik och lycklig, då skulle jag älska dig.
Ett befriande beslut.
Jag ska fråga folk vad dom gör/gjort och ska göra istället för att läsa om det.
Jag minns en tid i USA då jag och Hanna var helt besatta av att läsa blondinbellas blogg, det var nästan som ett beroende. Tillslut fick vi inse att vi måste sluta, vi måste tygla oss, för varför måste vi läsa om hennes framgångssaga? Det gör ju inte oss lyckligare, snarare tvärt om egentligen.
Många bloggare gör bloggen till ett ställe att skryta på, ett ställe där man ställer ut det som är bra i ens liv. Sen matas vi läsare med det, dag ut och dag in, och plötsligt är du den mest misslyckade människan på hela jorden, för ingenstanns står det om att någon annan också lider av skoskav, små deprissioner eller kärleksbekymer. Nej. Alla andra svävar någonstanns ovanför oss vanligt dödliga på ett rosa moln av lycka. . .
Jag orkar inte med det.
Men framför allt vill jag återinföra den sociala sammvaron människor emella.
Mitt första steg var att radera allas bloggar, mitt nästa steg är dagens lunch med Anders, och imorgon ska jag ringa runt lite så får mina vänner berätta om deras helger - rakt i örat på mig.
Själv kommer jag inte sluta blogga, jag bloggar inte för någonannans skull utan helt och hållet för min egen.
Jag förväntar inte att du ska läsa och jag vill aldrig aldrig igen höra "jag läste på din blogg att... vad menar du dåååå"?
Prata.
Kommunicera.
och i ett litet småaktigt sidospår står jag och ler stort - Calle är i Idolfinalen.
Än finns hopp för männskligheten!
har vi glömt hur det var?
I den världen var man vän med dom man umgicks med, inte med dem som var med på din vännerlista på fb.
Flest vänner när vi dör vinner, sure - vartdå?
I den världen brydde vänner sig om varnadra. När någon var sjuk, brydde vännerna sig om denne människa och hörde av sig med ett litet krya på dig. I verkligheten alltså, inte via bloggar, facebook eller sms.
I den världen kunde man fortfarande springa över till grannen och ringa på dörren helt spontant för en liten lekstund, man behövde inte boka varandra veckor i förväg.
I den världen spirade kärleken på gatorna, inte på internet.
Det var fina handlingar, utflykter, paket och picknick i det gröna - inte en långdragen kärleksförklaring på 825 ord i din blogg, kärkel var inte heller puss på 165 tecken i din mobil.
I den världen såg vi varandra utan att veta allt om alla.
Så är det inte nu och jag saknar det.
För i världen vi lever nu är det lätt att bli ensam, eller ialla fall känna sig ensam, inget sms på två dagar, ingen har kommenterat min status på facebook och SHIT, bara tre läsare i min blogg idag.
Jag syns inte. Jag finns inte.
Och visst, facebook, twitter, sms, bloggar och annat internetalt öppnar massor av möjligheter, men samtidigt, stänger det inte en massa annat?
Dags att lägga ner och tänka om och ta sig an det verkliga livet?
Du ger mig feber - Feber!
Inte så kul!
Men jag pimplar honungsvatten, alvedon, leverpastejsmackor, frukt och god svensk film.
Och självklart sömn. Massor av sömn.
Hoppas på blixttillfrisknande och ny energi redan imorgon, hmmm...
Annars så tycker jag mest synd om mig själv och filar på de perfekta julklapparna.
Jag hoppas att Roger kommer hem med en stor ask med Aladin Cholkad idag - fruktansvärt sugen!
(kan vara all reklam jag tvingats konsumera idag??)
Nej. Om man skulle hitta sig en lya att köpa kanske?
Hej hej.
27 november 2009
... och nu låter vi julstressen börja påriktigt, Grattis!
Trängdes med ca 1 miljon människor inne på Åhlens idag, sen fortsatte alla av någon anledning till ICA i liljeholmen och jag blev i princip galen.
Men 5 minuters handlande av lampor och 15 minuters köande för att komma hem och se att man köpt fel lampor känns helt okej en fredag då jag har så mycket energi som idag. N O T!
Men, jag fick ialla fall upp min julstjärna och lussetåget morfar gjorde till mig när jag var liten, dessutom köpte jag näst sista paketet till Rogers adventskalender idag också. Det blir en välsignad julfrid i år.
Funderar också starkt på att köpa massa glögg och drick en kopp om dagen, så det alltid alltid luktar jul hemma hos oss, from idag.
Kanske.
Nu saknas väl bara ett rejält julbord och julen är fulländad!
Det ska bli bra.
En tisdag.
Nu en nyckel i dörren, och snart ett par armar om mig.
God natt.