ur en annan synvinkel

För
1 år sen trodde jag att jag skulle jobba ihjäl mig och så hade jag en sjukt rolig tjugoårsfest i källarn.
2 år sen åt jag julbord tills jag storknade och fick se djurabarnen lussa inte mindre än tre gånger.
3 år hade jag mitt sista jullov.
4 år sen var Johanna en naturlig del i min vardag. Stina Dalmans var ett faktum.
5 år sen började jag hitta ett annat jag - mig själv, och sprang på Cayen så fort tillfälle gavs.
6 år sen var jag nervös inför gymnasievalet och drack mina första starkcider.
7 år sen hade jag glasögon och tandställning och la fiolen på hyllan och var med i julshowen som drillare för sista gången.
8 år sen började jag dödstadiet.
9 år sen hade jag ett långsamt farväl av barndomen och jag var med i DrillSM.
10 år sen Önskade jag mig en radiostyrd bil - som jag aldrig fick.
11 år sen Var Barbie det bästa jag visste och jag var det bästa som Emma visste.
12 år sen var jag bäst i klassen på att läsa och så blev jag skilsmässobarn.
13 år sen lekte jag troll i skroten.
14 år sen började jag första klass. Invigde Fritids-Siv på Djura skola och var ganska tyst och blyg.
15 år sen var jag ett stolt lekisbarn, tappade min första tand och började leka med Jossan efter skolan. Jämt.
16 år sen lyssnade jag på kassettbandshistorier.
17 år sen hade Emma och jag vårt första dubbelkalas.
18 år sen fick jag en lillasyster att vara rädd om och så flyttade jag till Djura och fick den bästa grannen jag som barn kunde haft.
19 år sen var jag med om åttiotalets sista jul, åttiotalets sista allt.
20 år sen firade jag min första födelsedag i lucialinne, glitter och kiwitårta.
21 år sen föddes jag en lucianatt på falu BB. Och jag vill tro att det var åtminstonde den lyckligaste dagen i mitt liv.

Ikväll är det värt att fira. Varenda litet steg i mitt liv.
TwentyOne baby, TwentyOne.
Myndig även i USA.
Hanna och Jag, en natt i Down Town. Galet!

Familj och vänner. Jag saknar er, och om inte er personligen så i alla fall era pressenter. (läs med ironiglasögonen på!)