ur en annan synvinkel

Igår hade jag namsdag och ingen kom ihåg det.
Eller jo. P kom ihåg, (och Hanna grattade också, efter att jag berättat för henne att jag hade namnsdag!) och resen av tjejerna i familjen eftersom alla fyra heter Anna. Och nu är vi fem i familjen med det namnet. Lite löjligt var det på flygplatsen när vi skulle till Florida och när vi skrev ut biljetter står det Anna H på fyra biljetter och Anna J på en. Sjukt galet. Men det blir ju så när man ska skriva in alla namnen när man beställer biljett och sen tar dom ju bara det första namnet. Alla som såg det fick sig ett gott skratt och tänkte stupid Swedish. Igen.

Idag är det tornado Watch.
Det betyder att man måste hålla koll för när som hellst kan en tornardo rulla in. Jag är ensam hemma och jag är skapligt livrädd. Dessutom ösregnar det ute, och åskar. Jag gillar det inte. Naturfenomen skrämmer mig. Och framförallt när P har berättat att alltid på ställerna där dom befinner sig blir det det värsta av naturfenomenet. På ett ställe var det den värsta kallaste vintern, på ett ställe den värsta stormen, på ett ställe den värsta torkan. Så jag skulle itne bli förvånad om det nu plötsligt skulle bli det värsta ovädret i Atlantas historia.
Dock vet jag var man tar vägen om nått skulle ske. Skyddsrummet ligger brevid mitt rum, inga fönster, knappt nått  ljus. Jag längtar. NOT.

Det är sånt väder att det inte ens var värt att åka till gymmet. Och så har satelitsignalen till tv dött också, så jag kan inte ens hålla koll på väderrapporteringarna. Jävla oflyt.
Nej istället ska jag nog tända en fejkbrasa och skriva klart resten av mina kort. En påse bilar ligger i min byrå och lockar mig också, men bara godis på lördagar.