ur en annan synvinkel

Jag stod i duschen och fastande i grubblerier. Föll hårt. Jag är verkligen inte perfekt.
Jag:
Lyssnar på mig själv, men gör inte som jag säger.
Ger mig löften som jag inte kan hålla.
Tänker alldeles för lite på miljön.
Är missunsam.
Klär inte i avunsjuka men envisar med att klä mig i det ändå.
Är inte sån hjälte jag trodde jag var.
Tänker mer än jag säger.
Offrar minde än jag borde.
Vågar inte alltid stå för vad jag tycker.
Säger minde nej än jag borde.
Ägnar mig åt frosserier.
Har ingen som hellst självdiciplin.
Alldeles för generös med min tid åt andra.
Går hårt fram men tänker inte på vad jag klampar ifrån där bak.
Hamnar ibland i självömkanfacket.
Är lite lat ibland.

Och jag orkar inte ens kritisera mera.

Och nu känns det bättre. För jag ljuger bra också.

Hellst skulle jag villja sitta med tända ljus tillsammans med dig och bara vara. Prata. Vila. Laddas.
(nykter utav vin och full av längtan är det lätt att säga fel men tänka rätt.)

Säg att du förstår mig!