ur en annan synvinkel

OJ! Va fel man kan ha. Julen var inte dålig. Jag har inte gråtit. Det har inte varit jobbigt. Jag har haft det hur bra som hellst och återigen känner jag mig sådär smaskigt asnöjd med att vara där jag är. Lyckligare lottad får man leta efter!

Vad var jag rädd för egentligen?

Dagen börjar med att bror-duktig som numer bor i mig hade ställt klockan på ringning halv åtta, tio i åtta står jag i duschen och påvägen dit hör jag barnen öppna sina strump-klappar. B ropar "jag fick en cupcake i min" och jag andas ut. All julefrid bara rann över mig på nått sätt och efter det känndes allt rätt.
Jag duschade och klädde mig och gick upp och beundrade barnens leksaker. Dom fick pollydolly och petshops och guitarhero rockband. Jag lekte lite med alla tre's grejer och sen när rockbandet väl var ikopplat var hela familjen här nere (spelet står utanför min dörr, från och med nu och ett tag framöver kommer jag inte få en lugn stund!) och vi spelade och sjöng. Det var roligt!
Efter konserten var det frukostdags och sen skypade jag med pappa Grovsingen och sen ringde jag hem till farmor och pratade med släkten under julfirandet där hemma. Och det kändes inte alls jobbigt! Det var kul att prata med alla, och det  var allt. Jag hade sett framför mig hur jag skulle bryta ihop eller dyligt, men nej. Lugn bara lugn var det jag kännde.
När pratandet var klart klädde vi alla oss för lekparksutflykt och i lekparken styr vi ihop oss med familjen Hä, dock var dom utan Hanna, och utan mamma och styvfarmor, dom låg hemma i magsjuka. (ja inte Hanna såklart som fortfarande är i NY!) Och i lekparken tar dagisfröken i mig över och plötsligt har jag arrangerat alla, och JA. Då menar jag alla i våra familjer, P, J, M, W och B från min familj och Tvillingarna, V, Pappa N och Farfar från Hä familjen i en lite lek. Pepparkakskull valde jag dagen till ära och det blev succé, ni kan ju själva tänka er hur det såg ut när J och N jagades respektive jagade varandra, då var det plötsligt blodigt allvar och fruktansvärt roligt! (hanna du fattar precis hur det ser ut va, dom skrek som barn!!) När alla sprungit sig svettiga och lite lortiga avslutade vi och åkte hem för grötlunch.
Sen började väntan. Tobbi och Jenny kom också i väntans tid och när vi haft tråkigt ett tag tog musikerna i oss över och det blev att damma av några låtar igen. Men det slutade med att alla vi barn tröttnat och kvar satt Tobbi och J och skrålade ikapp. Kul kul. Själv lekte jag med Barbie för första gången på typ tio år. Det var skoj att klä dom, sen tog det roliga slut. Men jag höll humöret uppe och plötsligt ropar J att tomten kommer! Alla sprang upp, stod i dörren och kollade och så steg gubben in, i röd mundering, luva och helskägg. Tomten var sig lik och pratade svenska. Perfekt!
Barnen fick sina klappar och minen på B 4 år när hon öppnar sin julklapp är oförglömlig. Hon tittar upp, ler stort och strålar ut att det var p r e c i s vad hon önskade sig. Och hon menade det verkligen. Gullungen!
Sen var paketmaratonet i full gång. Jag fick också öppna paket, jag fick en bok om atlanta, en body butter av B (som kommer och överlämnar paketet själv och säger att hon valt den till mig, undrar om jag gillar den eller om jag redan har en sån.. GULLE!!) sen fick jag en handkräm och ett humoristiskt och personligt brev av W, en väggalmanacka av M, p r e c i s en sån jag önskade mig! och sen så fick jag The Killers nya skiva Day and Age och en bok skickad från Sverige. Tack Stockholm, jag blev mycket glad, ett perfekt val!! Sen viskade en lite fågel i mitt öra att tomten i huset också skulle göra en liten överföring till mitt konto. Som om jag inte redan var nöjd! Dom är så snälla!!
Efter paketen var det äntligen dags för sillen och korvarna att göra entre. En matorgie på en timme, oral orgasm till tusen, för att utrycka mig grovt. Det var underbart! Jag åt tills jag inte orkade resa mig mer, och då var det dags för lite mer underhåll av barn. Jag tog W och satte henne med en bok och bad henne berätta vad det var.. Sen sjönk maten och plötsligt kom energin tillbaka, litegrann. Då ville alla spela twister. Eller ja, barnen, Tobbi och J och Jag. Eller ja, jag var snurraren. Jag var för mätt för att klara av att stå spagat på ett golv. Dom kör några rafflande omgångar med olika slut varje gång och mitt i leken ringer Rogga!! 
Vi snackade lite jul och NewYork och sen kom barnen och ville se film med mig, filmen jag gav dom till och med och ja. det är klart man ställer upp! Dessutom hittade jag lite godis som jag stoppade i mig och nu känner jag att all träning det här året är förbrukad. Synd, för jag var rätt bra. 

Jag är jättenöjd med dagen och det är familjen också. När vi satt där i soffan M, W , P och jag kommer J och tackar alla fina tjejer för julaftonen, så ger han M en puss, W en puss, P en puss och plötsligt också mig en puss (på pannan!) Och jag blev paff och glad. Det värmde. Och P har varit så gullig hela dagen, frågat så jag har det bra, kollat att läget är lugnt, om jag är ledsen eller längtar hem. Ja hon har varit så omtänksam helt enkelt! Jag vet att dom uppskattar mig, och jag vet att jag gör ett bra jobb och jag vet att dom tycker om mig. Jag hoppas dom vet att jag tycker om dom också, jag ska fråga det imorgon tror jag. Och vet dom inte det ska jag genast tala om det för dom, det är dom värda!!

God Natt!