ur en annan synvinkel

Tisdag. Avslutad,
Klockan är halv elva och jag ligger som en deckad säl på mitt golv och har precis avslutat samtalet med Rogga. Kvällen kan lixom inte sluta bättre!

Dagen idag har varit bra, lite intensiv på ett lungt sätt. Pappa J är borta hela veckan och då är vi bara två hemma (som vilken familj som hellst, jag vet. men det känns annorlunda ändå) Imorse skuttade jag upp vid sju, redo att jobba. Jag har bestämt mig för att börja en period av att gå upp tidigt, startar idag. eller ja, imorgon eftersom imorgon är den dag jag gör det frivilligt på. Ialla fall åkte P till skolan med stortjejerna och jag gjorde min gröt och gick upp och väkte B. Sen gjorde jag hennes välling och gick upp med den, snuttisen var lite trött och jag satte på spangebob, då klappar hon på platsen brevid sig och tittar på mig med trötta söta valpögon. Ja. Jag smälte, och Ja. Jag la mig brevid och höll om det lilla stycket av kärlek. Go så go. Att vara förälder och få en sån morgon med sitt barn måste vara fantastiskt mysit.
Sen klädde vi på oss, fixade lite frukost och hade plötsligt massa tid över. Då lejade jag henne ner i källaren för att hjälpa mig städa upp lite och underlätta för min dammsugning senare på dagen. Det gick bra och när vi åkte till skolan var vi i god tid ändå. Så pass god tid att dom inte öppnat carpoolen än, då tog jag ett beslut som bara jag kan göra. Istället för att stänga av bilen och stå först i kön och vänta valde jag att "köra en sväng". Jag trodde jag hade koll på läget men när jag plötsligt befinner mig på en återvändsgata jag vet inte var ungefär hundra år från skolan inser jag att tiden är knapp och att stycket där bak börjar tröttna. Jag vände och hittade nätt och jämt tillbaka. Vi hann ialla fall till carpoolen innan stängning, dock blev vi inte först däremot näst sist. Lyckat Majs!
Sen åkte jag till gymmet och körde en hårdkörare på benen. Jag hade träningsverk redan när jag lämnade trappmaskinen, men det var bara att bita ihop och köra på. Efter att ha lämnat en svettpöl på trappmaskinen (ja, det är sant, en pöl på riktigt) och fått sendrag i vaden efter vadmaskinen så åkte jag hem, med många kilo fler benmuskler. Typ.
Hem till en källare och ett städintresse. Jag fick nått för mig och städade av rejält, dammtorkade och fixade, plockade ihop småsaker och sorterade om på hyllorna, dessutom rengjorde jag badrummet riktigt riktigt asnoga. Sen var det dags för huvudpunkten, dammsugningen. Bara det att dammsugaren inte startade. Efter många om och men kommer jag på att det är nått slaggs glapp där slangen sitter fast i själva dammsugarkroppen (?) och jag kan knappt röra slangen utan att dammsugaren lägger av. Så jag fick vara försiktigt och dammsugningen gick piss. När jag sen påpekade för P att det var lite glapp sa hon bara "va bra att du hittade felet.." det verkade ju inte som om en ny dammsugare hamnade på prioritetslistan. (jultomten)
Sen kom B hem och jag hoppade in i duschen och slängde i mig lite lunch innan jag åkte med henne till hennes gymnastik. Satt där och tittade när fyraåringarna i små jumpadräckter hoppade runt på barrer och språngbrädor och allt vad det heter. Skamlig kännsla att dom är bättre än mig på kullebyttor. hmm..
Sen skyndade vi oss att åka och hämta M och hennes vän från deras dramaklass, hem och bada B och fixa och dona lite tills P och W kom hem från doktorn. (W trodde hon var sjuk men det var hon inte!) Då lagades det mat och jag dukade. Sen kom höjdpunkten i oral väg - spagetti och köttfärsås. Min favoriträtt alla kategorier. Så är det bara.
Efter maten hjälptes vi åt med disken och det var tack för idag, offecielt. Inofecielt däremot var det inte det. Nej, Hanna och jag hade en liten starbucksdate och då tyckte P att om jag ändå skulle ut och ränna kunde jag ju åka till kroger och handla deras välgörenhetskonserver. Första onsdagen varje månad skänker man nämligen konserverad mat till behövande via skolan. Idag hade någon i familjen kläckt den briljanta iden peanutbutter. Och snäll som jag är sa jag ja, för det var ju sant, jag skulle ut och ränna och gjorde inte jag det skulle P bli tvungen att åka och vad skulle hända då? Just det, jag skulle bli kvar hemma med tre ungar istället. Nej, Hanna och jag letade reda på jordnötsmöret och jag lassade i 10 burkar av storlek jättestor. Mannen i kassan kollade lite konstigt på oss och jag kännde mig som årets julegris. Men, det var ju för välgörenhet så jag höll humöret uppe.
Jordnötsmör. Jag säger då det.
Vi var så tagna (eller okej, jag var) så det blev en liten fotosesion innan jag åkte hem till mitt. Bilderna är här nere. Mycket humor. Efteråt fick jag en kännsla av att vara langare och boss på svarta marknaden i jordnötssmörsbranchen.
Det bruna guldet - Jag var rik!

Sen var det somsagt hemgång och Rogga i lurarna. Nu ska jag skriva lite julkort och lyssna på min jullåt på repet.
Sen måste jag ropa på John Blund för som sagt så ringer min klocka sju imorgon bitti. Mitt tidiga liv startar.. NU!
God natt.

  
Jordnötssmör, någon?

Ps. Kolla min nya mössa. Jag är nöjd som få!