ur en annan synvinkel

Torsdag, så gott som helg och jag har haft en skitdag på jobbet.
Tungt har det gått för jag har varit så otroligt trött. Tråkigt har det varit för jag tror inte att jag gjort nått (?) och B har haft en av sina "hata Maja med all kraft" dagar. Och trotts att hon är fyra år och jag snart tjugoett (!) så blir jag stött någonstanns i mig. Jag vet att hon inte menar det egentligen, jag vet att jag är bra för henne, för dom andra, i familjen, i det jag gör. Men när man kommer upp från sitt rum på morgonen och det första man får höra är "gu va ful du är" då är det svårt att le åt att solen skiner. Och det blir ju inte bättre av att så fort jag sen kom i närheten av henne fick skriket i mitt ansikte att "jag vill inte leka med dig." "mamma ska komma" "inte du" osv.. Jag orkar inte. Inte när jag är trött och bara vill väl.
Som idag.

Imorse var jag och Hanna på gymmet ialla fall. Dansade latinodans till höften växt sig några storlekar större, och rytmen vaknat till liv, negerblodet börjat rusa och movsen satt där dom skulle. Och ja, jag vet att ni vet att jag ljuger.
Men vi hade ialla fall kul i havet av irriterande chipchoppar.
Sen åkte jag hem till min gröt och en knäckebrödsmacka. Att frukost kan vara så gott!
Efter intaget av livsnödvändighet tog jag en långdusch och när jag var klar var klockan strax efter tolv och P var borta, handlade hade jag fått för mig. Klockan tickade på och jag visste att B skulle hämtas kl ett, dock visste jag inte av vem. Kommunikationen kan nämligen vara sisådär i familjen i bland och idag var en sån dag. Jag var överflödig och viste itne vart jag skulle vara eller göra. Och eftersom P glömt sin mobil tyckte jag det var dumt att chansa så jag brummade iväg mot småskolan. och vem möter jag på vägen? Jo P såklart, med en glad och mallig B i baksätet "inte du, mamma kom!!". Jaha, det var ju bara att vända hem igen. Jag föreslog lek i solen eller med tvillingarna, men B var på tvären så jag gick tillslut ner till mig medans P höll ställningarna där uppe.
Jag hade skyedate med mammma och Emma. Hur roligt som hellst. Ett sting av saknad, men också en ådra av nöjdhet. jag trivs och längtar inte hem värre än att jag klarar av att föra normala samtal med de mina hemifrån. Fruktansvärt skönt och jag inser att allt hade kunnat vara så mycket mycket värre. Brrrr..
Halv tre åker P och hämtar stortjejerna och jag försöker återigen få ut lillen för lek. Hon låser in sig på toaletten och blir asförbannad och gråter och skriker när jag ber att hon åtminstonde ska låsa upp för nej nej, varför ska vi gå ut och leka när man kan sitta inne och göra inget? Men flickebarnet blev kvar bakom stängda dörrar och jag var utmattad. Mitt i kaoset kommer kylskåpskillen och ringer på dörren. Reparatören alltså. En snubbe jag inte skulle vilja vara ensam hemma med, och nu var det precis vad jag var. Han hade djävulsskägg och råttaktigt utseende. Han såg mystisk ut och jag hade respekt. Och B skrek från badrummet och allt jag ville göra var att skita i allt och köra bil tills bensinen tog slut, springa över en äng nånstanns där ingen bor men solen skiner och skrika. Det hände givetvis inte för sånt gör man bara på film, och vi lever inte i en film. (MUSIKAL!!) Tyvärr.

P och stortjejerna kom hem, B kom ut ur badrummet och jag kände mig helidiotisk. Stämplad av en fyraåring. Självförtroendet på botten. Då kom kylskåpskillen tillbaka och var trevlig med mamma P. Tydligen var han inge farlig utan en helt vanlig hantverkare bara. Typiskt att jag ska rusa iväg i fantasin.
M slängde i sig lite mat och jag packade ner hennes gitarr och så åkte hon och jag iväg till hennes gitarrlektion. Hur soft som hellst. Jag lämnar henne i en kyrka, sen sätter jag mig utanför på gräset i solen och läser en halvtimme, och får betalt! Just där och då var allt bra.
Sen åkte vi hem igen och jag fick INTE INTE INTE leka med B, istället började jag med maten, köttbullar skulle rullas och efter ett tag kom faktiskt B till mig och ville hjälpa till. Vi fick en angenäm stund av kladdande och rullande och jag fick för mig att vi slutit fred. Men icke. För sen var det dags för P att åka och ramaskriken började. Vid middagen var hon odräglig och åt knappt något allt var bara "mamma mamma mamma". halv sju orkade jag inte mer och lurade in henne i duschen för kvällstvätten. fem över sju fick hon sin välling och några godnattsagor och innan halv åtta sov hon. Jag tror att vi dessutom blev sams någonstanns mellan vattenstänk och alfonshistorier. Skönt!
Sen följde en brutal diskstund och lite gnäll på W som inte städade sitt rum. Sen äntligen kunde vi mysa ner i soffan framför en film. M var fortfarande på basketen så huset var för en gångs skull lugnt och tyst.
Och jag fälde en tår framför barnprogrammet. Dom var ju så glada och kännslorna sprutade, jag fick lov att glädjegråta lite. Jag är så kännslig nuförtiden!
M kom hem och jag serverade lite köttbullar, myste ner i soffan igen och efter en stund skickade jag upp W i säng och började istället tjata på M som inte var klar med läxan, städningen av sitt rum eller duschningen. Jag kände mig som världens gnällmamma men förstod samtidigt varför föräldrar tjatar. Ungar är hopplösa.
Däremot kändes det riktigt jobbigt att jag tjatade på någon annans ungar än mina egna, jag har fått för mig att när dom iaf är mina så tjatar man med kärlek inbakat, också. Eller?
Tillslut lämnade hon datorn och läxorna och tog tag i rummet och duschen och gick och la sig.
Huset var tyst och stort och jag tände upp en brasa, la mig i soffan med min bok och blev plötsligt livrädd. Huset knakar, jag skakar. Typ.
Men jag svalde hårt och satte upp den modiga fasaden.
Tillslut kom P hem och jag tackade för mig och skyndade mig ner. Lugnade mig med en Lars W låt och nu ligger jag här. Dödstrött och utmattad.
Imorgon är det fredag och jag har ingen lust att göra något som hellst någonting. På lördag jobbar jag kväll och jag längtar, då har jag en anledning att stanna innanför husets fyra väggar.

Trisst med olust. Jag måste hitta den igen.
Men jag är stark. Det har jag alltid varit. Så det kommer gå bra. Låt mig svacka lite bara. Sen kommer jag igen. Hårt.
God natt.