Helgen från stället där solen inte lyser
Söndag kväll och jag har i princip legat i min säng hela helgen. Så gott som hela, nästan.
Det hela startade ju i fredags då jag plötsligt insjuknar nått så brutalt i magsjuka, eller liknande kräk-sjuka. Jag spyr på kontorstid,alltså konstant mellan 8-17. Helt brutalt. P och Kvitter skulle på shopping, middag och hockey. Jag var obehjälplig i det avseendet. Istället fick dom skjuta sina planer några timmar framåt och när M kom hem från skolan övertalar dom henne att barnvakta tillsammans med sin kompis. Så vid fyra får jag ett sms där P säger att dom åker och att M håller ställningarna och att barnen har fått direktiven att bara störa mig i absóluta nödfall. Jag är evigt tacksam i mitt sjuktillstånd. Dagen sniglade sig fram och jag tog mig igenom den i en dimma av spyor, sömn och äppelklyftor.
Någon gång på kvällen när spyattackerna hade lugnat sig fick jag för mig att proväta. Jag gick upp och skulle göra mig en tallrik fil, dock var skruvkorken på filpaketet oöppnad och för hårt åtskruvad så jag fick be M 13 år att öppna den åt mig 20. Galen känsla, men jag var för svag. (för mitt inre såg jag åter igen de hemska bilderna av att all min träning försvann denna hemska dag, jag såg hur jag försvagades till noll i styrka och spydde upp mina egna muskler. En brutal film av förtvining spelades upp för mitt inre hela dagen faktiskt!) M var snäll och sa att jag kunde ropa om det var nått jag behövde, eller om jag upplevde att dom störde mig. Medans jag stod och hällde upp min portion av fil fick jag en enorm svettattack och blev yr, rent av panikslagen. Jag skyndade mig ner till mitt och slängde ifrån mig tallriken och slängde ner mig själv i sängen. I öronen ringde en ton, ögonen gjorde världen vit och jag visste precis vad det var frågan om, hade jag stannat på benen hade jag svimmat. Istället låg jag nu och yrade på sängen samtidigt som jag hyperventilerade och överväde att akutkalla ner M. Men nej. Jag ropade aldrig, för stora barn reder sig själva, och dessutom låg jag i tacksamhetsskuld redan. Jag klarade mig, och allt gick bra för tjejerna där uppe också och vi behövde inte beblanda oss med varandra mer den dagen.
Jag fick däremot beblanda mig med Hanna (i telefon alltså), som verkligen var en liten ängel som ringde och brydde sig, räckte ut en hjälpande hand om jag behövde och sa de bästa stöttarorden jag behövde just då. Dessutom fick jag samtala med Jossan också, bara vi två dock. En liten (nej enormt jävla stor och ful) miss i planeringen. VI borde vart tre, men ynglingen behagade inte att komma ihåg oss. Men Jossan i sig är inte helt fel heller, tro inte det! Sen kom turen till Rogga som hade haft en kväll ute fylld med öl och efterhängsna brudar, men han hittade hem till sig och så småningom till mig också. Vilket gjorde mig otroligt glad!!
Sen var det dags att sova, men jag kunde ju såklart inte somna efter att ha sovit så fort jag inte spytt. Och ont i magen hade jag också, och i ryggen. Och i munnen låg en bitter eftersmak av magsyra kvar. Någonstanns i dessa jämna plågor vaggades jag sakteliga in i sömn ialla fall. När jag vaknade igen var det lördag.
Pigg och frisk önskade jag och studsade upp, klädde på mig och visade mig från min tappraste sida. Alla skulle ju iväg och B behövde passas, så var det ju bara. Så efter att ha tvingat i mig en portion fil utan att tömma tarmarna på innehåll efteråt så styrde jag upp en date med Hanna och hennes barn i lekparken. Lika bra att vara ute i friska luften tänkte jag och lastade in B i bilen och åkte de få hundra metrarna till lekparken. Faktiskt bettede jag mig som en riktig miljöbov, men jag tänkte att dagar som denna får man det, jag tror nämligen inte att någon hade blivit gladare av att jag blivit akutskitnödig och gjort i brallan, om det nu skulle te sig så. Det gjorde det såklart inte, och efter nån timmes lek i parken åkte vi hem och åt lunch. Lasange bara att värma, enkelt och behändigt men så brutalt äckligt just idag. Jag kunde inte njuta av maten alls och fick ont i magen efter halva portionen. Inte bra, men det var bara att bita ihop. Och om det är nått jag är bra på, så är det att bita ihop och göra mitt jobb, så är det. Så efter maten och en liten filmstund gick B och jag in i fantasins värld och lekte bort resten av eftermiddagen. När jag kom tillbaka till medvetandet igen hade dagen gått och P kommit hem igen och jag var helt slut. När P kom för att hämta B till lite mellanmål låg jag på golvet och lekte, inte för att leken var så utan för att jag helt enkelt inte orkade sitta eller stå. Jag fick tillåtelse att sluta för dagen och jag lydde chefen och la mig och vilade. Passade på att belöna mig själv med en film. Jag valde masjävlar.
Jag hade helt glömt bort hur rolig den egentligen är och hur sann det också är. Jag skrattade mig om möjligt ännu mattare och njöt i fulla drag av att vara krasslig.
Sen inledde jag mitt skypemaraton med Rogga. Vi slog nog rekord. Typ 6 timmars babblande, där endast en paus av soppintag var avbrott. Galet vad vi kan prata, stackarn får ju knappt sova om nätterna så mycket som jag snackar. Men så länge han inte gnäller babblar jag vidare. Och inte bara jag föresten, hans gångjärn går rätt bra de också. übermys.
Tillslut var vi ialla fall tvungna att lägga på och jag fick mig några timmars skön sömn.
Och så Söndag idag då. Vad har jag gjort? Har jag blivit helfrisk? Har jag lämnat min grotta?
Jodå, tackar som frågar, idag mår jag så nära bra man kan komma utan att vara helt hundra. Men jag har hållit låda ändå. Allt annat var uteslutet. När jag gick upp slevade jag i mig en portion gröt, sen tog jag mig en timmes promenad i höstvindarna. Riktigt kallt när vinden ven och jag gick i skuggan. Men när solen låg på och vinden tog det lite lugnt var det riktigt skönt. Jag kom hem med rosiga kinder och kall näsa. Härligt härligt!
Här hemma fanns lite småpyssel innan duschen. Och efter duschen skulle jag gå på en liten lunch/biodate med Hanna. Något som skulle visa sig bli mitt sämsta biodejtande ever!!
Som sagt, när jag var klar hoppade jag in i bilen och styrde mot Hanna. Jag kännde mig tillräckligt frisk för lite mat och en bio, och Hanna ställde upp - Såklart - Henne kan man lita på!
Vi åt lite italienskt, men det ska erkännas att jag fick inte alls i mig de mängder jag brukade utan fick lov att lämna halva portionen orörd, inte alls likt mig. Men men, magsjukan har satt sina spår, det är bara att konstatera.
Efter maten åkte vi till vårt kära mall och biosalongen. Vi hade siktat in oss på en brutal snyftfilm, men den gick tydligen inte så vi tog nått andrahandsval i all hast. Ett brutalt misstag skulle det visa sig. Rachel getting married hette misstaget och vad ni än gör, se den inte. Lätt inte värt det. När vi kommer in i salongen, för övrigt den minsta jag sett, så är det vi och tre till, när filmen ska till att börja smyger sig två tappra själar till in. Och jag kan ju säga som så att när vi ska gå därifrån är det vi två och en stackare till som sitter kvar, resten gav upp någonstanns under resans gång. Och jag kan inte klandra dom. Dock kunde jag inte göra likadant eftersom min biodate inte behagade att vara vaken. Hanna somnade nämligen redan under reklamen innan filmen ens börjat. Sen sov hon sig igenom i stort sett hela filmen, med halvöppen mun och snarkljud som pricken över i't. Jag fick mig ett gott skratt när jag tittade på henne, så lite värt det var det väl. Men ändå. Konstig film, udda handling och jag ogillade sättet dom försökte berätta en intressant historia. Iden var bra, men någonstanns gick det fel, otroligt fel. Tyvärr.
När jag kom hem möttes jag av ett dukat tacobord och en glad familj. Jag slog mig ner och bara njöt. Det visade sig bli en helkväll med dom. Efter tacosen briljerade M med att slänga ihop en smulpaj med hallon och blåbär. W ville sitta i knät och visa sin önskelista och när B tvingades i säng grät hon högt och länge över att hon inte fick ha sleepover hos mig. Jag lovade henna att nästa gång hon inte har skola dagen efter ska hon få sova hos mig. (som vanligt säger jag nått lite för snabbt och med för lite eftertanke bakom) Men men, vill man vara underbar och älskad av alla kostar det på lite, så är det ju bara. När lilltrollet tillslut gav upp och gick och la sig kom stortrollet och frågade om vi skulle leka. Haha, som på den gamla goda tiden sa hon faktiskt, med ett finurligt leende "ska vi leka"? Jag kunde inte motstå och sa ja. Vi spelade spel och myste sen ner i soffan och såg sista perioden på hockeymatchen. Dom förlorade och besvikelsen var stor. Sen gick vi alla och la oss. Och jag längtar efter att få lägga mina lockar på kudden och slumra in.
Jag är så brutalt trött. Och imorgon är det måndag och bara en vecka kvar till Florida, vilket betyder två veckor kvar till December. Galet galet. Men jag är inte bitter. Snarare tvärt om.
Och imorgon gott folk, glöm inte att fånga dagen.
Love!
Det hela startade ju i fredags då jag plötsligt insjuknar nått så brutalt i magsjuka, eller liknande kräk-sjuka. Jag spyr på kontorstid,alltså konstant mellan 8-17. Helt brutalt. P och Kvitter skulle på shopping, middag och hockey. Jag var obehjälplig i det avseendet. Istället fick dom skjuta sina planer några timmar framåt och när M kom hem från skolan övertalar dom henne att barnvakta tillsammans med sin kompis. Så vid fyra får jag ett sms där P säger att dom åker och att M håller ställningarna och att barnen har fått direktiven att bara störa mig i absóluta nödfall. Jag är evigt tacksam i mitt sjuktillstånd. Dagen sniglade sig fram och jag tog mig igenom den i en dimma av spyor, sömn och äppelklyftor.
Någon gång på kvällen när spyattackerna hade lugnat sig fick jag för mig att proväta. Jag gick upp och skulle göra mig en tallrik fil, dock var skruvkorken på filpaketet oöppnad och för hårt åtskruvad så jag fick be M 13 år att öppna den åt mig 20. Galen känsla, men jag var för svag. (för mitt inre såg jag åter igen de hemska bilderna av att all min träning försvann denna hemska dag, jag såg hur jag försvagades till noll i styrka och spydde upp mina egna muskler. En brutal film av förtvining spelades upp för mitt inre hela dagen faktiskt!) M var snäll och sa att jag kunde ropa om det var nått jag behövde, eller om jag upplevde att dom störde mig. Medans jag stod och hällde upp min portion av fil fick jag en enorm svettattack och blev yr, rent av panikslagen. Jag skyndade mig ner till mitt och slängde ifrån mig tallriken och slängde ner mig själv i sängen. I öronen ringde en ton, ögonen gjorde världen vit och jag visste precis vad det var frågan om, hade jag stannat på benen hade jag svimmat. Istället låg jag nu och yrade på sängen samtidigt som jag hyperventilerade och överväde att akutkalla ner M. Men nej. Jag ropade aldrig, för stora barn reder sig själva, och dessutom låg jag i tacksamhetsskuld redan. Jag klarade mig, och allt gick bra för tjejerna där uppe också och vi behövde inte beblanda oss med varandra mer den dagen.
Jag fick däremot beblanda mig med Hanna (i telefon alltså), som verkligen var en liten ängel som ringde och brydde sig, räckte ut en hjälpande hand om jag behövde och sa de bästa stöttarorden jag behövde just då. Dessutom fick jag samtala med Jossan också, bara vi två dock. En liten (nej enormt jävla stor och ful) miss i planeringen. VI borde vart tre, men ynglingen behagade inte att komma ihåg oss. Men Jossan i sig är inte helt fel heller, tro inte det! Sen kom turen till Rogga som hade haft en kväll ute fylld med öl och efterhängsna brudar, men han hittade hem till sig och så småningom till mig också. Vilket gjorde mig otroligt glad!!
Sen var det dags att sova, men jag kunde ju såklart inte somna efter att ha sovit så fort jag inte spytt. Och ont i magen hade jag också, och i ryggen. Och i munnen låg en bitter eftersmak av magsyra kvar. Någonstanns i dessa jämna plågor vaggades jag sakteliga in i sömn ialla fall. När jag vaknade igen var det lördag.
Pigg och frisk önskade jag och studsade upp, klädde på mig och visade mig från min tappraste sida. Alla skulle ju iväg och B behövde passas, så var det ju bara. Så efter att ha tvingat i mig en portion fil utan att tömma tarmarna på innehåll efteråt så styrde jag upp en date med Hanna och hennes barn i lekparken. Lika bra att vara ute i friska luften tänkte jag och lastade in B i bilen och åkte de få hundra metrarna till lekparken. Faktiskt bettede jag mig som en riktig miljöbov, men jag tänkte att dagar som denna får man det, jag tror nämligen inte att någon hade blivit gladare av att jag blivit akutskitnödig och gjort i brallan, om det nu skulle te sig så. Det gjorde det såklart inte, och efter nån timmes lek i parken åkte vi hem och åt lunch. Lasange bara att värma, enkelt och behändigt men så brutalt äckligt just idag. Jag kunde inte njuta av maten alls och fick ont i magen efter halva portionen. Inte bra, men det var bara att bita ihop. Och om det är nått jag är bra på, så är det att bita ihop och göra mitt jobb, så är det. Så efter maten och en liten filmstund gick B och jag in i fantasins värld och lekte bort resten av eftermiddagen. När jag kom tillbaka till medvetandet igen hade dagen gått och P kommit hem igen och jag var helt slut. När P kom för att hämta B till lite mellanmål låg jag på golvet och lekte, inte för att leken var så utan för att jag helt enkelt inte orkade sitta eller stå. Jag fick tillåtelse att sluta för dagen och jag lydde chefen och la mig och vilade. Passade på att belöna mig själv med en film. Jag valde masjävlar.
Jag hade helt glömt bort hur rolig den egentligen är och hur sann det också är. Jag skrattade mig om möjligt ännu mattare och njöt i fulla drag av att vara krasslig.
Sen inledde jag mitt skypemaraton med Rogga. Vi slog nog rekord. Typ 6 timmars babblande, där endast en paus av soppintag var avbrott. Galet vad vi kan prata, stackarn får ju knappt sova om nätterna så mycket som jag snackar. Men så länge han inte gnäller babblar jag vidare. Och inte bara jag föresten, hans gångjärn går rätt bra de också. übermys.
Tillslut var vi ialla fall tvungna att lägga på och jag fick mig några timmars skön sömn.
Och så Söndag idag då. Vad har jag gjort? Har jag blivit helfrisk? Har jag lämnat min grotta?
Jodå, tackar som frågar, idag mår jag så nära bra man kan komma utan att vara helt hundra. Men jag har hållit låda ändå. Allt annat var uteslutet. När jag gick upp slevade jag i mig en portion gröt, sen tog jag mig en timmes promenad i höstvindarna. Riktigt kallt när vinden ven och jag gick i skuggan. Men när solen låg på och vinden tog det lite lugnt var det riktigt skönt. Jag kom hem med rosiga kinder och kall näsa. Härligt härligt!
Här hemma fanns lite småpyssel innan duschen. Och efter duschen skulle jag gå på en liten lunch/biodate med Hanna. Något som skulle visa sig bli mitt sämsta biodejtande ever!!
Som sagt, när jag var klar hoppade jag in i bilen och styrde mot Hanna. Jag kännde mig tillräckligt frisk för lite mat och en bio, och Hanna ställde upp - Såklart - Henne kan man lita på!
Vi åt lite italienskt, men det ska erkännas att jag fick inte alls i mig de mängder jag brukade utan fick lov att lämna halva portionen orörd, inte alls likt mig. Men men, magsjukan har satt sina spår, det är bara att konstatera.
Efter maten åkte vi till vårt kära mall och biosalongen. Vi hade siktat in oss på en brutal snyftfilm, men den gick tydligen inte så vi tog nått andrahandsval i all hast. Ett brutalt misstag skulle det visa sig. Rachel getting married hette misstaget och vad ni än gör, se den inte. Lätt inte värt det. När vi kommer in i salongen, för övrigt den minsta jag sett, så är det vi och tre till, när filmen ska till att börja smyger sig två tappra själar till in. Och jag kan ju säga som så att när vi ska gå därifrån är det vi två och en stackare till som sitter kvar, resten gav upp någonstanns under resans gång. Och jag kan inte klandra dom. Dock kunde jag inte göra likadant eftersom min biodate inte behagade att vara vaken. Hanna somnade nämligen redan under reklamen innan filmen ens börjat. Sen sov hon sig igenom i stort sett hela filmen, med halvöppen mun och snarkljud som pricken över i't. Jag fick mig ett gott skratt när jag tittade på henne, så lite värt det var det väl. Men ändå. Konstig film, udda handling och jag ogillade sättet dom försökte berätta en intressant historia. Iden var bra, men någonstanns gick det fel, otroligt fel. Tyvärr.
När jag kom hem möttes jag av ett dukat tacobord och en glad familj. Jag slog mig ner och bara njöt. Det visade sig bli en helkväll med dom. Efter tacosen briljerade M med att slänga ihop en smulpaj med hallon och blåbär. W ville sitta i knät och visa sin önskelista och när B tvingades i säng grät hon högt och länge över att hon inte fick ha sleepover hos mig. Jag lovade henna att nästa gång hon inte har skola dagen efter ska hon få sova hos mig. (som vanligt säger jag nått lite för snabbt och med för lite eftertanke bakom) Men men, vill man vara underbar och älskad av alla kostar det på lite, så är det ju bara. När lilltrollet tillslut gav upp och gick och la sig kom stortrollet och frågade om vi skulle leka. Haha, som på den gamla goda tiden sa hon faktiskt, med ett finurligt leende "ska vi leka"? Jag kunde inte motstå och sa ja. Vi spelade spel och myste sen ner i soffan och såg sista perioden på hockeymatchen. Dom förlorade och besvikelsen var stor. Sen gick vi alla och la oss. Och jag längtar efter att få lägga mina lockar på kudden och slumra in.
Jag är så brutalt trött. Och imorgon är det måndag och bara en vecka kvar till Florida, vilket betyder två veckor kvar till December. Galet galet. Men jag är inte bitter. Snarare tvärt om.
Och imorgon gott folk, glöm inte att fånga dagen.
Love!
Kommentarer
Trackback
