Öga mot öga med en spindel
När jag lagt mig igår somnade jag in rätt snabbt, men mitt i natten vaknar jag igen, vrider på huvudet och ser en fet spindel komma krypande i sängen. Jag får panik och kastar täcket åt sidan och täcker spindeln, börjar hyperventilera samtidigt som jag älgar fram till lampknappen och tänker. Jag darrar och är livrädd, dessutom fryser min sängvarma kropp där jag står naken och förnedrad mitt på golvet. Vad gör man nu då?
Jag gick fram till sängen och tände sänglampan, petade lite på täcket och ingenting händer. Jag inser att jag måste ta tag om täcket och skaka det, och när spindeln ramlar ut måste jag på nått sätt ha ihjäl den. Jag nyper försiktigt tag i hörnen på täcket, lyfter upp det och kastar tillbaka det igen. Modet sviker. Jag andas lite och sen tar jag ett ordentligt tag och skakar om ordentligt. Ingen spindel! Jag lyfter på kuddarna, ingen spindel! Jag kollar runt på golvet, ingen spindel!
Jag funderar på om jag drömt och när jag ransakat mig själv för en sekund inser jag att så är fallet. Det måste vara så.
En dröm.
Jag släcker i taket, överväger att ha sänglampan tänd men inser att jag då inte kommer kunna sova. Jag pluggar i min Ipod i öronen, lägger king tillrätta och släcker med viss darrhet på handen även min sänglampa.
Mörkret omsluter mig och jag tänker om och om igen det var bara en dröm, det var bara en dröm, det var bara en dröm.
Tillslut somnade jag om.
