ur en annan synvinkel

Kvällen smyger sig på och jag har krypt ner i min Victoria Secret pjamas. (pjamas låter så löjligt, nattset ännu löjligare!)
Om en halvtimme börjar ett tvåtimmarsmaraton med Atlantas hetaste (höhö) hemmafruar. Säsongsavslutning dessutom, jag gissar att det kommer gå hett till i studion när dessa rika nötter ska säga hej då. Suck.
Klipp er och skaffa ett jobb, det är det enda råd jag kan ge er. Ärligt.

Dagen har flytit på bra, fick sovmorgon till kvart över åtta, välbehövligt eftersom jag satt och ugglade halva natten så att påstå att jag vart pigg idag är en överdrift. Däremot har jag vart vaken.
Tränade ett halvhårt pass tillsammans med Hanna, båda med grus i ögonen och stenar i benen. Sen åkte jag hem och fipplade lite innan jag tog en lång varm dusch. Jag älskar det faktum att jag inte betalar vattenräkningarna eller ens har en aning om vilka summor vi pratar om för lite (läs massor av) varmt vatten. Det enda jag vet är att sålänge duschen strilar är jag där. Punkt.
Efter duschandet gjorde jag mig klar och åkte och hämtade B. Vädret ute var brutalt iskallt, en riktig fryschock. Eller som J sa: Nu vandrar isbjörnar på gatan. Och det är så löjligt att jag/vi tycker att det är kallt, vi är ju ändå vikingar från Dalarna, men nej. Det funkar inte så. Kallheten är grymmare här än hemma. Hemma är hösten rå, här är det is i vindarna, på riktigt. Brrrr. Dessutom fungerar inte min hjärna så dagens klädval var tights, jeanskjol och en långärmad stickad tröja och min älskade svarata sjal. Inte varmt nog. Hemma hade jag toppat med en jacka åtminstonde, men här, nej vadå. Solen skiner tänkte jag mitt dumma fån. (och så ligger jag här nu med strumpor på fötterna i sängen, i sängen!!)
Ialla fall. När jag kommer till småskolan möter jag Hanna på parkeringen och vi stövlar in ihop. I dörren till våra barns klassrum möts vi av tre surmular. Inte var dom glada att se oss inte. Tack skitungar!

Vi tog hem dom till mig i alla fall och byggde en koja till dom, sen härjade dom fritt i källarn medans vi åt en sopplunch med ostsmörgås. Lovely.

J kom och slog sig ner vid bordet och ville skvallra lite, lustigkurren till husfader. Det är bra att vi har en avslappnad stämmning ialla fall. Efter att vi kollat läget, bland annat det om basshunter-prylen i laget och lite annat tingel tangel gick han upp till sig och vi försökte oss ner till barnen. Problemet var bara att vi inte var välkomna därnere, dom ville leka själva. Det gjorde ju inte oss så mycket så vi hade lite mer umgåstid innan det var städning och dags för grabbarna att åka hem. Både Hanna och jag skulle hämta storbarn i skolan så strax efter att dom åkte så åkte även jag.

Lugnt och skönt rullar jag runt i min bil, diggar lite musik och glider in på parkeringen utan att behöva köra en backparkering. Skönt. Och strax efter mig dyker Hanna upp, vi snackar lite tills barnen kommer och jag kör hem igen. Hemma är ingen hemma så jag och W är själva. Jag fixar lite mellis och startar läxläsningen, sen kommer J och B och dom packar ordning en badväska, pappa och hans döttrar ska åka och bada nämligen. Själv blir jag lämnad med fjortisligan. Idag bestående av två. M och hennes kompis som verkar söt men som jag aldrig minns namnet på och som uppenbarligen inte heller vet vad jag heter. Det var först lite skrik i köket, (dom fixade mellis) sen var det lite skrik i badrummet (dom sminkade sig) sen var det lite skrik i Ms garderob, (dom valde kläder) sen var det lite skrik vid datorn (dom kollar bildagboken eller nått) sen var det lite skrik i bilen (vi åker till resturangen) sen var det lite skrik på resturangen (vi äter) sen var det lite skrik i bilen (jag skjutsar till basketträningen) och sen slapp jag skriket. Mina öron har fan skavsår. Tjejer som skrik/pratar i falsett är inte så skönt. (mitt hus var precis med i tv, en av husfruarna är en före detta granne, jihooo) Målbrottsbrudar, fjortisfasoner, tonårsbeteende. Jag säger då det.

Tur att dom är snälla, annars hade det vart outhärdligt. Nu fnissar jag lite, samtidigt som jag plågas. Skönt att jag själv alrig skulle bete mig sådär...eller?

(husfruarna på tv skulle. dom är faktiskt precis på samma nivå som M och hennes kompisar. Om inte lägre..?)

I alla fall. Middag idag blev det ju såklart, för även om det är tisdag så måste man äta. Idag föll valet på resturangmat. Utekäk. Vardagslyx. En nyöppnad italiensk resturan (italiens, alla typ fem resturangen här i närheten är italienska. Vi har tusen banker men typ inga resturanger!) det var pappa J, alla tjejerna + Ms kompis och så jag. Jag så pass dödstrött att jag åker fel påväg dig. Och då ligger resturangen typ 7 minuter från vår gård. Inte bra att köra i det tillståndet, men jag hade inget val. Efter lite krångel med bordet och så fick vi till slut ett bord och frosseriet kunde börja. Äntligen fick jag min spagethi och kättfärsås som jag längtat efter. Dock smakar ju hemagjord köttfärsås mycket mycket bättre än resturangkött. Det är dagens sanning!
Nu ska jag koncentrera mig på husfruarnas säsongsavslutning. Kokosnötterna ska slå orederekord.
Billigt och lättsmält och absolut inget jag gillar, egentligen. Jag är ingen tv människa. Jag är en bokmal.
En nörd.
Och jag älskar det.
God natt.

Här är min sockerbikini.