Hej efterkonstruktion!
Tisdag var igår. Och blogg.se höll på med någon slaggs uppdatering när jag hade läge att skriva..
Så här kommer gårdagen:
Tisdag är min dag att skjutsa B till skolan, så jag var uppe vid åtta och gjorde det. Sen åkte Hanna och Linnea och jag till gymmet. Tränade rikitgt hårt, vilket var skönt. Sen fick jag lov att avlägsna mig eftersom tisdag = strykning på schemat. Enda skillnaden idag var att alla barn var borta till minst halv fyra så jag hade årets softaste förmiddag. Strök som ett djur och kollade på Tsatsikifilmen. Totalmys!
Sen smet jag iväg en stund hem till Hanna på lunch, bjudningar och igenbjudningar ni vet? Trevligt trevligt!
Hemma hos familjen Hä var det panik slash Kaos. Mamma A hade lyckats tappa bort bilnycklarna mellan hallen och bilen och hur myckt dom än letade fanns dom inte. Jag satte mig och pillade lite med Hannas dator istället för att försöka rädda paniksituationen, men jag menar, man vill ju inte vara och riva runt hur som hellst hemma hos någon annan..
Jag lyckades dock inte heller hjälpa Hanna med musiken. Men skypen verkar ha fixat sig, just a tuch of mina magiska fingrar så att säga. Väl mött Hanna!!
Sen åkte jag hem och tog hand om den sista tvätten och väntade på barnen. Dom kom, och gick igen och B och jag var lämnade åt oss själva. Jag skulle dessutom ha maten klar när familjen återvände hem. Nemas problemas. jag gjorde B till superkock och jag är ju skillad som det är. Grekiska biffar stod på menyn och det var också vad det blev. Alla nöjda och glada och maten smaka smask!
Jag och B hade jättekul och bra, och hon var superduktig i köket, verkligen. Men när det var dags för själva ätningen vände hon tvärt. Det hela slutade med att mamma P fick ta henne skrikande och gråtande från bordet, i duschen och ner i säng. Ungen skrek i tjugo minuter och jag fick gå för dagen. Tack!!
Det poistiva med situationen var bara det att jag och pappa J pratade om uppfostran och jag insåg att ja gskulle själv gjort samma sak, vilket känns bra.!!
Kvällen avslutade jag på Buckan med mina ädla springare Hanna och Linnea. Svenskt skitsnack och massa kaffe tack och godnatt, kunde man tro. Men nej, för när det var dags för sovning somnade jag snabbt, men inledde den värsta natten hittills. Jag drömde asmysko grejer och vaknade cirkus en gång i timmen. Fick till och med lov att tända lampan efter att ha drömt en ganska verklighetstrogen dröm om en tusenfoting...
PS. Jag är rätt värdelös. En historia från gårdagen: Jag älskar att rita med kritor har jag kommit på, B och jag gjorde det i tisdags och då fick jag bekräftat att jag verkligen inte kan rita egentligen. Vi sitter och ritar en bild ihop, B gör bakrund, dvs gräs, himel och en sol och jag gör grovjobbet, dvs en tjur, en ko och en kalv.. sen klippte vi ut mitt verk och klistrade på Bs verk. I det läget kom J och fällde kommentaren "vilka fina hundar, har niii gjort dom?!" med löjlig barnröst. B och jag ryter "det är kossor ser du väl." En pinsam stämmning infann sig, och jag inser att jag gör bäst i att härdanefter bara kladda och inte försöker mig på så mycket mer. Det västa var att jag hade ritat, enligt mig både tydliga horn och ett stort rosa ljuver på kossan. Men inte vet jag vad J sett för hundar förut. Men den som sa att det viktiga är inte att vara bra, utan att föröka kan ju slänga sig i väggen. Konstfack, jag kommer inte!
Så här kommer gårdagen:
Tisdag är min dag att skjutsa B till skolan, så jag var uppe vid åtta och gjorde det. Sen åkte Hanna och Linnea och jag till gymmet. Tränade rikitgt hårt, vilket var skönt. Sen fick jag lov att avlägsna mig eftersom tisdag = strykning på schemat. Enda skillnaden idag var att alla barn var borta till minst halv fyra så jag hade årets softaste förmiddag. Strök som ett djur och kollade på Tsatsikifilmen. Totalmys!
Sen smet jag iväg en stund hem till Hanna på lunch, bjudningar och igenbjudningar ni vet? Trevligt trevligt!
Hemma hos familjen Hä var det panik slash Kaos. Mamma A hade lyckats tappa bort bilnycklarna mellan hallen och bilen och hur myckt dom än letade fanns dom inte. Jag satte mig och pillade lite med Hannas dator istället för att försöka rädda paniksituationen, men jag menar, man vill ju inte vara och riva runt hur som hellst hemma hos någon annan..
Jag lyckades dock inte heller hjälpa Hanna med musiken. Men skypen verkar ha fixat sig, just a tuch of mina magiska fingrar så att säga. Väl mött Hanna!!
Sen åkte jag hem och tog hand om den sista tvätten och väntade på barnen. Dom kom, och gick igen och B och jag var lämnade åt oss själva. Jag skulle dessutom ha maten klar när familjen återvände hem. Nemas problemas. jag gjorde B till superkock och jag är ju skillad som det är. Grekiska biffar stod på menyn och det var också vad det blev. Alla nöjda och glada och maten smaka smask!
Jag och B hade jättekul och bra, och hon var superduktig i köket, verkligen. Men när det var dags för själva ätningen vände hon tvärt. Det hela slutade med att mamma P fick ta henne skrikande och gråtande från bordet, i duschen och ner i säng. Ungen skrek i tjugo minuter och jag fick gå för dagen. Tack!!
Det poistiva med situationen var bara det att jag och pappa J pratade om uppfostran och jag insåg att ja gskulle själv gjort samma sak, vilket känns bra.!!
Kvällen avslutade jag på Buckan med mina ädla springare Hanna och Linnea. Svenskt skitsnack och massa kaffe tack och godnatt, kunde man tro. Men nej, för när det var dags för sovning somnade jag snabbt, men inledde den värsta natten hittills. Jag drömde asmysko grejer och vaknade cirkus en gång i timmen. Fick till och med lov att tända lampan efter att ha drömt en ganska verklighetstrogen dröm om en tusenfoting...
PS. Jag är rätt värdelös. En historia från gårdagen: Jag älskar att rita med kritor har jag kommit på, B och jag gjorde det i tisdags och då fick jag bekräftat att jag verkligen inte kan rita egentligen. Vi sitter och ritar en bild ihop, B gör bakrund, dvs gräs, himel och en sol och jag gör grovjobbet, dvs en tjur, en ko och en kalv.. sen klippte vi ut mitt verk och klistrade på Bs verk. I det läget kom J och fällde kommentaren "vilka fina hundar, har niii gjort dom?!" med löjlig barnröst. B och jag ryter "det är kossor ser du väl." En pinsam stämmning infann sig, och jag inser att jag gör bäst i att härdanefter bara kladda och inte försöker mig på så mycket mer. Det västa var att jag hade ritat, enligt mig både tydliga horn och ett stort rosa ljuver på kossan. Men inte vet jag vad J sett för hundar förut. Men den som sa att det viktiga är inte att vara bra, utan att föröka kan ju slänga sig i väggen. Konstfack, jag kommer inte!
Kommentarer
Trackback
