ur en annan synvinkel

Nu har söndagen passerat och jag har inte gjort mycket vettigt idag. Eller jo, egentligen är det vettiga saker jag gjort. Min lediga dag. Ensam har jag varit nästan hela dagen och det där som kallas söndagsångest har försökt smyga sig på. men jag sa nej. För jag vill ingen ha, jag har inget att ha ångest för!

Började med att äta frukost med P, en stor tallrik gröt!
Sen åkte familjen iväg på utflykt och jag blev ensam hemma. Jag strosade runt lite för mig själv och fixade lite med tvätt och diskmaskin. Sen tänkte jag skypa med far min, men nej nej, då ska mina hörlurar ge upp och gå sönder, eller micken snarare. Det kom väl inte oväntat men väldigt olägligt!
Min vrede viste inga gränser och jag var väldigt arg. Så frustandes satte jag mig i bilen och körde till target och köpte ett par mycket bättre hörlurar med flachig mick, så nu jävlar!
Dessutom när jag ändå var där så passade jag på att plocka på mig en ny tandborste, ansiktskräm, födelsedagskort och hör och häpnad tandtråd. Jag vet ju att jag borde, och steg ett är ju ändå att ha tandtråd hemma. så vi får se vad som sker. Däremot har jag inte hittat inspiration just ikväll för att fixa med gaddarna, men imorgon kanske.
Sen åkte jag hem och tog mig en promenad i solskenet. Rensade kropp och själv, och träffade på en massa djur.
Först höll jag på att kliva på en ekorre, eller om det var den som höll på att kliva på mig? Sen går jag vid "stora vägen, och ser plötsligt djuret från helvettet komma farande mot mig. Ingen aning om den hoppade eller flög eller vad det var för nått, men ful och äcklig var den så jag fick lov att vifta med armarna och ta några springsteg. Till allmänt åtlöje kan man kalla det! Sen tog jag ett tiotal steg och blir plötsligt omhoppad av en gräshoppa, lungt tänker jag, men rackarn stannar och väntar in mig sen tar han satts och hoppar upp på mitt ben. Den allmäna åtlöjan var tillbaka och jag skyndade på mina steg. Det var sen lugnt på djurfronten tills jag kommer in på området igen, på vägen mot mig ligger då plötsligt en platt och överkörd skölpadda. Jag hade inte sett den förut och jag blev lite ledsen när jag insåg att den måste legat där ett tag, och plötsligt känner jag att jag varit med och plattat till den. Hemska jag!

Hem kom jag ialla fall och hade skypedate med Rogga, Mamma, Emma och Rogga igen.
Efter att min dator krånglat och hållt på så jag blev tokig ändrade den inställning och har nu fungerat som en klocka sen dess. Skönt. För jag hatar datorer som inte gör som jag vill.
Det var skoj att snacka med mamma och Emma, även om jag inte hörde så mycket och var lite stressad så lovar jag att nästa gång blir det bättre.! Jag saknar er faktist litegrann ska ni veta!!

Sen pratade jag med Rogga igen och efter att jag snackat halft ihjäl både mig och Rogga, på ett positivt och ofarligt sätt kom Hanna och hämtade mig. Våran söndagskväll på gymmet väntade. Lite folk, kondition och benträning för att sen belönas med bubbelbad. Jodå, man tackar.
Hanna tog fram hitler i sig som vanligt när det är benträning och halvt om halvt dödade mig med piskan hon hade med sig. Eller nä. Ingen piska, men hårda, bra ord.
Dessutom berättar Hanna för mig att hon gick ner i spagat häromdagen för att V hade bett henne, jag blev mäkta imponerad och ville också se. Hanna tror hon är elitgymnast och slänger sig ner i en spagge mitt framför mig. (detta efter att hon klagat på hur ont hon haft i benet sen hon spaggade sist) Jag WOOOWar men Hanna jämrar sig. Hennes lårsträckning är värre än någonsin och hon lovar mig att aldrig gå ner i spagat igen. Och jag lovar henne att om hon någon gång säger att hon ska det så ska jag stoppa henne. Nu i efterhand kan jag också lova dig Hanna att jag kommer heller aldrig gå ner i spagat. Någonsin.

Varken Hanna eller jag, men ytterst likt....
NOT!