ur en annan synvinkel

Min favoritdag har legat lite i lä idag. Ingenting har egentligen varit som jag velat. Men samtidigt har det inte varit dåligt på något vis. Konstig känsla!

Gick upp kvart över sju för att vara på gång när P skulle sjutsa stortjejerna till skolan, men nej, redan här spricker dagens schema. W har spytt under natten så J skjutsar och jag kan softa till klockan nio då jag istället för att vara ledig får ta B till sin skola. (Ja ja, Det var den kickboxningen det) Vi åkte till skolan för att leka lite innan skolan som vanligt, men redan på parkeringen anar jag onåd. En gammelkinesman börjar ropa efter mig, några osamanhängande ord om carpool och avlämningar och osäkra föräldrar. Jag tittade oförstående på honom, tog B i handen och gick med raska steg till gungorna. Inga tvillingar att leka med, och ingen handduk att torka den blöta gungan med. Men vi hade tur för en indimamma hade en handuk att låna ut så B fick allt gunga lite, och så fick jag förklaringen till Carpoolpaniken. På onsdag startar den tydligen. Man ska då komma och köra in på skolgården och där står någon fröken och öppnar bildörren och ungen går ut och mamman/pappan/nannyn/eller vem det nu kan tänkas vara som lämnar gasar lite snabbt iväg för att lämna plats till nästa bil och nästa utsläpp. Något säger mig att detta inte är något min familj kommer uppskatta eller ens försöka sig på. Vilken brutalitet!
När jag sen skulle lämna B i klassrummet så ser vi att hon inte bara har en vikarie idag utan två. Respekten var stor och lilltjejen vågade inte ens ställa till den sedvanliga lämningsscenen. Ska jag ta det som ett gott eller dåligt tecken tänkte jag och åkte och tränade.
Det visade sig att jag skulle ha tagit det dåligt. Flickebarnet har varit så "rädd" under dagen att hon inte ens vågat säga att hon var kissnödi, vilket hade gett resultat i brallan. Stackarn. Men när jag frågade om dagen var hon ändå nöjd, så jag antar att rädslan för vikarien släppt under dagen trotts allt.
(Undra hur många av mina barn där hemma som kissade på sig av rädsla för mig - vikarien?)
Resten av eftermiddagen bestod av lite lek, och lite spel och lite läxläsning. Och sen blev det stress. Jag strök kläder och P åkte med B till fotbollen. Sen lagade jag mat som skulle vara klar tills jag hämtat B från fotbollen eftersom P skulle på yoga. Jag kokade ihop pasta och skinksås och lät det stå på spisen medans jag stuvade in M och W i bilen och åkte till fotbollen. Årets bilkö hade gjort entre och jag höll på att tappa allt tålamod och barnen bara skrattade. (det kan ju dock bero på att jag samtidigt som jag körde/svor också berättade massa roliga saker, som när en fågel kraschade in i min bil!) Sen åkte vi hem och då kom också pappa J hem vilket var rätt skönt. Sen åt vi en ganska livlig middag och sen mös alla tjejerna och jag och J ner i soffan och bara slappade, jag tror alla var rätt utslagna denna tidpunkt. Och när P kom hem och det var dags för läggning av den minste. Hon ville inte men jag erbjöd mig att ta hennes plats med bokläsning och allt rakt av, men då ändrade hon sig och jag hade inget annat val än att avsluta min strykning. Som tur var fick jag sälskap/hjälp av M och W. En relativt trevlig avslutning på en lång lång dag.

Idag bokade vi även våra flygbiljetter till Florida. En familje/tjejsemester med P, Barnen och Jag. Underbart härligt. 24-29e November ska jag glassa runt i det så kallade paradiset. Ska bli riktigt, riktigt roligt!

klockan är halv tio men i min värld mera som halv fem eller nått. Jag kommer sova som en klubbad säl. God Natt!