ur en annan synvinkel

Helgen börjar lida mot sitt slut och hela jag är helt slut, mina ögon är svullna och röda, min hjärna är utpumpad och mitt hjärta är lätt. Men jag kommer dit, senare.

Fredagen började med en oväntad ledighet, B ville nämligen följa med M till sjukgymnasten och jag kunde följa med Linnea och träna. STRIKE hette gruppen och efter avslutad klass hade träningsverken i ryggen redanslagit till. Då kom tränings-hitler fram, Linnea tog fram piskan och magen fick sig en rejäl genomkörare också. Sjukt skönt. Efteråt.
Efter träningen åkte jag hem för att möta upp W som hade halvdag i skolan och kom hem vid kvart över tolv. Då var det lunchdate på Donken, hon och jag. Vi hade lite kvallitetstid innan jag åkte och lämnade henne hos sin vän V och jag åkte och handlade allt för kvällens tacofest. Jag skulle nämligen jobba kväll!
Efter att jag handlat åkte jag hem och snackade lite med pappa på skype. Gubben har gått ner i vikt men har kvar sin stora feta humor. Det var skoj och som vanligt intressant att snacka med pappa Grofsingen!
När vi avslutat samtalet började min arbetsdag på riktigt. Lek med B, och sen åkte jag och M och hyrde film.
Klockan blev fem och beskedet om att W valde att stanna hos V resten av kvällen nådde hemmet, samtidigt som P åkte till hockeypremiären. Jag var nu ensam med M och B och våran myskväll startade direkt!
Dom såg lite TV, och satt vid datorn medans jag började laga till kvällens läckerhet - Tacos.
När allt var klart hade vi en väldigt trevlig och lugn middag och efter avslutat smaskande dukade jag bort maten och tog fram spel. Vi bestämde oss för Yatzi, Memento och Geni. Två av tre egentligen för svåra för B fyra år, men vi löste det genom att hon fick va i lag med mig och M. Ja, i båda lagen skulle hon vara för hon skulle till varje pris vinna.
När vi spelat ett tag såg vi ett avsnitt av BAMSE innan jag stoppade B i säng. Och läggningen var odramatisk, den var lugn och mysig. tre pixiböcker och två vanliga böcker och sen gick jag ut ur rummet (nya läggningsmetoden) och lilltjejen somnade!! Jag och M slår oss då ner i soffan och sätter igång filmen Run Fatboy Run. Rolig film. Lagomt löjlig.
När klockan var halv tolv kom P hem tillsammans med W och det var läggdags. Fredagen var slut och jag likaså.
somnade som en stock.

Lördagen var stressfri. Uppgång när man vaknade för gemensam utflykt till den scandinaviska festivalen i Down Town, Atlanta. Festivalen var liten men relativt välbesökt, inget speciellt egentligen men det var mysigt att gå runt där och bara vara Svensk. Molly var dessutom tapper som få och hoppade runt på sina kryckor, stark tjej! Man fick Köpa lite gotte, titta på nå fina textiler, äta laxmacka, träffa Pippi Långstrump och tomten, snacka med andra scandinavier och njuta av höstens antågande. Men allt har ett slut, och när vi kom hem var min dag så gott som slut. Familjen skulle på grannträff och jag och Hanna skulle till gymmet. När vi kom dit fick jag en ortrolig vilja och kraft och slog nya springrekord. 2 miles på 18 minuter. Sen tio minuter till i en annan konditionsmaskin. Sjukt svettig gick jag vidare och körde lite styrka innan vi avslutade med jämna magplågor.
Efteråt belönade vi oss med bubbelbad och bastu. Sen åkte vi hem och startade iordninggörandet av oss innan det var dags för lördagkvällen att bjuda upp till dans...
Efter makning och hårfix hos mig åkte vi och mötte upp Hannas kompisar Arvid och Daniel och åkte till en resturang och åt en trevlig middag. Sen åkte vi tillbaka hem till mig och hade en liten samankomst - vi kan kalla det förfest för enkelhetens skull. Tyvärr var moodet sådär. Jag hade en grundande huvudverk på ingång och Arvid var inte danssugen. Men efter lite vin och övertalningar av Hanna beslutade vi oss båda för att följa med. Tyvärr bjöd kvällen på en överraskning. Det blev ingen dans. En viss fröken Gatu hade smuttat på vinet en gång för mycket och istället för att gå in på klubben blev vi "stående" utanför för att sedan åka hem. Tack och Bock, Det var det det.

Söndagen började bra, jag har varit ledig och vi hade bestämmt brunchdate vid halv elva. Sagt och gjort baccon och ägg stod på schemat och så blev det. En trevlig brunchning och efteråt åkte vi mot Lennox. Jag hade fått för mig att det var nån mysig kulturby eller nått (inspererat av Lennox i Australien?) men det visade sig att det var allt annat än mysig kulturby. Det var ännu ett mall. Ett köpcentrum av modell lyxigare. Vi passade inte riktigt in och inte köpte vi nått heller. Efter mallet åkte vi till IKEA. Köpte lite gotte och knäckebröd. Sen försökte vi åka hem, men det visade sig vara svårt och vi åkte fel och fram och tillbaka innan vi tillslut hittade våran väg, nr 85! Som tur var hade vi Hanna bakom ratten och den kvinnan kan ratta rätt bra, så vi kom hem hela och rena. Och tyvärr var jag väldit väldigt trött.

När jag kom ner till mitt ser jag att min älskade lilla lillasyster hade skrivit till mig. Allt verkade inte bra, och jag fick panik. Min lillasyster behövde mig och jag satt i Amerika. Jag skickade snabbt iväg ett sms och bokade en date på nätet. Tyvärr funkade inte hennes skype så det blev till att skriva. Och hjälp vad jobbigt det var. Hon kom med dom djupaste historier, hjärtskärande ord och spännande berättelser. Jag lyssnade, och jag grät.
Allt släppte och tårarna bara forsade ur mig. Jag tömde ur tårar jag inte ens visste att jag hade.
Jag gjorde mitt bästa för att stötta och lyssna, bara finnas. För älskade lilla syster: Jag finns här för dig, det vet du!
Efter vårat skrivande ringde jag till Rogga och fick lite stöttning (tack tack tack!!), men tårarna fortsatte komma med jämna strömmar. Dock fick jag lov att ta en paus i mitt gråtande för att gå och äta familjemiddag. Och oj vad jag behövde dom. Jag såg helt sjuk ut, men jag sa som det var och vi snackade lite om allt möjligt och tillslut kom vi in på allt annat och saker och ting kändes lättare.
Efter avslutad middag och diskning gick jag ner till mig för att skriva blogg och sen se på film. Det var för tre timmar sen. och inte för ens nu börjar mitt blogginlägg lida mot sitt slut. För jag har inte kunnat skriva. Jag började nämligen gråta igen.
En sjukt befriande gråt.
Jag skrev några viktiga mail, tänkte massa viktiga tankar och grät några viktiga tårar.
Det är bra nu.

Jag sa nej till att umgås ikväll. Jag visste att jag behövde vara själv. Och det är sant det som sagt, ensamtid är också tid.
Nu är mina tårar slut och jag känner mig hel igen.
Jag ska se filmen jag planerat och äta lite choklad och bara njuta.
För Livet är vackert!