ur en annan synvinkel -

Hanna luktar fisk..

(..ur munnen numera!)
Idag har varit en karusell i humöret. På morgonen fick jag det bästa beskedet på länge, och jag gick glad i hågen till lekparken med B och lekte. Klockan var då tio.
Men det var inte där och då som dagen började, nej nej, jag gick upp redan halv sju imorse och hjälpte till vid frukost/skolavgången. Eftersom pappa J var borta ville mamma P att jag skulle få vara med så jag får lite rutin på morgonen också, eftersom jag i framtiden kommer vara uppe med tuppen rätt ofta.
Men det hela kändes simpelt, jag gjorde lite frukost och en lunchbag. Inga krångligheter helt enkelt. Pussade tjejerna hej då och gick och la mig igen - och lyckas somna och sova till halv nio. Underbart!
Men, åter till lekparken.
Efter en stund kom Linnea tillsammans med hennes Bug och vi lekte fram tills halv tolv, då blev det fredagslunch på McDonken för vidare färd till en annan lekpark där vi skulle möta upp Hanna och hennes killar.
Klockan ett steppar vi in i den skönaste lekparken på länge, hela i trä med inspirerande handmålade kossor lite här och var. Ungarna älskade det, nannysarna också. Barnen lekte och vi kunde sitta i solen med getögat åt deras håll och munnarna våra gick i ett. Efter några timmar i hettan fick vi nog och åkte hem. Vi stod innanför dörren vid halv fyra och jag inser att vi slagit uterekord. B och jag ute mellan tio och halv fyra minus en timmes lunch, det är kort och gott 4 och en halv timmes intensivt lekande. Inte konstigt att B somnade efter att Mamma P och hon skjustsat W till hennes kompis där hon övernattar inatt. Det var min arbetsdag det.
Sen kom det jobbiga.
När jag slutat bestämde Hanna och jag oss för en promenad innan vi skulle kicka igång ännu en trevlig helg, trodde vi. Precis när jag lämnat huset ringer min telefon och jag får Linnea i örat. Hon berättar att hon och familjen K ska flytta eftersom hennes huspappa K har blivit draftad till ett annat lag. Och i hockeyvärlden är det bara att bita ihop och göra som man blir tillsagd, mannen flyttar på måndag redan så Linnea är nu tvungen att flytta tvärs över landet och slå sig ner i Carlefonien, L.A. Tufft ställe men galet tuff tid. Allt känns så konstigt och overkligt, vi var ju järtrion och nu ska tydligen bara jag och Hanna orka bära kronan. Känns ju sådär faktiskt. Jag kommer sakna min dalkulla. Vi har ju så sjukt kul och det känns fruktansvärt orättvist att vi ska få vara kvar medans hon får lov att flytta.
Samtidigt blir jag rädd. Tanken på draftning har inte ens slagit mig, jag har tänkt att nu är det här jag ska bo, thats it. Men det blir väl så när verkligheten kommer ikapp, man blir mer medveten och nu vet jag att det går inte att ta något förgivet, speciellt inte i denna del av världen.

Det som var tänkt att bli en rolig helg i mängden blev istället en liten del av ett stort kaos.
Vi valde ialla fall att spendera fredagskvällen ihop och startade upp med lite oskyldig tröstshoping. Jag hittade en läcker blommig sjal, och hör och häpnad, ännu ett par skor. Det känns som om jag får ta och lugna mig lite med mina inpulsskoköp från och med NU.
Sen åkte vi vidare till en resturang för att inta middag. Vi beställde och Hanna, glad och 21, beställde dagen till ära ett glas vin. Allt var fridens fröjd tills maten kom, två av tre beställningar var fel!!
Kyparen såg besvärad ut och ville nog egentligen inte erkänna sitt misstag, men när Hanna påpekar vänligt men bestämmt att hon inte kan ha beställt pasta med räkor eftersom hon inte kan äta räkor för att dom tillhör familjen fisk så ger han med sig och tar ut våra tallrikar. Efter ännu en stunds väntande och två födelsedagssånger senare kommer äntligen maten, jag var vid det laget vrålhungrig och otrevlig. Som tur var smakade maten ialla fall bra! Jag gillade allas mat, men Hanna däremot gjorde en fuling och spottade ut smakbiten av Linneas mat i servetten, det visade sig nämligen att det var fisk. Och som sagt, Hanna äter inte fisk, hon är "allergisk", så att säga.
Efter middagen togs ännu ett beslut, tröstätning var vad vi skulle ägna kvällen åt. Vi drar hem från resturangen och in på krogers där vi köper varsitt (JA!) paket ben and jerrys och laddar dvd med sex and the city avsnitt och frosseriet är igång. Jag slog vad med tjejerna om att jag var den enda som skulle kunna käka upp glassen, och tyvärr (?) vann jag. Hanna var klenast och slutade efter halva paketet och Linnea kom tvåa med typ några skedar kvar, själv slickade jag i mig till sista droppe. Jag måste väl erkänna att glass är nog min stora svaghet i livet.
Tyvärr mår ingen särskillt bra av det och speciellt inte min mage i detta nu! men men, ska man vinna så ska man.
och trotts det sorliga i "situation Linnea" så hade vi som vanligt sjukt kul. Vi skrattar tills vi ligger, eller om det var så att vi låg när vi började skratta, jag vet inte men det är inte så noga. Poängen är att vi trivs med varandra sjukt bra!
Och mitt i allt det goda ska vi splittras. Finns gud?

Nu har min näsa täppt igen sig helt eftersom jag ligger på mage och har näsan neråt. Jag antar att det betyder att jag måste vända på mig och sova en välbehövd sjönhetssömn. Imorgon är det Lördag och jag jobbar antagligen dubbla pass. Ett på morgonen och ett på kvällen. Nog för att kvällen är ett Bio och Pizzspass och jag vet inte ens om man kan räkna det som jobb, egentligen?
Vissa har det ofärskämmt bra.

Trevlig helg.
God Natt!