ur en annan synvinkel

Imorse vaknar jag upp av att klockan ringer, men jag var på tok för trött för att gå upp så jag la mig i fosterställning och tänkte ligga och tänka lite innan jag skulle upp. Men så blev det inte.
Istället ser jag plötsligt hur något tar sig mycket snabt över mitt golv. Något litet och svart och jag känner att det bådar inte gott, så jag vänder mig om för att tända sänglampan och när jag tittar ner på golvet igen där det svarta precis var - så är det borta! Jag får panik och inser att jag måste upp och leta på kräket. Livrädd trippar jag på tå över golvet och tänder taklampan, och från ingenstanns kommer det svarta fram igen. En tusenfoting springer i hundraåtti ungefär över mitt golv. Jag slänger mig, med en bok i handen över odjuret och har bara en tanke i huvudet - döda! Jag slår några gånger och tror att jag skickat den till döden men när jag ska plocka upp den på ett papper så rör den lite på benen och jag måste slå den ännu mer. Men nu ligger äcklet i min papperskorg i alla fall!
Det jobbiga är att det är ju inte första djuret jag har i mitt rum, nej, jag har ju haft besök av flera småkryp och nu börjar det kännas obehagligt. Men det var som Johanna sa idag när jag pratade med henne på skype "tur att det är du Maja, du kan ta det, du är den som kan hantera småkryp". Men om sanningen ska fram så vet jag inte om jag kan det längre. Fast samtidigt, jag har inget val, för jag vill inte leva i som på ett småkrypsmuseeum. Men mamma P pratade om att eventuellt kontakta nått slags anti simex och jag tycker det låter som en ypperlig ideé faktiskt! Jag vill kunna sova gott och tryggt framöver!

Efter mitt dramatiska uppvaknande klädde jag på mig och gick upp och gjorde gröt, och medans jag åt kom barnen "skulle inte vi baka nu"? Johodå, sa jag efter avslutad portion. Och så satte det stora bakandet igång. Scones stod det i receptet och det var vad det blev också. Alla tre tjejerna hjälpte till och det gick ganska lugnt till faktiskt, bara lite ret och kiv sinsemellan, men resultatet blev bra! Känns bra att göra något extra på eget initiativ. 
När brödet var klart kom familjen H och en till familj som jag aldrig träffat. Den amerikanska familjen kom lite efter H och hamnade mitt i ett kaos. B's krabba Buddy var nämligen på krigsstigen och bet lilla B i tummen och hon grät i säkert en halvtimme, samtidigt som mamma P sitter i telefon med sin mamma och jag och M sitter och äter scones och tvillingarna leker högljut i källaren och behöver jag säga mer? Dom kom under de sämsta förutsättningarna iaf, och mamman var lite dålig på att hälsa tänkte jag, men antog att vi kanske mötts förut och spelade oberörd. Men det hade vi inte för efter ett tag började hon prata med M om hur gammal hon blivit, "visst går du i sjuan"? jo, det stämmer svarade M. Och först DÅ spänner mamman ögonen i mig och ler och frågar om jag "också går i sjuan, eller är du möjligen deras Nanny"?? Jag gapade! Menade kvinnan allvar, såg jag ut som tretton år? Tack. Jag pressenterade mig och sa att jag visst var deras Nanny, Maja 20 år. eh.. pinsam stämning följde..
Resultat av mötet:

• Mitt själförtroende rasat.
• Vår framtida relation rätt svår att bygga upp.
  

Efter bakningen kunde jag göra vad jag ville. Jag valde att skypa med Johanna och snacka lite skit ett tag. Underbart! Ett sting av saknad landade i mig, inte hemlängtan men väl en kännsla av, hmm, egoförlust? Allt eftersom jag absolut inte kan spontankomma hem och bara vara med gänget bara en kväll sådär. Jag är verkligen långt borta.
Efter lyckat samtal var det dags att hämta Hanna, gymmet väntade.
Men inte heller idag blev det som planerat, Hanna hade olust i magen som hon kallade det och solen sken ute och poolen var ljuvligt blå. Vi valde helt enkelt att simma lite istället. I utomhuspoolen i strålande sol. Sen lät vi timmarna gå medans vi låg och njöt i varsin solstol. En slaggs minisemester tio minuter hemmifrån. Lyx av första klass!
Efter solbadandet åkte vi och handlade och sen åkte vi till Hannas familj och ställde till med tacokalas. Jättekul att laga lite mat och ha det trevligt med dom ett tag. Dom är en söt familj och stämmningen var bra!
Samtidigt som jag stod och skärde grönsaker försökte jag också hålla liv i min konversation med Rogga på msn, gick väl sådär, men jag lovade att logga in igen så fort jag ätit klart. Bara det att det tog ju sin lilla tid och när jag väl kom in hade han redan somnat. Tråkigt med tidsskillnader, verkligen!
Middagen blev iaf lyckad, förutom det faktum att jag och Hanna lyckades handla starkt och att ungarna tyckte att det var lite för Hot för deras munnar och magar, och gör en gångs skull höll jag med om att det nog var lite väl kryddat. Men trevligt hade vi ändå!
Sen åkte jag hem till ett tomt hus och egentlid. Efter ett tag kom la familjia hem och vi pratade lite snabbt, sen återvände jag till min egna sfär. Efter ett tag ringde Linnea och ville ses, och ja, man är ju inte den som är den och jag bjöd över henne på lite film.
Vi valde Heartbreak hotell. En svensk lagomt lättsam tantfilm. Perfekt för en söndag som denna. Det var lixom vad vi orkade med. Trevligt och roligt hade vi som vanligt. och en hel del att snacka om och diskutera, också som vanligt!
oh, Linnea, hur ska det bli utan dig?!
Så typiskt. Så trisst!

Nu ska jag knoppa in, ska lyssna på John Mayer tills jag somnar och tänka tillbaka på sommaren och grubbla över vad som gått snett. Egentligen. Imorgon är det måndag och jag ska boxas och dammsuga och hämta från skolan. Perfekt. Jag älskar måndagar!! Och det är bara att konstatera, ännu en vecka har passerat. Galet snabbt.

Ps. det är val i Usa i år. Jag märker ingenting. När är det? Jag har ingen koll. Kan vara för att jag inte kollar på nyheterna, men ändå, nån slags propaganda tycker jag att dom borde sätta upp rätt stort häromkring. Jag hade förväntat mig hönor i en hönsfabrik, men det är rätt lugnt än så länge.. Man slutar aldrig att förvånas.