Det är bara att bryta ihop och komma igen

Dagen som började så bra slutade inte alls lika bra. Man kan ju säga som så att för första gången i mitt liv har jag fällt en tår framför en chef. Egentligen första besvikelsetår jag fäller framför någon annan.

Eftermiddagen började med att jag hämtade en jätteglad B och tog med henne Hanna och tvillingarna till lekparken där vi mest gungade. Sen lämnade jag trollungen hos Hanna för att själv åka och hämta stortjejerna i skolan. Än så länge frid och fröjd och när vi kom hem fick jag tillslut bara med mig M hela vägen hem, både W och B stannade kvar hos Hannas familj för ännu mera lek. Ingen misstyckte och jag och M fick en skön eftermiddag på altanen med milkshake och kortspel. Friden och fröjden stördes inte ens när B och W kom tillbaka, utan dom höll sig relativt lugna ända tills det var dags att sätta igång med "projekt födelsedagar". Vi (jag) har hittat på en riktigt bra grej för tjejerna och mig att ge J och P i födelsedagspressent och idag skulle vi börja jobba med det. (tanken var en "resturang" samt en liten teater) Men som det ser ut blir det inget av med det, eftersom W och M inte kan sammarbeta för ens tre minuter och idag kom bråket som fick mig att bryta ihop. Jag orkar inte förklara vad som hände men det var slag, hårda ord och en massa disrespect från alla håll och tillslut tappade jag tålamodet och tjejerna fick time out. Men inte frivilligt och det slutar med att jag står tårögd och hjälplös. Framför chefen.

Inget händer.

Jag diskar.

Jag är så jävla besviken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0