Gråta framför Oscars?!
Helgen har gått, och imorgon börjar sista veckan i februari. Galet. Tiden går så fort!!
Igår var det lördag och jag lekte/jobbade på förmiddagen, var mest med B, tvillingarna kom förbi och gav B en liten överraskning, sen lekte dom lite och när dom åkte hem lekte B och jag vidare själva. Tjejen vill lära sig cykla så det är bara att öva. Öva. Öva. Igår cyklade vi några vändor här på gatan innan vi gick in och käkade mat. Och efter lunch var min dag slut. Tjejerna åkte till stallet med mamma och jag städade ihop lite efter maten, sen drog jag och Hanna till gymmet. Som tanken var, men vi råkade hamna på mallet och när jag köpt på mig två par jeans och en hårbonad så insåg vi att tiden runnit ifrån oss och vi gav upp beach 09 för en dag. Istället åkte vi hem och gjorde oss iordning för kvällens festligheter. Efter en enmansförfest med smirnoff och Bruce Springsteen såg jag i spegeln att jag skapat en blandras av pocahontas och Björn Borg, och det var jag. Och jag gillade det.
Klockan sex rullade bilen mot Linda och när vi hämtat upp henne påbörjade vi förden down town och förfesten fortsatte i bilen. Tyvärr hamnade dryck i blåsan och bilen i bilkö och plötsligt var jag den kissnödigaste människan på hela jorden. Jag trodde jag skulle sprängas, jag har aldirg aldrig varit så kissnödig! Och självklart skulle vi snigla oss fram. När vi tillslut kom fram till det äckligaste hostelet i världshistorien där Janne och Stefan bodde över natten fick jag lov att sätta mig utanför bilen. Livrädd att polisen skulle koma.. Det gjorde dom inte så jag kunde kissa ifred.
Vilken lättnad.
När jag tömt blåsan drog vi vidare och mötte upp Elin, en annan svensk tjej som bor här och vi beställde ett bord för sex. klockan var nu halv åtta och väntetiden var 1 och 1 halv timme. Inte okej. Men, som alla fina snälla flickor gör så satt vi oss leende och väntade. Och väntade, och väntade. Sen när vi väl fick vårt bord åt alla en varsin sallad utan dressing och ingen vågade moffa i sig en god efterrätt. Lyckat.
Tanken var nu att vi skulle vidare mot veckans uteupplevelse, men så blev det inte riktigt. Jag kan samanfatta med att säga att vi kom hem till två. Punkt slut. Jag somnade med en oäten persika i handen. som sig bör i Atlanta-Peach!
Dagen idag har jag och Hanna vigt åt varandra. Började med en maffig brunch, jag körde en skön beställning:
- hej, jag vill ha en vegetarisk omelett, och gärna ett fat baccon brevid.
Populära ögonkast kastades på mig, men jag var nöjd. Det var gott!
Mätta och glada styrde vi kosan mot ett stort outletmall. Mer shopping. Ekonomin stabil och spenderarbrallorna på.
Jag kom hem med ett par nya nikejumpaskor (ÄNTLIGEN!!) en nikesprottopp, en nikevindjacka, två par converser, (ett par köpta på rea - 20 dollar, tack!) två Tshirts för 6 dollar styck och ett halsband till det. typ 200 dollar fattigare och mer materiella ting för mig.
- flest grejer när den dör vinner. Eller?
När vi var klara åkte vi hem och bestämmde oss för att prova våra nyinköpta grejer, så Hanna klädd i sina nya springskor, och jag i min sporttopp och vindjacka tog en promme i solskenet, men framför allt i blåsten. Galet vad det blåser!
snart är väl en ny tornardo här. vad vet jag?
Efter motionen gick vi hit och mös med min familj och käkade hamburgare innan vi gav oss mot Hannas hus och vårat (hennes) tvåtusenbitarspuzzel. Vi har kommit så långt! Ska ta kort snarast. Synd att det saknas bitar.. Eller?
Nej. Nu ska jag återgå till oscarsgalan. Jag sitter här och har Hanna på msn, vi refererar galan, mest kritik och humor. och när vi inte skriver så gråter vi. Eller iaf jag. Jag är så känslig. Jag blir så överväldigad när folk får pris. När dom talar, gråter, tackar. Vackert, vackert!
Gladast är jag för att Heath Ledger vann. Lätt värt det.
OH! jag har ju glömt att berätta att jag har fått napp på en av mina arbetsansökningar. Nu har jag lite småfix att göra, med referenser, betyg och kontaktnr och sånt sen har jag jobbet. Hoppas jag.
Isf blir jag stockholmare redan från dag ett jag kommer hem. Lovely.
Men, den som lever får se, allt kan hända. Det är ändå 100 dagar kvar tills jag kommer hem.
Ett Hundra Gott Folk!
Såhär såg jag ut. Pocahontas+Björn Borg = Me.
Natte!
hörs imorgon!
