Ensam igen
Söndag idag. 4e Januari. Hit ville jag inte komma, för det är dagen idag då jag skjutsade Rogga till flygplatsen och såg honom gå genom säkerhetskontrollen och åka hem.
Och det gjorde så ont.
Våra dagar har varit väldigt bra. Vi har levt intensivt och haft det kanonkul.
New York var grymt, det var precis som man trodde att det skulle vara. Stora hus, fullproppade gator, massor att titta på. Vi såg allt känns det som.
MaMo (konstmuseun) där vi såg tavlor gjorda av bland annat picasso!
Naturhistoriska museet, där såg vi riktiga dinosarieskelett och massa annat häftigt!
Empier state building, skönaste utsikten i stan!
Frihetsgudinnan, dock kunde vi inte åka ut till henne, men vi såg henne från land iaf!
Ground zero, fruktansvärt trisst plats, såg ut som en byggplats i största allmänhet bara!
Hockey, Rogga har en förkärlek för NHL och N.Y Rangers, och vad gör man inte? Klart man ställer upp och tar honom på hockey i madison square garden. New York derby mot islanders, en match som Rangers vann!
5 avenut, Snobbigaste shoppinggatan!
Time Square, andades new york!
Cenral Park, stor park mitt i stan!
Vi gick och vi gick och vi gick. Vi bodde helt perfekt mitt i stan så det passade perfekt, lämnade hotellet tio på morgonen och stövlade in igen 10-11 på kvällen. Helt slut i fötterna, men det var värt det. Lätt. Desstuom hade vi badkar och massageolja, kan man begära mer? Skulle inte tro det!
När vi skulle lämna New York fick vi oss en dag på flygplatsen, vårt plan var några timmar försenat så det var bara att hålla tillgodo med varandras trevliga sällskap och vänta. Det gick bra. Sen när vi väl landade hämtade va ut min bil från garaget och jag tog Rogga på en guidad tur längs 85an. Hem, hem till mig och ett stort tomt hus. Killen blev imponerad och vi mös ner framför brasan och tittade på mama Mia och käkade sushi. (jag vann!) Det var übermys och asskönt att bara ta det piano. Kul också att visa Rogga hur jag bor och lever. Det är ju nått att imponera med, vårt hus alltså.
Sen blev det natt och nyårsafton. Vi softade järnet tills det var dags att åka till Down Town för att cheka in på hotellet och fixa oss för middagen. Rogga, Hanna och jag och en smaskig trerätters. Man tackar. Hanna åkte hem efter middagen och jag och Rogga drog oss tillbaka till hotellet, ingen av oss orkade gå ut och fira ordentligt, och varför skulle vi det när dom enda vi ville vara med var varandra?
På nyårsdagen åkte vi hem till mig och träffade hela min familj, vi hade bara sett dom lite snabbt på nyårsafton då dom kom när vi skulle åka. Så nu blev det bekanta sig mingel. Först med J, sen kom B och morfar hem och då blev det lek lek lek. Sen bjöd dom med oss på resturang och vi åkte sen på bio och inledde RISK. Allt känndes kanoners!
Fredag kom och en fullspäckad dag med den, vi lassa in hela familjen i bilen och åkte ner till DownTown och gick på cocacola museet + världens största aquarium. Behöver jag säga att det var hur fint som hellst? Fiskar, vilka djur!
Efter museerna var det dags för hockey. Rogga, M, hennes svenska vän och mormor och morfar. En spännande match som hemmalaget vann mot alla odds! Sen körde jag oss säkert hem genom natten och dimman och fick beröm av gammeln! Härligt härligt. Kvällen avslutade vi med lite TE och hitta Nemo. Jag somnade givetvis mitt i filmen, som vanligt.. Jag måste öva mig!
Lördagen gick i lugnhetens tecken, vi hade huset för oss själva fram till tre och såg lite film innan vi åkte och hämade Hanna och drog vidare till Buckan och fikade med Janne för att sen åka vidare till Forum, en mysig liten shoppingslinga.
Jag köpte mig två par skor, ett par svarta pumps och ett par guldskor! Eller om jag ska vara ärlig köpte jag bara en sko, och Rogga gav mig en. Han är så snäll, tack tack!
Vi hade sen en middag på tu man hand och sen körde vi hem Hanna och vi åkte till vårt och började packa. En dyster stämning la sig i rummet när vi insåg att imorgon är det hej då ett halvår frammåt. Men ingen tid att hänga läpp, RISK deltagarna ville se en upplösning i spelet och vi fastnade några timmar till, men ingen vinnare har ännu korats och nu har ledaren åkt hem. Typiskt!
Efter spelet trodde jag i min enfald att jag skulle orka ta mig igenom Batman the dark knight, men icke. Självklart somnade jag och Rogga fick titta ensam, både på filmen och på mig. Tur att jag är söt när jag sover.. (?!)
Sen kom den, dagen idag. Söndag. Klockan ringde och vi packade ihop det sista och oss och hoppade in i bilen. Jag satt med en tanke i huvudet hela vägen "inte gråta än, inte gråta än, inte gråta än". Sen var vi framme och vi gick mot inchekningen. Rogga fick stuva över lite böcker jag tvingat honom att frakta hem åt mig för att slippa betala överviktsavgift. Sen kom det stora avskedet. Vi kramade, och kramades, och pussades, och kramades, och grät, och kramades, och tittade på varandra, och kramades, och grät och jaa. Ni förstår. Det var minst sagt jobbigt.
Tyvärr behärskar jag inte konsten att frysa tiden så klockan tickade iväg och vi fick tillslut lov att släppa varandra och gå åt varsitt håll. Varsitt land.
Ett halvår till.
Jag grät när jag gick till bilen. Jag grät i bilen hem. Jag gömde tårarna och fejsade familjen som hade vaknat. Dom tyckte det var synd att Rogga redan åkt. Dom höjde honom till skyarna, han hade gjort ett bra intryck och jag gick runt och bara mös.
Log åt att "han är min!"
Man får vad man förtjänar tror jag, och hjälp vad jag måste vara bra. Jag är så glad.
Sen åkte familjen till ännu en hockeymatch och jag blev ensam. Väldigt väldigt ensam. Hittade tillbaka till min dator och skypade lite med min mamma innan jag gav mig på batman igen. Självklart somnar jag i startgropen av filmen och vaknar av att Hanna vill leka med mig. Äntligen sällskap och jag burnar till henne på stört. Vi lagar tacos och hittar vår resa till Las Vegas (baby) som bär av om tre veckor. Sen spöade jag henne i yatzy två gånger och blev utkastad. hemskickad igen. Familjen är visserligen hemma men kännslan av ensamhet smyger på ändå.
Nere i mitt rum luktar det fortfarande Roger och jag blir lite simmig i ögat när jag andas djupt. Tårar av sorg, tårar av glädje. Jag kommer sakna och längta, hur mycket som hellst. Men oj vad bra det känns ändå.
Jag brinner innombords.
God natt!
Vi skriver kärlekssaga
Och det gjorde så ont.
Våra dagar har varit väldigt bra. Vi har levt intensivt och haft det kanonkul.
New York var grymt, det var precis som man trodde att det skulle vara. Stora hus, fullproppade gator, massor att titta på. Vi såg allt känns det som.
MaMo (konstmuseun) där vi såg tavlor gjorda av bland annat picasso!
Naturhistoriska museet, där såg vi riktiga dinosarieskelett och massa annat häftigt!
Empier state building, skönaste utsikten i stan!
Frihetsgudinnan, dock kunde vi inte åka ut till henne, men vi såg henne från land iaf!
Ground zero, fruktansvärt trisst plats, såg ut som en byggplats i största allmänhet bara!
Hockey, Rogga har en förkärlek för NHL och N.Y Rangers, och vad gör man inte? Klart man ställer upp och tar honom på hockey i madison square garden. New York derby mot islanders, en match som Rangers vann!
5 avenut, Snobbigaste shoppinggatan!
Time Square, andades new york!
Cenral Park, stor park mitt i stan!
Vi gick och vi gick och vi gick. Vi bodde helt perfekt mitt i stan så det passade perfekt, lämnade hotellet tio på morgonen och stövlade in igen 10-11 på kvällen. Helt slut i fötterna, men det var värt det. Lätt. Desstuom hade vi badkar och massageolja, kan man begära mer? Skulle inte tro det!
När vi skulle lämna New York fick vi oss en dag på flygplatsen, vårt plan var några timmar försenat så det var bara att hålla tillgodo med varandras trevliga sällskap och vänta. Det gick bra. Sen när vi väl landade hämtade va ut min bil från garaget och jag tog Rogga på en guidad tur längs 85an. Hem, hem till mig och ett stort tomt hus. Killen blev imponerad och vi mös ner framför brasan och tittade på mama Mia och käkade sushi. (jag vann!) Det var übermys och asskönt att bara ta det piano. Kul också att visa Rogga hur jag bor och lever. Det är ju nått att imponera med, vårt hus alltså.
Sen blev det natt och nyårsafton. Vi softade järnet tills det var dags att åka till Down Town för att cheka in på hotellet och fixa oss för middagen. Rogga, Hanna och jag och en smaskig trerätters. Man tackar. Hanna åkte hem efter middagen och jag och Rogga drog oss tillbaka till hotellet, ingen av oss orkade gå ut och fira ordentligt, och varför skulle vi det när dom enda vi ville vara med var varandra?
På nyårsdagen åkte vi hem till mig och träffade hela min familj, vi hade bara sett dom lite snabbt på nyårsafton då dom kom när vi skulle åka. Så nu blev det bekanta sig mingel. Först med J, sen kom B och morfar hem och då blev det lek lek lek. Sen bjöd dom med oss på resturang och vi åkte sen på bio och inledde RISK. Allt känndes kanoners!
Fredag kom och en fullspäckad dag med den, vi lassa in hela familjen i bilen och åkte ner till DownTown och gick på cocacola museet + världens största aquarium. Behöver jag säga att det var hur fint som hellst? Fiskar, vilka djur!
Efter museerna var det dags för hockey. Rogga, M, hennes svenska vän och mormor och morfar. En spännande match som hemmalaget vann mot alla odds! Sen körde jag oss säkert hem genom natten och dimman och fick beröm av gammeln! Härligt härligt. Kvällen avslutade vi med lite TE och hitta Nemo. Jag somnade givetvis mitt i filmen, som vanligt.. Jag måste öva mig!
Lördagen gick i lugnhetens tecken, vi hade huset för oss själva fram till tre och såg lite film innan vi åkte och hämade Hanna och drog vidare till Buckan och fikade med Janne för att sen åka vidare till Forum, en mysig liten shoppingslinga.
Jag köpte mig två par skor, ett par svarta pumps och ett par guldskor! Eller om jag ska vara ärlig köpte jag bara en sko, och Rogga gav mig en. Han är så snäll, tack tack!
Vi hade sen en middag på tu man hand och sen körde vi hem Hanna och vi åkte till vårt och började packa. En dyster stämning la sig i rummet när vi insåg att imorgon är det hej då ett halvår frammåt. Men ingen tid att hänga läpp, RISK deltagarna ville se en upplösning i spelet och vi fastnade några timmar till, men ingen vinnare har ännu korats och nu har ledaren åkt hem. Typiskt!
Efter spelet trodde jag i min enfald att jag skulle orka ta mig igenom Batman the dark knight, men icke. Självklart somnade jag och Rogga fick titta ensam, både på filmen och på mig. Tur att jag är söt när jag sover.. (?!)
Sen kom den, dagen idag. Söndag. Klockan ringde och vi packade ihop det sista och oss och hoppade in i bilen. Jag satt med en tanke i huvudet hela vägen "inte gråta än, inte gråta än, inte gråta än". Sen var vi framme och vi gick mot inchekningen. Rogga fick stuva över lite böcker jag tvingat honom att frakta hem åt mig för att slippa betala överviktsavgift. Sen kom det stora avskedet. Vi kramade, och kramades, och pussades, och kramades, och grät, och kramades, och tittade på varandra, och kramades, och grät och jaa. Ni förstår. Det var minst sagt jobbigt.
Tyvärr behärskar jag inte konsten att frysa tiden så klockan tickade iväg och vi fick tillslut lov att släppa varandra och gå åt varsitt håll. Varsitt land.
Ett halvår till.
Jag grät när jag gick till bilen. Jag grät i bilen hem. Jag gömde tårarna och fejsade familjen som hade vaknat. Dom tyckte det var synd att Rogga redan åkt. Dom höjde honom till skyarna, han hade gjort ett bra intryck och jag gick runt och bara mös.
Log åt att "han är min!"
Man får vad man förtjänar tror jag, och hjälp vad jag måste vara bra. Jag är så glad.
Sen åkte familjen till ännu en hockeymatch och jag blev ensam. Väldigt väldigt ensam. Hittade tillbaka till min dator och skypade lite med min mamma innan jag gav mig på batman igen. Självklart somnar jag i startgropen av filmen och vaknar av att Hanna vill leka med mig. Äntligen sällskap och jag burnar till henne på stört. Vi lagar tacos och hittar vår resa till Las Vegas (baby) som bär av om tre veckor. Sen spöade jag henne i yatzy två gånger och blev utkastad. hemskickad igen. Familjen är visserligen hemma men kännslan av ensamhet smyger på ändå.
Nere i mitt rum luktar det fortfarande Roger och jag blir lite simmig i ögat när jag andas djupt. Tårar av sorg, tårar av glädje. Jag kommer sakna och längta, hur mycket som hellst. Men oj vad bra det känns ändå.
Jag brinner innombords.
God natt!
Vi skriver kärlekssaga
Kommentarer
Trackback
