ur en annan synvinkel

Torsdag avklarad och imorgon börjar min ensam-helg med tjejerna. Det ser jag framemot!!
Ikväll kunde min sista stund i livet vara kommen, som tur var är jag hemma helskinnad. Låt mig återkomma om min nära-döden-upplevelse senare. Först ska jag lotsa er genom min dag:

Imorse var jag betydligt piggare än igår när jag vaknade, då jag försov mig en stund. Idag var jag allert och uppe såfort klockan ringde. Och med gröt i magen tog jag mig sen an dagens uppgifter, först diskmaskinen, sen B. Efter att jag lämnat trollungen i skolan åkte Hanna och jag till gymmet för att utforska en ny klass som startade idag. Ledaren är ca 30 år, småbarnsmamma och med en stor kula på magen med den tredje lille i. Hård och asbra. Passet var i rörelse-non stop stuk och svetten var påtaglig. Tänk er stationsträning. Sktryk alla oseriösa moment som armhävningar och sittups då man ändå mest bara ligger. Lägg till 7 stationer där du ständigt är i rörelse. Tänk dig varje station i 2 intensiva minuter. Gångra varven med två. Addera därtill ett hopp och studdsprogram innan, emellan och efter stationsvarven och Wola. Dagens träning serverad på silverfat. Det var drygt men förbannat roligt!

Sen åkte jag och handlade och bara softade. Åt sushi till lunch och laddade upp massa bitar för att öva inför nästkommande sushitävling mellan mig och Rogga. Han påstår att senaste möte slutade oavgjort. Jag är inte lika säker men har lovat honom en Re-Match. Så nu gäller det att ladda. Jag är ingen förlorare av mig och känner att mattävlingen kommer nå en hög nivå...
Samtidigt som jag tröck i mig rå fisk skypade jag med Jossan, det var roligt och härligt att prata med henne. Jag saknar min bästa vän känner jag!
Dessutom hann jag också med att underhålla Rogga en timme innan mitt jobb drog igång. På schemat stod det läxläsning och sen bio. Ja tack, varför inte?
Mamma P, B W och jag var och såg på bedtime story med Adam Sandler. Filmen var okej och ungefär på den nivå där Sandlers filmer brukar vara. Underhållande på en låg nivå. Helt okej. SKönt en torsdagseftermiddag halv fem.
Efter filmen åkte vi hem och åt mat och sen ringde Hanna och ville ha en sprutstödjare, jag är inte sen att tacka nej till sånt och strax satt jag i Hannas bil och vi körde glatt till drop-in vaccinationsstudion. Hanna chekade in sig, fick sin spruta och vi satte oss för att åka hem igen. Det var mörkt och vi tänkte testa en ny väg, först tänkte Hanna ge sig på en U-turn men sen kopplar hon var vi är och ska istället korsa hela körbanan för att svänga höger istället. Enda missplaneringen var att det kom en bil laddad med ChippChoppar bakom oss och när jag vrider huvudet stirrar jag rakt in i två billyktor och jag skriker rätt ut. Vi var millimeter ifrån att krocka och Choppen lägger sig på tutan och följer efter oss ett slag för att lixom skrämma oss lite mer. Hanna hyperventilerar. Jag kallsvettas. Bilen kör vidare. Tillslut var vi hemma glada att vi fortfarande har livet i behåll... Nog för att vi antagligen inte dött av smällen men möjligen av choken. Sånt vet man aldrig. Otäckt var det ialla fall och nu vet jag vad som menas med sista skriet...

Nu är klockan fem över nio och jag måste sova. Imorgon bitti ska jag göra en rövare och har tvingat med mig Hanna på ett gympass 05.30, så 05.10 står hon på min uppfart och jag är redo med träningskläder på plats.
Jag undrar om jag tagit min träning till en ny, okontrollerad nivå.
Eller har jag helt enkelt bara blivit galen?