ur en annan synvinkel

jag sitter här i min säng och känner mig som ett kolli. Alldeles stel i nacke och rygg och jag känner ju att jag gör det inte bättre av att sitta här. Men ibland måste man.
Dagen idag har varit lugn, detta tack vara, eller på grund utav min nacke snarare. Jag fick nackspärren imorse vid tiotiden, och när jag kom hem var det inga barn hemma. Vilotid alltså, duschade och hoppades på det bästa, men nacken gav sig inte. Min uppgift var att hämta B, men mamma P tyckte att jag kunde behöva ta det lugnt så hon hämtade lilltrollet istället och jag åkte och handlade några få varor. Men oj vilken ansträngning det var att få varorna från kundvagnen till bilen, från bilen och in.
Sen kom en "mattant" hit som sålde mat att få hemlevererad, bra mat alltså. Ekologisk som man tillagar själv. P och J hade möte med henne och jag lekte lite med B, sen var det tänkt att jag skulle hämta stortjejerna i skolan men J tyckte inte att jag skulle ge mig ut i trafiken så han tog dom, och när han kom hem igen tog han sig an min nacke. Vilken massage! Först knäckte han ut hela min rygg, sen knådade han på på fileerna, nacken, huvudet, ryggen och aj, aj, aj va ont det gjorde. Ni som känner mig vet att jag är ytterst känslig för knådmassage. Men här låg jag nu på golvet med huvudet mellan min chefs ben (tänk inte fel nu!) och han knådade på rätt bra. Jag ville skrika, nästan gårta. Men jag bet ihop och tog emot. Tillslut gjorde det så ont att jag fick för mig att det kiklades så jag började skratta, det tyckte J var mycket lustigt så vi skrattade lite och körde en stund till. Sen blev jag beordrad ner i säng. Sakt och gjort där låg jag och var inte det minsta trött (!) och stirrade i taket, pallade inte datorn, kunde inte lyfta boken för att läsa men framför allt kom jag inte upp ur sängen. Så jag låg där jag låg och stirrade i taket, och tillslut somnade jag ialla fall. Jag sov ända tills jag hörde Hanna komma tassande i trappen, hon var här för att hämta hem sin V och passade på att se till mig. Hon talla lite godis och hjälpte mig sen upp, jag såg ut som och kännde mig som Greta 97. Illa!
Men, inte hänga läpp för det, nu var jag iaf uppe ur sängen! Jag kollade läget och kokade lite ris och gryta att utfodra familjen med. Sen hade vi en lite middag för tre, jag, B och J. M ville inte äta, hon var bara sur och P och W var på träning. Skönt med lite lugnt och ro. Efter maten kunde jag smyga ner till mitt igen med hälsningar från pappa J att
"jag såg då fan inte pigg ut"
Sen har jag legat här. Ömsom klagande, ömsom ömkande, hela tiden med Rogga i örat. Jag är så glad att han finns!
Dessutom kunde jag skriva lite med Trond den gamle räven hemifrån. Killen har flyttat till Oslo och är helnöjd. Kul kul!
åh. Det är stunder som denna man längtar hem, hem till en mors omsorg eller bara en säng att få dela...
Delad sorg är halverad sorg och delad glädje är dubbel glädje. Tack Rogga!

* hittade på ett eget litet ordspråk idag. Jag vet inte riktigt vad jag menar själv, men det låter vist. eller nått.

Nu ska jag verkligen försöka sova. Måtte min nacke kännas bättre imorgon annars går jag under!