Bara tre dagar kvar!
Jag vet knappt vad det är för dag längre, lika väl som det kan vara måndag, kan det lika gärna vara fredag eller söndag. Eller som idag Onsdag. Men i min hjärna har det varit tisdag hela dagen, jag antar att det beror på den missade måndagen i måndags. Mycket knepigt!
Igår kväll hälde jag i mig en dos nyquil och sov som en klubbad säl hela natten. Vaknade 11 idag, eller vänta, vaknade gjorde jag kanske vid nio, men då var jag så groggy att jag valde att sova vidare. Plötsligt var klockan elva och det var lika bra att gå upp. Åt min frukost, tvättade kläder, packade Bs badkläder och åkte sen och hämtade trollungen. En liten badutflykt (trevlig tradition på Onsdagar, Me Like!) till lifetime med Hanna och Tvillingarna. Hanna fick ansvaret i vattnet och jag satt på kanten och tittade på, jag kan ju inte riskera att sjukdomen bryter ut ordentligt. Vi var i badhuset en timme sen åt vi lite mellis på cafet och åkte sen hem. Hem till lek i solen som nu behagar att lysa över oss igen. Underbart. B och jag lekte bilmack, men det övergick snart till en hundlek. Vi hade kul. Vi har lekt precis hela eftermiddagen och slutade inte förens det var middag.
Hamburgekalas. Snubben som åkte med brosorna hit är kock, så han hade lagat ihop riktigt goda hamburgare. Ibland blir man bortskämd må jag erkänna. Men jag klagar inte. Tvärt om!
När sen middagen och också arbetsdagen var slut så kom Hanna och Janne hit och invaderade min säng, vi hade filmkväll, såg Changeling med oscharsnominerade Angelina Jolie. Filmen var lång men jag tycker ändå den var riktigt bra. Den var hjärtskärande, berörande. Den handlar om en mamma vars son försvinner spårlöst och efter fem månader ringer polisen och säger att dom hittat hennes son. Bara det att det är inte hennes son, men hon blir inte trodd, istället blir hon inspärrade på mentalsjukhus och dom tar henne för galen. Men mamman ger sig inte utan kämpar vidare och tillslut skippas rättvisan. Tydligen är det en sann historia och jag kan inte annat än att tycka otroligt synd om de verkliga människorna bakom det tragiska livsödet. Fatta att stå med en pojke som säger att det är han som är sonen samtidigt som mamman säger att det inte är. Knepigt. Och brutalt för mamman att sen inte bli trodd utan istället hånad och idiotförklarad! Usch.
Ni ska dock inte tro att jag bara fick sitta i sängen och mys under filmens gång, nej nej. Jag hade golvplats. Eller strykplats. För självklart måste jag vara flitig som ett bi från morgon till kväll, så jag stod och strök kläder medans filmen rullade. Nytta och nöje. Lovely.
När det blitt tomt i mitt rum var det dags att krypa ner, värmen var kvar i sängen och jag slipper ligga och frysa. Men vad bäst är, är att jag fortfarande har ett leende vilandes på mina läppar för alldeles nyss skypade jag med Johanna. Och det är alltid lika kul att få höra hennes sjuka historier om hur hon lever loppan down under. Skratt varje gång. Kärlek.
I övrigt påstår Emma att jag missat att berätta att jag ska fara på semester på lördag morgon. Jag, P, W och B + Hanna åker till Florida på lördag för er (EMMA) som missat det. Vi blir borta en vecka. Sol och bad. Underbart.
Och ni som oroar er för vart den tredje i trollklanen ska ta vägen kan andas ut igen. Hon åker med sin kompis (bitchen, som för övrigt ska åka med familjen hem till sverige en sväng i sommar, se upp!!) till new orlins eller vad det nu var. Jag glömde visst lyssna på det örat.. Jag var fullt upptagen med att tänka på vilka klänningar och hur många bikinisar det är normalt att ta med sig...
Nu må jag sova gott. Imorgon vill jag vara frisk. Snälla. Eh. Gud?!
