ur en annan synvinkel

Min näsa är inte okej. Håller på att få en kvällstäppa just nu, jag känner det. Inte okej. MEN. Vem har tid att vara bitter när vi åker till Florida 04.00 Lördag morgon? Inte jag ialla fall.

Veckan har gått fort och nu är det torsdag igen. Egentligen borde jag träffat träningshitler och ingåt i dödspasset imorse, men jag väljer att avstå träningen då jag inte är helt hundra. (ja, jag har åldrats, mognat!)
Istället låg jag och njöt under ännu en sovmorgon, tog en dusch och svansade runt lite. Sen åkte jag iväg och mötte Lassie (läs Hanna!) och så gick vi och gjorde lite vardagslyx. Pedikyr delux, med fotmassage och varm handuk och grejer. Underbart skönt. Och nu sitter både hon och jag med fina rosa tånaglar (i olika nyanser, för lika kan vi inte vara!) och är redo att vädra fötterna i Florida. Och vad kostade kalaset kan man fråga sig? jo då, 27 dollar. Säg 30, vilket är 240 Svenska Kronor. Som hittat. Vart finns denna billiga behandling i Sverige? Inte ens när man gör det själv kommer man undan så billigt. Tror jag.
Efter lyxen fortsatte vi i lyxtecknet några minuter till och åt en lunch ute innan vi åkte tillbaka till vardagen och hämtade våra trollungar. Solen sken och vi stannade en sväng i parken men B blev avunsjuk på en annan tjej som jag hjälpte ge fart. Saken är den att tjejens mamma sitter i rullstol och kan inte komma in i lekparken, än mindre ge sin dotter fart och vem är jag att titta på? Nej, självklart inte. Dagisfröken (ursäkta, förskolefröken) i mig tog över och jag hjälpte henne att få upp lite fart och helt rättvist gungade B med en hand och tjejen med den andra. Men det var inte nog för B, som lessna ur och ville åka till poolparken på vårt område istället, anledning? "Där är vi iaf själva", som hon utryckte det hela. Och ja, det var ju bara att anpassa sig. Dock visade det sig att lillen inte bara ville vara ifre, hellst ville hon hem och kissa också. Och äta. Dagens lunch hade inte passat lillfröken så hon var minsann hungrig. Tyvärr har hon svårt att sätta ord på sånna situationer, istället för att säga "Maja jag är kissnödig och hungrig kan vi åka hem" blir hon gnällig, apatisk och skittråkig att ha och göra med och man får lov att gissa vad hon vill. Tur att jag är så pass lyhörd som jag är och kan tyda min älskade lilla trollunge!!
När vi kom hem var också ungens favoritpappa hemma och vi hade ett litet tremingel med sushi till lillen, och glass i efterrätt och håll i er nu: Jag tackade nej till en portion eftersom jag inte tränat på två dagar och då inte förtjänar lite gotte.. (att jag senare äter en snikers OCH en mentosrulle är ju en annan historia, jag var duktig en gång idag iaf!) Sen tvingade jag ut B i solen igen och vi körde iväg på vår dagliga skooterutflykt och hade det skoj. Men hon lessnade och vi gick in igen och hon började leka med pappa och jag tog mig an W som kom hem från skolan. Ja, visserligen kom hon hem tillsammans med M men hon var snabb iväg igen med mamma P till mallet för lite shopping så den enda av de tre som återstod var W. Och nu låter det som att jag var bitter över det, men sanninge är att det var väl snarare tvärt om. Jag minns en tid i början av mitt levene här, det var ju jag och W, jämt. Men nu, nu är det mest jag och B så det var perfekt att få en eftermiddag med mellantrollet. Jag gav henne mellis och sen åkte vi iväg och spelade tennis. Tennisstund som slutade som frågestund. Bamsefrågesport, vi var liksinnade veteraner båda två. Sen var det nära att jag fick ta "Blommor och bi" snacket eftersom hon plötsligt frågar mig hur man får barn. Jag svalde några gånger och tog satts och, och,"EH, vad menar du??" Och tur var det, för det visade sig att hon ville veta just hur man får barn,  eller snarare får ut barnet, om man var hemma eller på sjukhus och jag sa att det kunde man välja själv, men oftast åker folk till sjukhuset. Sen berättar jag att vissa föder i badkaret och hon blev rädd att barnet då skulle drunkna men jag förklarar då att barn är som fiskar när de föds och kan var under vattnet. W lyssnar och tar in varje lite stavelse, och sen kommer det. "Men du, vart kommer barnet ut". Och jag ser i hennes ögon att hon vet, hon vill bara sätta mig i pinsamt läge. Och jag, jag berättar att barnet ploppar ut ur ditt underliv. och VA? Underliv. När blev det mitt förstahandsval på, på, ja, på Framstjärten, Fittan, Murran, Slidan, Snuffan, Smulan, Springan, Musen, Muttan, Skötet, Snippan. Eller VAD. Vad ska jag kalla den, eller det. Det kvinnliga könet? Varför finns det inget ord som man tar lika bekvämt i munnen som snopp? Eller va säger jag. Eller jo, det är ju det jag menar, om ni missförstår mig rätt. Det känns ju mer naturligt att säga Snopp. Jag vet ju knappt själv vad jag kallar Hallongrottan  (??). Jävla ojämställdhet. Jag skyller allt på den.

Sak samma, jag berättade iaf födarhistorien och sen gick vi hem och åt lax lagad av Måns, en av de manliga besökarna. Måns och grabbarna åt lite, för dom skulle på hoooters sen och titta på silikonbrudar. Dessutom hotade en av bröderna att "om man inte äter mycket lax får man små bröst när man blir stor." Tack tänkte jag, vad jag minns åt vi fan fisk rätt ofta när jag var liten? I d i o t.

Som tur var tog jag mig friheten att lämna bordet under tuttdiskutionen och gick och tog på mig spenderarbyxorna istället. Åkte till mallet med Hanna och köpte upp mig lite mys innan Florida. En superfin Roxyklänning, två hårband, ett par jeansshorts, ett par tuffa skor och en ansiktstvätt. Precis vad jag behövde precis idag. Jag är lycklig och den som sa att man inte kan köpa lycka har åter igen ljugit för mig. Det går. Om man är matrialist, vilket jag tydligen är...
Hanna och jag hamnade dessutom i en liten diskussion. Diskussionen handlade om hurvida jag skulle köpa en "byxdress" i jeans eller inte. Jag tog en jeansklänning för att prova, men när jag kommer till provrummet märker jag att det är en byxa och inte en kjol. Ett par shorts nertill alltså, och så en överdel som en klänning. Och jag tänker att jag kan ju alltid prova. Och okej, jag såg lite ut som en Clown, men samtidigt var det en rätt skön kreation att lalla runt i. Och den var inte särskillt dyr heller. Men Hanna sa mig ett sanningens ord, vilket var att om jag hade den där på mig så skulle ialla fall hon skratta åt mig. Hon hade dessutom redan börjat, så skamset hängde jag tillbaka mitt nyfunna plagg och köpte det inte.
När vi kom hem senare så berättar jag för J om hur jag går in ett slags shoppingtrans och provar mig igenom i stort sett hela affären och att Hanna hatar att vänta på mig. Och så drog jag historien om byxdressen och J säger att "nästa gång Maja, då köper du den, för du vet att i dina kretsar är det okej. Det är okej bland esteterna. Och köper du, kommer vi andra säkert snart efter dig... Jag kommer ialla fall inte skratta åt dig, och inte dina riktiga kompisar heller..."
Jag gör ett halvhjärtat försök att övertala herr H att jag inte alls är estet utan alldeles vanlig men jag pratar för döva öron och går istället ner till mig med en ny tanke.
Om han tror att jag är estet så gör säkert fler det, vilket betyder att jag kan forstätta lura folk och helt enkelt köpa min byxdress utan att någon skrattar... Eller?

Resten av kvällen ägnade jag åt att packa väskan till Florida. Ner med kläder. Hälften ska ut igen imorgon.
Dessutom köpte jag massa musik på Itunes, jag är verkligen i en shoppingsvacka. Tur att det finns Dollars att ta av.
Rikedom.