när insperationen försvann och negativiteten och jag gick hand i hand en kulen kväll i Mars
Dagarna dom går och går efter varandra, va måndag försvan...
Har inte haft tid eller ork att skriva efter helgen, inte för att det hänt något som tagit min energi, det är snarare det att jag inte kännt nån inspiration att fylla ett inlägg med. Man tycker att jag borde kunna skriva några rader om lördagen, då jag först jobbade lite och sen åkte till våra vänner i Rome och gick på äkta amerikansk collegefest. Man tycker att jag kunde berätta för er om bitchbrudarna som vägrade hälsa fast att vi förfestade i samma boning, om huset utan möbler med neddragna persiener och egen Dj. Man tycker att jag borde få ihop något om killar utan hjärna som tror att dom kan ta det dom vill ha, eller om poliserna som ställde sig utanför med blåljusen på. Fyra bilar. Tysta ungdomar. Festen fortsatte. Kanske borde jag också nämna något om mina "nigge-bros" som jag high fivade med, eller om att jag sov med huvudet i en tvättkorg med Ipod hårt instoppad i öronen. Man tycker att jag kanske skulle kunna nämna att det var en bra fest, kanske. Men nej. Jag har ingen lust med detaljer. Inte om det. Det är pase nu.
Jag borde också kunna knåpa ihop något om den sjukaste hemfärden. Om två svenskor i en jeep påväg tillbaka hem över motorvägen med snön vinandes över oss fast att vi är i Georgia och det är Mars. Jag borde kanske säga att det var ett jäkla väder, dåliga förutsättningar för hemresan och att folk i Amerikat inte är riktigt okej i trafiken, speciellt inte under rådande snökaos. Men jag säger inget om det heller.
Snökaos.
Jag skulle kunna berätta att Js två storebröder är här plus en till vän till dom. Jag skulle kunna nämna att jag ev kan skicka mitt CV till en av dom och få det vidareskickat till någon som känner någon som känner nån som ger mig jobb. Eller så skulle jag kunna berätta att jag dessutom sökt åtta andra jobb. Eller att barnen har varit lediga från skolan idag pga gårdagens snöfall. Jag skulle kunna nämna att jag hittade snor på min hand idag, men inte visste vems snor det var. Eller ska jag berätta att jag läst Pricken ca sju gånger idag och att efter en felläsning den nu mer heter potting. Eller ska jag förklara mig och Hanna askreativa som tog våra stortjejer och åkte och målade keramikrejer. Eller ska jag berätta om hur bra min bok är. Eller att min sista halvtimme på arbetet idag gick ut på att vänta utanför Ms gitarrlektion. Eller ska jag konstatera att jag var på gymmet idag också. Kanske borde jag också nämna att Hannas husfader har blivit traidad och försvinner imorgon och att man inte riktigt vet hur länge han blir borta, det beror på nya lagets spel - just nu, fett bra.
Men jag gör det inte, för plötsligt har den ena dagen gått och slutit sig till dom andra redan gjorda dagarna och imorgon är det en ny dag och jag undrar om jag hittar inspirationen att berätta om den då?
I slutändan är det en vardag. En vardag jag är nöjd med.
Nu är det tre månader kvar.
Kreativa Måndagsbarn.
Idag fyller dessutom Melvin 5 år hemma i Sverige, jag skickade dinosariekalasprylar till grabben, men vad hjälper det. Jag vill vara med att fira mosters älskling och jo. Jag är faktiskt bitter att tiden går, även utan min närvaro.
Stanna alla klockor tills jag kommer hem, jag vill inte missa mera!
Behöver jag ens nämna att jag saknar honom så det gör ont i hela mig?
Min pojkvän. I sin nya frisyr. I renaste, finaste form.
Söta fina Rogga.
Jag skulle vilja sjunga att jag ska måla hela världen lilla mamma, och verkligen mena det. Men inte ikväll. Ikväll skulle jag ljuga om jag påstod att jag skulle sprida färg. Istället håller jag tyst. Drar på mig sockorna, och drar duntäcket upp till öronen och lägger mig med ryggen vänd bort från dörren och läser min bok och låtsas som att det är nog, för den här gången. Och just ikväll är det nog. Jag slipper ljuga, jag är nöjd.
Har inte haft tid eller ork att skriva efter helgen, inte för att det hänt något som tagit min energi, det är snarare det att jag inte kännt nån inspiration att fylla ett inlägg med. Man tycker att jag borde kunna skriva några rader om lördagen, då jag först jobbade lite och sen åkte till våra vänner i Rome och gick på äkta amerikansk collegefest. Man tycker att jag kunde berätta för er om bitchbrudarna som vägrade hälsa fast att vi förfestade i samma boning, om huset utan möbler med neddragna persiener och egen Dj. Man tycker att jag borde få ihop något om killar utan hjärna som tror att dom kan ta det dom vill ha, eller om poliserna som ställde sig utanför med blåljusen på. Fyra bilar. Tysta ungdomar. Festen fortsatte. Kanske borde jag också nämna något om mina "nigge-bros" som jag high fivade med, eller om att jag sov med huvudet i en tvättkorg med Ipod hårt instoppad i öronen. Man tycker att jag kanske skulle kunna nämna att det var en bra fest, kanske. Men nej. Jag har ingen lust med detaljer. Inte om det. Det är pase nu.
Team Sweden
Jag borde också kunna knåpa ihop något om den sjukaste hemfärden. Om två svenskor i en jeep påväg tillbaka hem över motorvägen med snön vinandes över oss fast att vi är i Georgia och det är Mars. Jag borde kanske säga att det var ett jäkla väder, dåliga förutsättningar för hemresan och att folk i Amerikat inte är riktigt okej i trafiken, speciellt inte under rådande snökaos. Men jag säger inget om det heller.
Snökaos.
Jag skulle kunna berätta att Js två storebröder är här plus en till vän till dom. Jag skulle kunna nämna att jag ev kan skicka mitt CV till en av dom och få det vidareskickat till någon som känner någon som känner nån som ger mig jobb. Eller så skulle jag kunna berätta att jag dessutom sökt åtta andra jobb. Eller att barnen har varit lediga från skolan idag pga gårdagens snöfall. Jag skulle kunna nämna att jag hittade snor på min hand idag, men inte visste vems snor det var. Eller ska jag berätta att jag läst Pricken ca sju gånger idag och att efter en felläsning den nu mer heter potting. Eller ska jag förklara mig och Hanna askreativa som tog våra stortjejer och åkte och målade keramikrejer. Eller ska jag berätta om hur bra min bok är. Eller att min sista halvtimme på arbetet idag gick ut på att vänta utanför Ms gitarrlektion. Eller ska jag konstatera att jag var på gymmet idag också. Kanske borde jag också nämna att Hannas husfader har blivit traidad och försvinner imorgon och att man inte riktigt vet hur länge han blir borta, det beror på nya lagets spel - just nu, fett bra.
Men jag gör det inte, för plötsligt har den ena dagen gått och slutit sig till dom andra redan gjorda dagarna och imorgon är det en ny dag och jag undrar om jag hittar inspirationen att berätta om den då?
I slutändan är det en vardag. En vardag jag är nöjd med.
Nu är det tre månader kvar.
Kreativa Måndagsbarn.
Idag fyller dessutom Melvin 5 år hemma i Sverige, jag skickade dinosariekalasprylar till grabben, men vad hjälper det. Jag vill vara med att fira mosters älskling och jo. Jag är faktiskt bitter att tiden går, även utan min närvaro.
Stanna alla klockor tills jag kommer hem, jag vill inte missa mera!
MelleMonster och MosterMonster.
Behöver jag ens nämna att jag saknar honom så det gör ont i hela mig?
Min pojkvän. I sin nya frisyr. I renaste, finaste form.
Söta fina Rogga.
Jag skulle vilja sjunga att jag ska måla hela världen lilla mamma, och verkligen mena det. Men inte ikväll. Ikväll skulle jag ljuga om jag påstod att jag skulle sprida färg. Istället håller jag tyst. Drar på mig sockorna, och drar duntäcket upp till öronen och lägger mig med ryggen vänd bort från dörren och läser min bok och låtsas som att det är nog, för den här gången. Och just ikväll är det nog. Jag slipper ljuga, jag är nöjd.
Kommentarer
Trackback
