ur en annan synvinkel

Onsdagen är över och äntligen, äntligen fick jag mig en riktig lilLördag!!

Dagen tillbringade jag rätt ensam, sprang en sväng i morse, duschade och gjorde mig redo att leka med B, men nej. Istället åkte hon med P på födelsedagslunch med en väninna och jag blev lämnad med tvätten och en reparatör. Precis vad jag gillar. NOT.
När tvätten var gjord kom iaf J hem och vi hade en liten pratstund innan jag satte mig med min nyttiga äggsmoothie (min lunch den sista veckan, kanske kan det krypa magsäcken lite lite, bara på skoj?) och läste en tidning på altanen i solskenet. Sen hade jag inget att göra och som vanligt av ett trollslag så ringer Janne och har paus. En timmes kaffepaus på starbucks, så värt det! Efteråt åkte jag hem och nu var B hemma och vi lekte våran lek. I leken älskar jag djur och har två hundar, en katt och en kanin. Vilken mardröm!
Snart kom också stortjejerna hem och vi åt mellis och klädde oss i bikini. Poolen i området öppnade idag och självklart var vi där och käkade gratis glass (barnen, jag är ju vuxen nu och kan säga nej) och badade (barnen även här, jag är ju vuxen nu och inser att det är för kallt att bada om det inte är 25 i vattnet) Efter poolöppnandet åkte vi hem och minglade lite innan jag tog mig en dusch, andra för dagen och inte alls bra, och så satte jag mig för att vänta på Jan Banan. Hann skypa snabbt med Rogga och vara lagomt social på facebook, världsmetropolen. Sen ringde Janne och vi gjorde något som inte hänt på tio månader. Vi transporterade oss från en punkt till en annan med en cykel. Cykel. Vilken lycka! Alla vet att jag tappat min cykelförmåga för länge sen och ja, det gick lite vingligt men snart var jag som vilken cykel-jocke som hellst och det tog oss knappt tio minuter att ta oss till resturangen, det var perfekt!
Nu har iden om att cykla till gymmet nästa gång börjat gro, och nej, det kan inte vara omöjligt, och ska jag ta mig till Enköping i sommar är det lika bra att börja öva på en gång!
Väl på Marlows Taverna väntade oss ladiesnight. Dvs att det var special prize for ladies only! En drink 5 dollar! Och det bästa var att jag och Janne körde den snåla vägen ändå och delade på allt. Jag menar, två förrätter som vi splittade, en varmrätt delad på två, och fyra drinkar delat på två. summa summarum $21 per person och vi fick en kurdinarisk resa utan dess like. Drinkmässigt också. Det var värkligen roligt och Janne är sån bra tjej. Jag gillar henne!
Vi har bestämmt tysklandsresa när hon är hemma (ja, du också Hanna!!) och ett sthlmsbesök för hennes del!
Vi pratade på om allt möjligt och skrattade en hel del, vilket är så viktigt!
Det blev med andra ord en lyckad kväll med bra sällskap, synd att vi inte upptäck ladiesnight tidigare!

Påvägen hem konstaterar vi att det är kolsvart. Inga lysen på cyklarna, inga gatulysen och ingen måne som kunde lysa vägen hem heller. Det var skitäckligt och någonstanns mitt i ingenstanns såg vi ett konstigt djur, vi är ännu inte säkra på vad det var men det står mellan hund och rådjur. Jag vet, skillnaden är brutal, men det var helt omöjligt att säga vad det var. Det kan ha varit en räv också, eller nått större. hmmm?
Dessutom kom vi också på att man här i amerika aldrig använder cykeln som transportmedel för att ta sig mellan punkt A och B. Man cyklar för motionen, eller för att man är barn. Men aldrig att man tar cykeln en onsdag för att åka på resturang. Aldrig. Här åker man bil. Hela tiden, även om avståndet är en armlängs så tar man bilen. Jag lovar, folk åker med sin bil för att ställa sig på grannens uppfart. Till ozonlagrets förtret. Dags för fäörändiring kanske!

    
After Work. Mohahaha.


Och påtal om bil. Jag var med om något konstigt idag. Jag vet att min bil inte är att lita på och nån slaggs varningslmpa har lyst sen jag och Linnnea hade våran insident vid trafikljuset under den första veckan här, för tio månader sen. Hur som, inget att bry sig om har J alltid sagt och jag har då inte heller gjort det. För ens idag.
Idag när jag skulle ta bilen och fara för att hämta Janne hände något konstigt. Jag la i backen men bilen rullade framåt. Chockat bromsar jag och tror att jag lagt i driven dirket, men nej. Så jag koplar ur, och lägger i backen igen, med samma resultat! Jag far framåt och in i stentrappan framför bilen och när jag ska stanna är bromsen stenhård och typ alla varningslampor i bilen lyser och jag kan inte stanna. Som tur är tog ju trappen emot mig, och jag kunde stänga av bilen och lägga i parkeringen. Helförvirrad går jag in för att fejsa J och säga ett sanningens ord, att min bil nu havirerat på riktigt. Han ger mig en blick och säger att jag kan ta hans lexus, generös man det där.
Hur som, när jag kommer hem och är ute och leker med B ser jag J starta min bil, backa ut köra lite i området och komma tillbaka. Titta lite på bilen, skaka på huvudet och gå in. När jag kommer in så säger han att nått är ju fel men att det funkar, jag berättar då min version där bromsen inte tar och han ser förskräkt ut. Bilen ska till verkstaden och jag hoppas nästan nästan att det är dess sista resa. För den är som sagt inget att lite på. Inget alls.

På hemvägen var det lite kyligt och en jacka satt fint. jag använde min nya adidasjacka och kände samhörighet dirket. Tror det kan bli sommarens mest använda plagg, adidasjackan!

R.I.P min blåa vackra klänning. Nu har du gjort ditt och ligger slängd i soporna tilsammans med äggskal och pappersbitar från kladdiga barn. Tack för allt, jag kommer sakna dig. Du var så fin men har nu spelat ut din roll. Du satt inte som du skulle och du hade tappat formen helt. Lika bra att vi gick skilda vägar. Adjö!