outhärdligt trött
Jag tror det är nått i luften, pollen, åska eller regnet eller värmen eller vad som hellst men just nu är jag så fruktansvärt trött. Eller just nu, nu ljuger jag. Jag har varit såhär trött ungefär de senaste veckorna. Sover bra, men vaknar trött, går och jäspar under dagarna och är helt utmattad på kvällarna, ändå lägger jag mig aldrig innan tolv, men inte heller långt mycket efter. och uppe är jag först klockan åtta. Det borde vara tillräckligt, men nej. (och jag vet snacket mer Rogga påverkar, men inte såhär mycket, och framför allt inte resten av familjen som också går som i en liten dimma, vissa av dom ialla fall)
Idag var det Js födelsedag, vilket jag helt glömde bort när jag träffade honom i morse - på gymmet. Vi hade nämligen inte hunnit träffats hemma idag. Märkligt. Men det bevisar ju än en gång att gymmet är mitt andra hem. Tack. Jag körde mitt 50/50 pass och drillades hårt av träningshitler innan jag bytte om till bikini och gick ut och la mig i halvdant, men varmt, väder. Läste i Flickan som lekte med elden några timmar innan regnet kom och jag fick lov att gå in.
Jag kom ut till solstolen runt 11 tiden och var i princip den enda som låg därute då. Jag ensam och runt mig drygt hundra stolar kan vi säga. Jag ser plötsligt något svart komma krypande på plattorna och ser snart att det är en rätt så äcklig spindel som jag väljer att hålla ögonen på, samtidigt som jag också väljer att inte brusa upp eftersom området är stort nog för oss båda. Spindel rör sig mot mitt håll och jag blir orolig, den kommer närmare och närmare och verkar fast besluten om att ta sig just till min plats. Oroat följer jag dennes steg samtidigt som jag avfärdar min oro, varför skulle den komma just till min stol när det finns 99 andra att välja på? Men jo! Tror ni inte att den sjuke jäveln försöker kapa min stol? Tyvärr var det ett felaktigt beslut och nu förväntas regn imorgon, RIP.
Efter gymmet åkte jag hem och åt lunch och slappade innan familjen kom hem och jag tog med mig B på hennes jumpa. Satt och halvsov i en hall utan luft och konstigt ljud innan vi åkte hem (B somnar i bilen under färden som är ca 10 min, nått är det ju!) Väl hemma var det kalas med Hannas familj, fast utan Hanna. Alla har redan ätit glasstårtan och jag fick bara en mun förnedringskaffe bestående av sump. I ren demonstration tackade jag då nej till tårta och ritade lite med tvillingM istället, fast jag blev dissade efter ett tag och satte mig vid vuxenbordet igen och kände mig dum, femte hjulet och idioten som inte hade nått vettigt att komma med. Fast vad skulle jag komma med när J sitter och tittar saker på datorn med N, medans fruarna sitter och pratar doktorer, cancer och annat som dom har koll på? Nej. Hanna saknas verkligen. Inte ens kalas är kul utan dig!
Tillslut åkte dom iaf hem och J och P gjorde sig klara för att åka iväg dom också och mycket snart var jag själv med tjejerna. Jag lagade pasta och skinksås och avnöt faktistk den lugnaste middagen på länge, och kvällen fortsatte i samma anda. Inte bråk, inge tjafs, lugnt och skönt och mys mys mys. Vi åt lite popcorn och kollade madagascar II innan jag la en galet trött B som bara ville höra en bok och sen somnade på fem minuter. Tyvärr gjorde jag det med och vaknade inte förens en timme senare och gick upp och la W i sin säng istället. M skötte som vanligt sig själv och vid halv tiotiden var även hon i säng. Jag satt då i soffan och hade ett öga på poker (mitt nya intresse?!) och resten av min konsentration på Lisbeth Salander! Men plötsligt är det någon som stör min koncentration och jag ser en zombie vandra ut från Bs rum och in i Joch Ps, jag springer genast upp och tar tillbaka lillen till sitt rum och lägger mig och få henne att somna om, utan att falla i sömn själv faktist! Jag återgår till min bok innom en kvart, fast efter ännu en halvtimme händer samma sak igen och jag får krypa ner hos B igen. Denna gång vill hon att jag ska ligga på hennes arm och burrar in hennes fötter mellan mina ben, såå mys och jag övervägde att låta mig somna och ha en lite sleepover i allt det mysiga. Men nej.
Min säng är kall och ensam och det är här jag bor. Nu ska jag sova.
God natt!
Idag var det Js födelsedag, vilket jag helt glömde bort när jag träffade honom i morse - på gymmet. Vi hade nämligen inte hunnit träffats hemma idag. Märkligt. Men det bevisar ju än en gång att gymmet är mitt andra hem. Tack. Jag körde mitt 50/50 pass och drillades hårt av träningshitler innan jag bytte om till bikini och gick ut och la mig i halvdant, men varmt, väder. Läste i Flickan som lekte med elden några timmar innan regnet kom och jag fick lov att gå in.
Jag kom ut till solstolen runt 11 tiden och var i princip den enda som låg därute då. Jag ensam och runt mig drygt hundra stolar kan vi säga. Jag ser plötsligt något svart komma krypande på plattorna och ser snart att det är en rätt så äcklig spindel som jag väljer att hålla ögonen på, samtidigt som jag också väljer att inte brusa upp eftersom området är stort nog för oss båda. Spindel rör sig mot mitt håll och jag blir orolig, den kommer närmare och närmare och verkar fast besluten om att ta sig just till min plats. Oroat följer jag dennes steg samtidigt som jag avfärdar min oro, varför skulle den komma just till min stol när det finns 99 andra att välja på? Men jo! Tror ni inte att den sjuke jäveln försöker kapa min stol? Tyvärr var det ett felaktigt beslut och nu förväntas regn imorgon, RIP.
Efter gymmet åkte jag hem och åt lunch och slappade innan familjen kom hem och jag tog med mig B på hennes jumpa. Satt och halvsov i en hall utan luft och konstigt ljud innan vi åkte hem (B somnar i bilen under färden som är ca 10 min, nått är det ju!) Väl hemma var det kalas med Hannas familj, fast utan Hanna. Alla har redan ätit glasstårtan och jag fick bara en mun förnedringskaffe bestående av sump. I ren demonstration tackade jag då nej till tårta och ritade lite med tvillingM istället, fast jag blev dissade efter ett tag och satte mig vid vuxenbordet igen och kände mig dum, femte hjulet och idioten som inte hade nått vettigt att komma med. Fast vad skulle jag komma med när J sitter och tittar saker på datorn med N, medans fruarna sitter och pratar doktorer, cancer och annat som dom har koll på? Nej. Hanna saknas verkligen. Inte ens kalas är kul utan dig!
Tillslut åkte dom iaf hem och J och P gjorde sig klara för att åka iväg dom också och mycket snart var jag själv med tjejerna. Jag lagade pasta och skinksås och avnöt faktistk den lugnaste middagen på länge, och kvällen fortsatte i samma anda. Inte bråk, inge tjafs, lugnt och skönt och mys mys mys. Vi åt lite popcorn och kollade madagascar II innan jag la en galet trött B som bara ville höra en bok och sen somnade på fem minuter. Tyvärr gjorde jag det med och vaknade inte förens en timme senare och gick upp och la W i sin säng istället. M skötte som vanligt sig själv och vid halv tiotiden var även hon i säng. Jag satt då i soffan och hade ett öga på poker (mitt nya intresse?!) och resten av min konsentration på Lisbeth Salander! Men plötsligt är det någon som stör min koncentration och jag ser en zombie vandra ut från Bs rum och in i Joch Ps, jag springer genast upp och tar tillbaka lillen till sitt rum och lägger mig och få henne att somna om, utan att falla i sömn själv faktist! Jag återgår till min bok innom en kvart, fast efter ännu en halvtimme händer samma sak igen och jag får krypa ner hos B igen. Denna gång vill hon att jag ska ligga på hennes arm och burrar in hennes fötter mellan mina ben, såå mys och jag övervägde att låta mig somna och ha en lite sleepover i allt det mysiga. Men nej.
Min säng är kall och ensam och det är här jag bor. Nu ska jag sova.
God natt!
Kommentarer
Trackback
