ur en annan synvinkel

herre gud!
Vad är fel med mig?
Klockan är 22.22 och jag är helt kraschad. Förstörd. Röd i ögonen och orkar inte ta några motgångar. Tårar svider i ögonen och jag vill bara sova, sova, sova. Jag har inte ens gjort något fel. Allt har egentligen gått min väg idag, men ändå, ändå är jag inte nöjd.
Denna jävla trötthet. Jag orkar inte vara trött, varför blir jag inte pigg och varför vill jag bara gråta när jag är i detta stadium?
Skit.
Ungefär så känns det.
Jag är en påse skit.

Imorse var jag på mitt 50/50 pass, denna gång med en ny vikarie, helt okej men inte den pulshöjning jag ville ha. Men man kan inte få allt. Hämtade hem B på hemvägen, eller snarare så möttes jag och J på halva vägen och jag tog henne tillbaka hem, fast att vi är tre så är det lite puzzlande då och då. Men vi är alla tillmötesgående och allt går hur bra som hellst! Jag och B far hem, jag äter massa proteiner och läser Bamse tills P kommer hem och jag går in i duschen och får ledigt fram tills halv fyra. Och som av ett under slutar Janne tidigt, redan kl 13 så hon ringer mig och vi styr upp en targetutflykt. Jag vill köpa mitt favoritschampo och ta hem, men jag hittar det inte. Utsålt överallt och jag blir vansinnig. Köpte i förra veckan ett nödschampo, som jag hatar. Jag vill bara byta ut det men nu får jag helt enkelt lov att bita ihop och vara ful i håret. Påse Skit. Hur som, jag handlade inget mer än en lite liten flaska hudlotion som ska räcka den sista tiden som är kvar. Perfekt. Det är dags att tömma allt! Efter Taggan åkte vi och köpte glass i stora lass, och sen var det dags för mig att börja jobba. Men det var inte mycket till jobb egentligen, gjorde mellis, åkte och handlade och strök sen runt i huset, satte på en tvätt, började förbereda maten, duka bordet. Och plötsligt var klockan sex och maten var klar, P och J redo för avfärd och jag var själv med barnen. W hade V här och dom sköter sig själva, M sitter vid datorn och jag är mest med B. En toppenkväll där alla är hur snälla mot varandra som hellst. På riktigt, inget bråk ikväll, vilket är riktigt ovanligt. Vi hade mys, åt pasta med skinksås, jordgubbar och glass, läste bamse, lekte, pratade, sen var det sängdags och allt sprack. Lillungen vill ju inte sova i sin säng och jag försökte med allt. Bokstavligt talat. Men nej, när J och P stövlade in nu vid tio var hon fortfarande vaken, dom andra sov, eller åtminstonde var i sina sängar i sitt rum. Men B. Nej Nej NEJ. P och J har dessutom med sig middagsgästerna hem och dom går ner i källarn dirket för lite pingis. B hör dom, fast jag tror inte det utan jag tror att hon håller på att somna när hon kastar sig ur sängen, springer ner och ropar på mamma och pappa. Jag skämdes. Kände mig sämst. Även fast jag vet att jag gjort mitt bästa, att ingen blir arg eller klandrar mig och att B dessutom börjat anpassa sig efter sommarlovstider, dvs sena kvällar. Men ändå. Jag kännde mig värdelös när jag tassade ner efter och hejade på grannarna och såg förstörd ut. Jag är tröttare än en 4a åring. Påse skit.
Jag avsade mig allt vidare ansvar och flydde in på mitt rum. Nu har jag ägnat tio minuter åt att skriva av mig och lyssna på Tracy Chapman. Nu borde jag sova gott. Annars dör jag.
Gode gud, låt mig vara pigg imorgon. Snälla!

Tiden går fort och jag är snart hemma, jag längtar. Jag längtar rejält!