ur en annan synvinkel

Tisdag 9/16. Josefines 21 årsdag. Jag har grattat henne så gott jag kunnat här bortifrån. Hade hon varit här hade det vart fest, för i USA blir man ju myndig på 21 årsdagen, men hon sitter i Sverige och åldras istället. Inte lika mycket att fira kanske!

Själv har jag haft en riktig lekdag idag. Dagen började som vanligt runt åtta, då jag åt frukost ihop med B och P och sen fixade vi och donade lite fram till nio då vi tog varsin bil åt varsit håll. P åkte till gymmet och jag till skolan. Vi hade en liten playdate med tvillingarna på skolgården innan skolan startade. Efter en klockren lämning körde jag och Hanna rally till gymmet vi också, vi hade nämligen en klass att passa. Vi skulle gå på passt FIT. Men inte fan kände man sig nått Fittare efter en körare där. Ledaren var skitdryg och bara babblade och övningarna var bara fel. Tyvärr inget kul alls, och istället för att köra slut på en fysikskt och ladda en psykiskt så blev jag bara utpumpad på all energi utan att få någon tillbaka. Det var först i efter duschen en halvtimme senare som jag började vakna till på nytt!
Då fipplade jag lite med tvätten och fick ett sms av J som satt hos tandläkaren:
"Maja hämta B, tandläkaren är seg som slemm och lika snabb som en snigel.."
Jag skrattade gott men blev en aningens förvirrad, det var väl redan bestämmt att jag skulle ta B?
Men, det gjorde ju ingen skillnad och tio i ett rullade jag åter igen in på småskolans parkering. B var glad och redo att gå hem. Jag lovade lek, men först lite mat. Åt veckans nyttigaste: Grönsallad, bönor, ägg och Keso + en hårdmacka med skinka på. Fröken nytto gör entre! Synd bara att keson inte smakade svenskt, men det kan ju bero på att jag inte befinner mig i Sverige längre. Men jag undrar vad olikheten beror på egentligen, det är ju lika med mjölk, yoghurt, ost, ja det mesta smakar annorlunda! Men som tur är saknar jag inget Svenskt sådär tokmycket än. Men jag antar att det kommer.
Falukorv, Köttbullar, Mjölk, plockgodis, Kranvatten, roll on deo.. JO, viss saknad känner jag nog!
Nog om mat, eftermiddagen ägnade jag åt Lek, Lek, Lek. Efter att vi lekt med bondgårdsdjur i nån timme var det speltime. Jag mot B, fyra år. Memory, och jag förlorar! Jag undrar om min hjärna har tagit semester, eller om det är på väg på eftersändning? Jag saknar den!
Efter spelförnedringen var det dags att ta W till LifeTime på jumpagrupp och jag tog med mig M och badade under tiden. Trevligt att umgås med M utan att hon var arg och skrek, och sen känns det som en bra samvetsrensare sen igår. För även om jag inte gjort nått fel så tog jag åt mig av hela skriksituationen. Men nu har jag byggt upp min popularitet igen!
Efter träningen åkte vi hem till dukat bord och i bilen spelade vi en enda låt, flera gånger. "han är med mig nu", jag lovade dom att när jag åker härifrån ska dom kunna sjunga med i varenda stavelse. Inte för att det är världens bästa låt, snarare oseriös och rolig, men inte heller därför utan bara för att låten är jag. På nått sätt.
Efter middagen hade jag gjort mitt för idag och jag gick ner till mig och lyckades få en pratstund med Rogga. Klockan här var sju och hemma ett, alltså Onsdag 9/17 och Roggas 25 årsdag. Jag grattade, men var tydligen inte den första att vara det tyvärr. Dock kom jag på en hedervärd tredjeplats i grattningsordningen så jag antar att jag får vara nöjd.
Konstig tanke att han blev 25 hemma för flera timmar sen, men här är han fortfarande blott 24 i två minuter till!
HA! Det betyder ju att om man åker tillräckligt snabbt hela tiden så kommer man aldrig åldras. Alltså om man åker åt hållet så att solen aldrig henner gå ner. Spännande!

Kvällen sen efter pratet med födelsedagsbarnet spenderade jag hemma hos Hanna tillsammans med Linnea. Vi skulle egentligen forstätta se sex and the city, men vi har så myckat att prata om och plötsligt var klockan elva och time för bed. Vi hade ialla fall riktigt roligt och jag skrattade tills tårarna sprutade, dock hände det mest när det var jag själv som pratade, men det blir ju lätt så när man drar intärnskämmt utan intärner. Desstuom hade Linnea med sig en påste gott gott och vem gluffa? Jodå, jag. Som i och med det förstörde min nyttiga dag. Fuck Me. Karraktären är dålig!
 Tack iaf Nanny Friends för att ni förgyller mina lediga timmar med er!!

Nu går ögonen i kors igen.
Imorgon väntar för hoppningsvis IKEA. Ingvar Kamprad, vad går du för, egentligen?

Jag hoppas komma hem med en spegel och ett par IKEA tofflor i en ny färg, men det är en historia för imorgon det.
God Natt, Skatt!

Härom dagen, eller var det härom veckan fick jag för mig att jag inte hade några bra intressen eller yrkesval. Då garvade Rogga åt mig och frågade vad jag menade. Det är ju jag och ingen annan som sitter i Atlanta och är helnöjd. Jag skämdes då, för jag tänkte inte på det!

Måndag är nu avklarad och den har varit lång på något vis. Började vid halv åtta i morse och var B vakt medans Mamma P skjutsade stortjejerna till skolan och Pappa J åkte till sin träning. Sen lämnade P i lillkskolan också och jag mötte upp Hanna och vi tog oss till tennisbanan. Intressant det där med tennis. Ganska kul egentligen. Synd bara att man inte är nästa Björn Borg, jag tror det hade kännts lite roligare då. Men, jag garvade rätt friskt ändå!
Sen åkte jag hem och duschade av mig och satte händerna (haha) på strykning. Skönt att bli av med det, och precis när jag var klar kommer B hem med tvillingarna i släptåg, eller nu när jag tänker efter var det mer hon som var släptåg efter killarna. Dom rusade ner i källaren och började leka direkt. Vi vuxna satt uppe och drack kaffe och J visade Aschmed the dead terrorist från sin Iphone och vi skrattade rått. Dock fick jag ett stygn av saknad efter min lilla CorrianderKorian där hemma. Nygge såg alltid på Aschmed!
Sen åkte tvillingarna hem och jag åkte och hämtade stortjejerna, dock fick jag hjärnsläpp och åkte fel. Men rätta vägen var bara en U-turn bort så jag hann i tid ändå!
På parkeringsrutan brevid mig står Linneas Pappa, han var den som skulle hämta ur sin carpool idag, så vi jiddrade lite.. Men det är så svårt det där, amerikanare är så trevliga, men samtidigt så känner jag att jag inte har en aning om vad jag ska säga till en Nhl stjärna på rutan brevid mig. Eh, så du gillar hockey? Skoj!
Alla kom och bilen fylldes av prat och skratt och ungar, och jag rattade hemmåt. Väl hemma gick det inte många minuter innan M fick årets breakedown. Det hela började med att hon inte fick följa med mig och W till mallen, vi skulle dit och hämta våra saker ju. Och M har prov imorgon och massa saker hon inte gjort, så nejet bestod och hon blev galen. Stackarn. Hon slog W, skrek åt sina föräldrar och bröt ihop totalt över ett förstört armband. Och själv stod jag bara där som ett fån. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra och decibellen i Ms röst var outhrdlig. Det tog hårt, hela urflippandet. Jag såg nämligen mig själv i M, hela hon var jag i den åldern. Jag kände all ångest, jag kände skammen hon kände över att hon visste att hon gjorde fel, gråten över att hon var så oväntat arg, rädslan över att hon inte kände igen sig själv. Viljan att vilja vara liten men ändå stor. Kunna bestämma själv men inte kunna hantera det. Ångesten över familjehatet, allt allt allt kände jag igen och jag var nära att bryta ihop själv. Jag mins exakt hur tungt det var. Och att nu flera år senare bevittna det hela och se det ur ett "mammaperspektiv" var hemskt. Hur orkar man som förälder?

W och jag blev utskickade (w var rätt bra på att retas och jag tog ett snack med henne i bilen, för jag såg Emma i henne, precis min retfulla lilla lillasyster bodde i henne idag!) och vi drog fortare än kvickt till mallen och fixade vårt och påvägen hem stannade vi och tankade också, så nu har jag full tank och är redo för roadtrip!
Väl hemma går W till en granne och jag smyger ner till mitt rum, M har lugnat sig och sitter med läxan. och jag var livrädd att väcka den björn som lyckats somna igen!
Väl nere var jag förkrossad. Jag vet inte varför det tog så hårt med Ms utbrott, men jag mådde skitmysko. Som tur var satt Rogga vid msn så jag fick skriva ur mig lite, dock hann jag inte tömma tårkanalen innan det var dags att jobba igen. För på nått konstigt sätt var det enda jag ville att gråta. Men jag är inte den som gråter, och tiden fanns inte, så jag spar mig lite till. Men chokad över mig själv, det är jag! Vad menar jag, och varför reagerade jag som jag gjorde?
Jag tror jag måste vara min egna terapeft några dagar nu för att reda ut det hela, ska jag bli sådär varje gång som trettonåringen dalar kommer jag inte klara av mitt jobb. Jag ska ju vara livboj, inte ankare! 

     
Dagens verk och gärningar, känns dock som att jag strycker både Efa Attling och Björn Borg som tilltänkta förebilder...

God Natt!

Ett tredagars uppehåll från skrivandet är nu över, lika så helgen. Ännu en helg fylld av aktiviteter. Ännu en söndag jag känner mig mer trött än utvilad på. Och imorgon är det måndag igen och det ska bli kul!

Men låt oss backa tiden och börja med fredagen:
B är ledig från skolan så vi leker hela morgonen innan vi åker och åker skridskor efter pappa Js träning. Gå ut på is direkt efter att ett nhl lag tränat är det inte alla som får göra, att dessutom få låna en klubba och ett par hanskar av en lagmedlem är inte heller fy skam, att sen också vara på isen och "lira" med tre av stjärnorna känns inte heller helt fel. Och att jag dessutom fick en påminelse om att jag egentligen älskar hockey och skridskor gjorde mig inte heller besviken. Istället frågar jag mig varför jag slutade spela? Men, tiden rann iväg och spolaren ville också ha jobb så tillslut fick vi gå av. Detta efter att jag åkt ett varv med B hållandes i min klubba, allt gick lugnt och fint till fram tills vi skulle stanna, då tappar hon balansen och drar ner mig i fallet. Hon ligger underst och jag ger henne en "cross cheking" mot isen och tror att jag ska ha sönder henne. Livrädd blir jag, och skamsen, det är ju skapligt med folk runtomkring! Men B är tuff och reste sig utan att fälla en endaste tår. Efter det går vi av och byter om, det är fredag och det ska firas, jag och Hanna tar med våra småttingar till Mc donalds för lunch och lek, vi blir kvar i två timmar och det hela löper rätt smärtfritt och ungarna har roligt som sjutton i lekställningen inne på donken. Men det ska erkännas att det tog emot att åka till Mc D för att "leka av dom" lite, känns lite trash och lowlife, men men!
Sen åker vi hem och jag får lite paus tills stortjejerna kommer hem. Och jag vet inte vad det är med mig men så fort jag ser en säng blir jag dödstrött så jag lyckas somna och blir väckt av Linnea som ringer och vi styr upp planerna för kvällen. Och tur var väl det att jag blev väckt för nu rusade också stortjejerna in i huset och det var dags för mig att börja jobba igen. Uppgiften under eftermiddagen var att ta M till mallen för att handla "tack för att du kom på mitt kalas" pressenter. Easy cake tänkte jag och trampa plattan i botten. Väl i köpcentret slockande förhoppningarna om lätthet, vad vill åtta trettonåringar ha i tackpressent?
Det blev en liten väska med ett läppglans och en duschcreme i, och ett kort och silkespapper för finhetens skull! När vi kom hem gjorde vi i ordning "the bags of joy" och resultatet blev slåendet, jag blev asnöjd M med!
När vi kom hem var dessutom Mr nörd här, men varken han eller jag ägnade varandra större uppmärksamhet. Tönten tror nämligen att han är lite mer än oss vanligt dödliga. Jag låter honom hållas, det är enklast så!
Nu var iaf mitt arbetspass över och jag gick ner till mig och bytte om för träning, hämtade Janne och Hanna och drog till gymmet där vi avklarade en lagomt hård fredagsträning innan vi gick till en resturang och käkade middag och väntade på Linnea. När hon kom efter en timme tog vi våra gratis biobiljetter och såg en film.
Asmysigt att gå på bio. Vi såg The Women. En lite tantig men rätt rolig film. Amerikans. Alla genomgår förändring och blir lyckliga. Lagomt för en dödstrött fredagkväll. Men okej, jag ska inte sticka under stolen med att det var jag och en tant brevid Janne som höll låda och skrattade högst av alla! Filmen började tio över tio så vi kom inte hem förens halv ett. Jag var totalt slut och somnade rätt omgående!

     

Lördagen börjar med att Hanna ringer och väcker mig klockan åtta, helt enligt överrenskommelsen vi slöt dagen innan och jag har inget annat val än att stiga upp! Jag hade lovat att stå för bil när damerna skulle på dansclass. Sagt och gjort, efter att ha skakat John Blund ur ögonen så satte jag mig bakom ratten och vi drog till gymmet. Dagnes dans var tydligen sjuttiotalstema och när vi entrar salen ser vi en grupp bestående av mestadels medelåldes kvinnor och en ledare som är något utöver det vanliga. Mörk, långt svart hår i dreads, små runda oranga solglasögon och ett halsband med ett stort peacemärke. Men när hon efter halva passet slet av sig peruken för att det blev för varmt anade vi ugglor i mossen och efter ett tag såg vi den röda tråden, vi hade nu bara dansat till gamla hits från sjuttiotalet, disko för hela slanten och vi förstod temat för dagen! Dansen var rolig faktiskt, det är ju egentligen inte min grej, men ledaren var bra så jag blev rätt pepp ändå. Men när det var dags för avslutninge ville jag bara gå därifrån. Vi ställde upp oss på två led och sen fick dom som stod först i ledet dansa sig igenom raden mellan kön. Precis som "en riktigt bussig svärmor vill jag ha - dansen varje jul i Djura skola under nittiotalet. Självklart var jag också andre kvinna in i mitten och den första av mig Hanna och Linnea, alla fick vi oss ett gott skratt och tomatfejs. Men har jag tid ska jag nog kila dit nästa vecka igen!
Efter träningen passade vi på att utforska vår omvärld lite och jag körde för första gången på den stora motorvägen. Vi åkte och handlade på ett stort target och en sportoutlet butik, och trotts att ingen av oss var shoppingsugna hittade vi alla något. Jag köpte nya träningsbyxor och ett träningslinne. Känns som jag behöver lite ombyte!
Sen åkte vi hemmåt igen och käkade lunch på ett ställe vid gymmet. Där jobbade bara mexare med brytning och ingen av oss hörde ett jota, så det är ett under att vi tillslut lyckades få vår mat. Under lunchen berättar Hanna den lustigaste historian jag hört på länge (dock passar den sig inte riktigt för allas ögon tyvärr) men jag kan ju säga som så att jag skrattade halvt ihjäl mig. Och att vi dessutom hade fått minigurkor på tallriken gjorde inte saken bättre, det slutade som i en lekstuga och jag är rätt säker på att personalen var glada när vi gick!
Påväg hem stannade vi också och köpte förnödenheter till kvällen som vi skulle spendera i Linneas tomt ekande stora hus. Ost kex och vin stod på inköpslistan, och eftersom det är 21 års gräns här och Hanna är den enda av oss som passerat den magiska gränsen så fick lite hederlig lagning ske.
Sen åkte vi hem och var och en gick till eget bo för lite egentid innan kvällen och jag han prata med både pappa och mamma på skype. Känndes bra att prata med lite familj och det är kul att höra vad som händer där hemma, inte för att det är så mycket, men ändå! Medans vi pratade rustade M också för sitt sleepover sisådär fem centimeter utanför min dörr. och när jag pratat klart så kom alla åtta fjortisgäster och jag drog till Linnea och hennes två jättehundar som hon var hemma för att vakta medans hennes familj var borta på nån hockeycup. Jag är inte så förtjust i främmande hundar och speciellt inte när en av dom råkar vara det största jag sett. Men, dom var snälla och jag tror att vi nån dag kommer att komma överrens, dock inte än!
Våran kväll blev mysig, men det blev bara hon och jag. Janne var halvsjuk och heltrött och Hanna jobbade fram till tio sen var hon också helt slutkörd så hon stannade också hemma. Men Linnea och jag hängde inte läpp för det, nej mer vin åt oss! Vi åt mat och pratade en hel del om allt möjligt. Om kärlek. Hur olika den är och hur annorlunda den ter sig för olika personer. och när klockan vart två var vi båda helt utmattade så vi somnade under samma täcke i hennes källare och sov gott hela natten! Åter igen kan jag glatt konstatera att jag har fått fruktansvärt bra vänner här borta. Vi har skitroligt!

     

Idag, Söndag började också bra, Hanna kompencerade sin frånvarande Lördagkväll med att komma över till Linnea redan vid tio för en frukostdate med oss. Vi bakade scones och hade fruktbricka och lite rester av gårdagens ostar. Sen ringde Janne och vi bestämmde oss att åka och träna, igen! Klockan halv ett rullade våra bilar bort mot gymmet och en lektion i kickbox jam. Det var som boxning fast utan motstondare och man höll i gång hela tiden och hoppade och skuttade och sloggs. Efter en halvtimme var Hanna redo att ge upp, och vi andra kunde inte annat än nicka, prata hade tagit för mycket energi och den behövde vi alla nu. Kickbox jam var det jobbigaste jag varit på på länge! Svetten rann överallt och när vi tog sista rycket sju minuter innan tiden var över, och ökade pulsen igen var jag redo att skeppas hem till sverige i kista. Men jag överlevde och hade trotts allt jobbigt också skoj. Alltså en ny potensiell sak på mitt schema! Resten av dagen lät vi flyta iväg i varsin solstog vid poolen, denna gång väl insmorda i solkräm, jag menar, man gör ju inte samma misstag två gånger! Klockan halv fyra gav Linnea och Janne upp och åkte hem, och jag kan inte klandra dom, dom skulle nämligen hem och jobba kväll. Men Hanna och jag fortsatte glassa i solen en timme till innan vi svängde förbi affären och sen hem. Hem till en kväll hemma. Fruktansvärt trötta vid det här laget, innan vi skildes åt diskuterade vi var jag köpt min klänning "på Geroge of Mallia" säger jag och menar såklart Mall of Georgia, beviset för sömnbrist var för starkt, men vi skildes ialla fall med varsitt jätteleende på läpparna! Jag har nästan vart borta hela helgen och knappt sett till familjen min. Så när vi alla satt runt middagsbordet och käkade pizza ihop var jag glad och tacksam över att få se dom igen. Jag tycker mycket om dom insåg jag då. Sen hjälpte jag M att hacka lite jordgubbar till efterrätt och när det var klart pratade jag med Rogga på skype. Vi pratade på i nästan tre timmar! Tänk att det finns så mycket att säga till någon som jag har att säga till honom och han till mig! Vi fick dock lov att göra ett kortare avbrott för mitt efterrättsätande. M hade styrt ihop jordgubbar och banan i ugn toppat av vit choklad, äts tillsammans med glass. Jag kan ge mina varmaste rekomendationer, farligt gott!
Nu ska jag ta och sova, vilket jag verkligen behöver.. Tyvärr har jag börjat läsa en ny bok och den är sjukt bra, så några sidor kommer jag nog riva av innan jag somnar!

Nästa vecka ser ljus ut, imorgon ska jag och W hämta våran överraskning, och sen kommer veckan flyta på i normal takt fram tills den 19e då allvaret drar igång - trainingsCamp 08 startar för hockeygubbsen! Och i och med det får jag lite mer att göra också. Underbart, och på lördag blir det cirkus. Jag har ett fruktansvärt roligt jobb jag!

God Natt!

Tisdag nine / nine - CHEcK.
Så var denna dag också till ända. Dom bara svischar förbi, dagarna!
Idag gick jag upp vid åtta och pysslade lite innan jag skjutssade B till skolan, vi var lite sena eftersom hon absolut skulle se BobSvamp innan vi kunde åka och absolut skulle ha flingor i bilen och nej nej nej absolut inte ha annat än foppatofflor på fötterna, så när vi kom fram fick vi småspringa in. Men vi hann iaf och lämningen gick smärtfri!
Sen åkte jag hem med en sjuk M i bilen och väl hemma hade vi "breakfast date". Vi dukade upp husets alla läckerheter och satt och pratade och skrattade i ca en timme. Hon är en rolig tjej och det är kul att vi kan prata ordentligt med varnadra. Idag vi frukosten pratade vi om allt möjligt, bland annat bajs. Vi konstaterade att vi grundade fint med plommon och blåbär, perfekt för den förstoppade. Men ingen av oss var direkt förstoppade och inte lär vi bli det heller. Jag övervägde ett tag om det var olämpligt att jag tjugo satt och svarade på frågor av M tretton om bla bajs, men jag tänkte att nej. Det är det inte. Hon behöver lite guidning och kan jag stå till tjänst så är det klart att jag ställer upp, det ingår i mitt jobb så att säga. Och jag är glad för det. Stolt att jag får vara med och uppfostra henne (och W och B också såklart) till väl fungerande människor. Ja, såklart att mamma och pappa klarar det bra dom också, men det jag säger och gör tillför ju också någonting i deras liv. Coolt.
Jag passade också på att berätta för M om mina svimmattacker jag hade förut när jag blödde näsblod och fastnade i toaletten, hon skrattade till tårarna sprutade och har tydligen sen berättat mina historier vidare till J och P. Vilket jag fick höra både en och två gånger via pikar vid matbordet. Tur att detta var milda historier, men jag antar att det är bäst att passa sin tunga ibland så jag inte råkar säga nått för konstigt! Men samtidigt, i skrattet kommer man närmare varandra och kan jag roa någon med vad jag säger så är jag glad!
Efter våran frukost ihop så kom P hem och jag åkte med Hanna till gymmet, såg en olycka men kom fram helskinnade och mötte upp Linnea och så trände vi oss svettiga. Sen skulle vi köpa lunch var det tänkt men salladen såg så skabb ut så vi sket i det. Dessutom mötte vi en slusk slisk på parkeringen. Jag trodde jag hade eftersvettningar men det visade sig vara en karl som stod och dregglade över mig, i princip. Sen sa han hur preeeettty jag var. Jag bad honom lite vänligt på svenska att dra åt helvette. Usch!
Så matlusten blev tappad och vi åkte hem och åt rester, billigt och gott. Lax och potatis. Nyttigt också!
Sen var det dags för strykning part två och eftersom B var med P och M gjorde läxor och W fortfarande var i skolan så passade det rätt bra. Efter ett tag kom B hem och ville leka med pappa och sen kom W hem och var glad att se mig. Eftermiddagen gick och sen skjutsade jag och Hanna W och hennes kompis V till gymmet. I bilen sjöng Hanna så det skrålade och V bad henne tillslut lugna ner sig, det började bli pinsamt. För vem frågade vi eftersom vi bara var fyra i bilen och iaf jag satt och njöt. Men tioåringarna i baksätet kommenterade att vi var inte ensama på vägen och att "man kan faktiskt se in"! Hanna och jag skrattade rått och hotade att dansa på skolparkeringen imorgon om dom sa nått mer.. Mohahah! Tjejerna hade gympaklass och Hanna och jag simmade av oss lite. Men också här stöter vi på äckel. Killarna i linen brevid oss var av sluskvirke dom också så vårt badande blev inte långt. Istället gick vi och köpte kaffe och lekte unga checka mammor. Bara för att få se avunsjuka i de andra mammornas blickar... Lyckoresultatet blev lite sådär.
Sen åkte vi hem till familjemiddag och jag erkännde att jag inte var annat än en slagskämpe när jag var barn. Jag drog ruskiga historier om hur jag och Emma slog varandra tills blodet sprutade och vi var gula och blå. Bara för att dom skulle se att W och M visst var gullungar, egentligen. Men det kändes efteråt som att jag inte promotat mig själv så bra, men man är ju lagomt kaxig när man är klok i efterhand.
Efter maten fick jag mig en härlig pratstund med Rogga. Vi har så mycket att säga och berätta, tiden räcker inte till utan den bara flyger iväg. Det är spännande, det är förbannat roligt och det gör mig sjukt glad. Sen åkte jag hem till Hanna för en sex and the citykväll med henne och Linnea. Första avsnitten pratade vi mest bort och sen skrattade vi lite åt resterande avsnitt för att sen avsluta kvällen vid datorn googlandes på mr Nörd och fru Fiskmås. Synd att Nörden tjänar 13 millar på två år. Grattis.
Det roliga var också att vi drog massa senarium hur blåst Fiskmåsen egentligen är och hur pass nördig Nörd egentligen är, efter ett tag kändes det som vi kände dom allt för väl och vi dog av skratt åt våra små utsvävanden. Det är så bra med tjejkompisar i hoodet!!!
Ännu en bra dag har avnjutits alltså. Ibland tror jag att jag kan vara en av alla dom som är lyckligt lottade ändå!

Nu ska jag sova, för om åtta och en halv timme ska jag upp och vara klar för step. Den svenska NannyLigan ska träna igen. Lovely!

  Frukost för den händige!

  MysKväll!

 Innan vi åkte hem såg vi en Jättespindel i ett ännu större nät. Helmys.

Tack Syster Yster för ditt fina mail. Det värmde verkligen. Jag ska keep up the good work. TACK! <3