Banalt

Det finns minnen man inte kan glömma, saker man alltid kommer komma ihåg, viktiga saker, men också helt obetydliga. Små sekvenser av en scen, en händelse, en doft. Ett liv.
Setimentalitet.
Som när mamma och pappa släppte skilsmässobomben, 3 och 6 år, "vi kommer och hälsar på dig ibland pappa, får vi leka ute nu?"
Eller när Emma var sjuk och jag hade picknick på min bro i -20 grader med en då, väldigt kär vän. Vi drack varm choklad och åt messmörsmackor, hela du var kladdig.
Julaftonar i hallen, pappa kommer klockan elva och överlämnar paketen på hallmattan och åker hem, själv.
Pappa helger med vuxenleksaker, skräckfilmer, korv och mackaroner och saker på hans vilkor.
Eller som när jag och Emma blev skickade till affären att köpa tejp till oss, och godis åt pappas barnfria söndagskväll, tyvärr räckte bara pengarna till godiset. Skamsna gick vi hem igen, utan nödvändig tejp och utan att få äta kinapuffarna fadern skulle smaska på kvällen.
Sveken, synen av de närmaste fara iväg, utan mig.

Ständiga kännslan av utanförskap, otillräcklighet, fulhet, trissthet, tönthet, felhet.
Allt som sagts.
Men framför allt allt som inte sagt, alla sånger som aldrig sjöngs och alla saker som aldrig kom fram i ljuset.
Alla toner jag aldrig vågar ta.
Stoltheten. Den fruktansvärda stoltheten.
Och allt jag vill är att känna att någon bryr sig, att någon finns där.

Alltid är du vacker, hår och läppar och lockar och hud, som alltid doftar sommar
vårregn, äpplen eller vild kaprifol
och alltid med ett skratt som smittar av sig eller smiter ner i den.

Tig inte mer.


Vilket djur beskriver bäst ditt liv?

"A) Katt
B) Spindel
C) Ko
-B!
-B? Spindel? Haha. Vem vill vara Spindel lixom.. Nej men allvarligt?!"

Jag är spindeln. Hon i nätet. Det är väl ett positivt djur, är det inte?

Det närmar sig jul och jag beter mig moget

Jobbar 200% tid nu, varje dag, vardag som helg, jämt. Men jag klagar inte, jag är ruskigt nöjd. Sannerligen ett sätt att köra slut sig på, men jag antar att det är lätt värt det efter löning... Jag klagar inte!

Nu i veckan har jag ett vik på en trevligt liten förskola i Insjön. Som de flesta jobb har man lite rast, så även jag. Idag satt jag i fikarummet och såg på mig själv utifrån. Vad håller jag på med, egentligen?
Jag satt där och läste tidningen, smuttade på mitt kaffe och riktigt njöt av duppat - i form av en pepperkaka. Jag smakade på julgodiset som bjöds och satt och delade med mig, och fick delat till mig annat julgotte recept. Jag satt där med min kaffekopp och diskuterade senaste tipsen i "hus och hem", skrev lite korsord och fasades över hur farligt samhället har blivit, och så dyrt sen! Efter jobbet åkte jag dessutom på möte och när jag kom hem städade jag lite i min för övrigt ganska julmysigt inredde källare, bläddrade lite i min almanacka och googlade lite på nya smaskens recept att skryta med imorgon...
  Jag tittar på mig själv med konstig min och undrar stilla, är jag vuxen nu?
Snart börjar någon medelbeige svensk film med undertext som jag kan titta på innan jag somnar framför TVn med en påbörjad julstrumpstickning i handen. Livet leker, tant vid tjugo.

Tack och bock, bli min kock!


Andra generationens schimpans

det kliar i mitt hjärta.
jag har en vass tråd på spänn.
det kliar.
jag
kliar
Sönder


Idag är det min födelsedag

Aldrig mera tonåring. Underbart.

Fest fest fest, livet är en jävla fest!


Kärleksbrev

Och jag hatar sättet jag står kvar när din ryggtavla försvinner. Sanningen är att jag inte vågar. Sanningen är, att jag står kvar och tittar på. Sanningen är att jag överväger varje steg jag tar. Sanningen är att grytan kokar och jag står på kanten och tittar ner, för feg för att hoppa. Jag tror inte att du ser mig ordentligt.
Allt jag vill är att vara lite nära. Vara någon av betydelse.


Det viktigaste är att jämföra

Man får perspektiv på saker och ting när man jämför dom. Som idag; Spybar stänger om tio minuter och jag är påväg upp för att äta frukost och åka till jobbet. Medans någon kommer frossa mc donalds på fyllan för att täppa igen alla sorgehål, fyllehål, hungershål som finns kommer jag äta av helt andra saker. Det känns rätt gött faktiskt.
God Morgon!


Älska stunden

Sitter på kontoret på jobbet, alla barn har gått hem och jag fullkomligt älskar tystnaden. Jag älskar stunden jag får ha för mig själv såhär en fredag efter jobbet, och jag vet att nu blir det helg och åtminstonde mina vänner får sova. Nöjd över veckan sitter jag och utvärderar mig själv över en mandarin och några snodda pepparkakor. Underbart. Imorgon är det helgarbete som gäller, söndag också. Men ändå kan jag känna helg-götte idag. För helgarbete är något helt annat. Det ingår pånågot sätt inte i mitt veckoarbete. Jag tror att jag har en fem-dagarsvecka, och en två-dagarsvecka. och jag kan jobba hela fem-dagarsveckan, + hela två-dagarsveckan, flera veckor i rad. För jag är ung och oförstörd och ledighet - det har jag inte tid med.
Ständigt på jakt efter nya sätt att bränna ut mig.. Grattis sjukvården, snart kommer dåren!
Nu ska jag andas lite i tystnaden och njuta innan det är dags att spänna kroppen på träning. Älska tystnaden, älska älska älska.. Åh nej! Telefonen ringer, orolig förälder, gossedjur borta. Jag måste rycka ut. 
Jag älskar mitt jobb . .

 Nej jag ska Inte kasta mig och bli besviken. Jag ska hålla mig på kanten och titta på allt som istället går förlorat, eller vad menar du?

Sudda sudda bort din sura min

Vaknade för en timme sen, har haft en fridfull morgon. Insåg att jag somnat ifrån filmen igår, Gladiator, jag som längtat så! Ett nytt försök blir nog att göras ikväll. Jag orkade inte se vädret imorse, men nu har jag tittat ut. På en gråskala 1-10 landar vi på 12. Totalt grått. Regn, blöt gräsmatta och ingen snö. Nej, bättre har man sett. Vädergudar, varför?

Idag blir det att jobba, alltid jobba. Ska bli kul.

taggtråd

vissa ord svider mer än salt i såren. sår kan man sätta plåster på.


kan man isolera hjärnan i bandage och plåstra in hjärtat för att slippa allt?


Det är synd att vi hade det så jävla roligt.

Hade. Det är synd att vi hade allt en gång.  Ibland undrar jag var vi har kvar nu. Vi har tappat massor. Men också fått mycket nytt. Det är verkligen trisst att vi hade det så jävla roligt.


Julstressens bittra framfart

Nu gäller det att bita sig i läppen. Fokusera. Sträva mot målet. Blicken rak. Inte vika av vägen. Inte vända om. Inte kolla åt sidan. Inte spilla tid, svett eller tårar. Tänka positivt. Framåt. Framåt  Framåt. Vad som hellst men Inte falla.Iinte falla, Inte falla. Men om jag ändå faller, är det så jävla farligt? 

Vem ska trösta knyttet? 

familjeband

Far och Dotter diskuterar Lillis:
- Men vet du någonting?
- Nej?
- Nej! Hon säger ju inget..
- Nää..
- Och jag frågar ju inte heller så..
- Nä, just det?!
- ÄH!
- Nej inte äh, ni har släppt henne för löst bara, hon har ingen uppfostran!
- Vad menar du? Hon får väl 220 Volt i röven?


Varför är min far av den förlorade generationen som inte kan vara seriös och prata om kännslor och uppfostra sina barn?


Ny snö gamla minnen

Jag minns när snön började tina och snöbollar kastades flitit på oss tjejer på högstadiet, året var 2001 och jag gick i åttan. Ett grabbagäng från 5-6an hade terroriserat oss länge nog tyckte jag och var o-klok nog att utala ett hot:
"den som kastar en endaste snöboll till på mig blir mylad"
Såklart kastade en stackare en sista boll, och jag flög på honom, mylade honom och fick smeknamnet
Maja in action. Hela världens lilla ovän.
(nåja. Bättre än Blommlåda. Fick precis ett sting av dåtidens kännslor - Hata dödstadiet.)

Och på tal om mylning: Varför skrattar tjejer när dom blir mylade?
Är det kul att få snö i munnen? Är det kul att bli blöt? Är det kul att få mask? Är det kul att få ont? Är det kul att få spräckta läppar? Är det kul att få uttorkad hud? Är det kul att bli skrämmd? Är det kul att få snö i nacken? Är det kul att få snö i skorna? Är det kul att springa? Är det kul att halka? Är det kul att få blåmärken? Är det kul att få snö i ögonen?  Är det kul att få blåskatarr? Är det kul att få kalla vantar? Är det så kul att bli mylad att man måste tjuta av skratt?
(Åter igen, hata hata hata högstadiet!)

jag har sån sjukt söt lillasyster.

jag är nöjd.

och kvinnan är kvar

Ironi i köket:
Kvinnan: jag var med på simskolan. det gick så bra på simskolan, det simmades 300 meter.
Pappa: Jasså, du eller barnen?

Jag minns tider då jag inte vågade vara bäst på nånting..

..Som när vi var och simmade i simhallen, simläraren sa åt mig att gå till stora bassängen för jag kunde ju redan det där med att koka kaffe, röra benen och komma framåt. Men vad gjorde jag? Utvecklade mig själv bakåt och stannade tryggt kvar i den lilla blå och trängdes med alla andra oduglingar. Varför har jag varit så feg...?
"vad har egentligen förändrats sen barndommen, att man kan gunga högre?"

Är jag fortfarande där?

En egen bubbla

Jag är aptrött. Enligt min 36-timmarsdygnsprognos har sömn endast infallit i väster i fyra timmar. Grattis världen.
Jag har börjat mitt slit och succe på Clas Ohlsons centrallager. Underbart. Fått smörningspaket och julbord. Tack och bock, det var gott!
Ikväll blir jag inte långrandig, Wallander sitter i spelarn och jag sak njuta ett avsnitt utan reklam. Men jag lär väl somna någonstanns mitt i, som alla andra gånger. Och jag älskar det. 
Eftersom jag i övrigt lever ett alltför stressat liv för att hinna med allt så har jag upptäckt det senaste, att äta i bilen. Det spar ju både tid och disk. Praktiskt och perfekt. Helt klart underskattat!

Jag förväntar mig inget, men blir ändå besviken. Jag hoppas men gör inget, jag lurar mig själv helt enkelt, men jag låtsats inte om något. Vad är det fina i den kråksången?
 

Det sista jag hör innan jag somnar:

I've driven round round in circles for three hours
it was bound to happen that i'd end up at yours
i temporarily forgot there was better days to come
i thought that i would give it just one more chance

Cause i want. Tonight. What I've been waiting for
But I've found. Tonight. What I've been wared about

You think you're complicated, deep mystery to all
Well its taken me a while to see you're not so special
all energy no meaning with a lot of words
So paper thin that one realy feeling could knock you down

And I've seen. Tonight. what i've been warned about
I'm gonna leave. Tonight. before i change my mind

So see you when your forty, lost and all alone
Being comforted by strangers, you never need to know
Not sad because you lost me, sad because you thought it was cool to be sad
You think misery will make you stand apart from the crowd
If you had walked past me today i wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out
I wouldnt have picked you out

Now i've seen. Tonight. How could i waste my time?
And i'll be. On my way. And i wont be back
Cause i've seen. Tonight. What I've been warned about
You're just a boy. Not a man. And i wont be back.
(Dido. See you when your forty)

Nu ska jag verkligen sova, drömma gott, vakna vått. Klockan ringer 04.50. Jag unnar mig själv att må gott. God natt

Ett hem invaderat av SVT

Kommer hem från en hård mattelektion, på gården står en okänd människa av kvinnligt kön. Hon vinkar glatt och leker med Ronja, jag inser snabt att det inte är någon ideé att prata, hon är nämligen döv. Väl inne i mitt hem går jag till köket, där har dom bullrat upp ett kalas, tårta å saft å paket och grejer, och en annan okänd tjej. Ingen far ingenting. Men jag fann mig snabt i situationen och om två minuter börjar TVinspelningen i köket. 
Nu ser jag att seriens stjärna precis anlände så allt verkar klart för start..
Själv ska jag äta min tomatsoppa och åka till Åkerö och jobba lite, livet är bra orättvist.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0