Pippi Långstrump, Sydney White och fyra andra tjejer
Som tur var kom familjen hem och ville åka och bada, så jag hängde med dit såklart. En fin eftermiddag vid poolen, man tackar. Dessutom slapp vi ormar och grodor denna gån, såhär var det sist:
Jag tar med mig lilla B till poolen och vi leker och har skoj, där är också W som vi träffar, efter ett tag ropar W att det är en groda i poolen, och mycket riktigt, det flyter runt en groda där och ser allmänt nöjd ut. Poolvakten lyckades iaf fånga upp den och W följer med sin kompis hem igen. Kvar är B och jag och en till familj. Vi simmar runt i godan ro och leker massa skoj, tills B blir stel och pekar - titta, en orm, det är en orm i vattnet!!! Det var tyvärr också sant, så det vara bara att byta pool och se poolvakten försöka rädda situationen. Efter mycket krångel får han upp den lille rackarn, och blir biten! Men tydligen var det ingen farlig orm och när vi kom igår så levde han fortfarande, så jag antar att läget är lugnt!
Igår kväll hade jag och tjejerna mysfredag. SuperFriday som jag ville uttrycka mig. Vi bakade min specialpizza och hade en trevlig och lung middag för ovanlighetens skull. Och B åt till och med upp hela biten jag gav henne, det är ett bra betyg! Sen röjde jag undan och dom spelade lite dator, sen åkte snackset fram och Pippi Långstrump blev vald till förstafilm. Mys i soffan, tre "småtjejer" och jag. Alla var lite lagomt trötta och nöjda. Men det blev inte som jag tänkt mig, W somnade i soffan, B somnade inte i soffan. Jaha, det var bara att tänka om det! Upp med W i föräldrasängen, med B brevid sig, på med svampbob fyrkant, somna somna somna.. Jag och M satte på en "stortjejsfilm" och hoppades på det bästa. Efter en kvart kommer B ner och säger att W somnat, men att hon minsann inte kan sova. Nähä, det blev sagostund i hennes säng istället och efter fyra Alfons-böcker somnade hon. Jag var riktigt nöjd.
Sen gick jag ner och såg klart high school filmen och den var precis lika överdriven som en riktigt bra high school film ska vara. Det blev en lyckad kväll!
Just ja, jag har stiftat lite nya bekantskaper också! Igår vid poolen blev jag precenterad för en annan Au Pair, en tjej från tysklan som jag omöjligt kommer ihåg namnet på. Vi bytte iaf telefonnummer och löfte om att höras, Verkar lovande!
Idag vet jag inte rikgit vad som står på schemat, jag tror jag är lite halvens ledig, och för första gången i mitt liv ser jag inte fram emot min ledighet. Vad sjutton ska jag göra nu när Linnea är borta och jag är ensam i the big land of dreams? Jag vågar ju knappt ta bilen (som är lagad nu!) nånstanns eftersom jag absolut inte hittar! Men, har jag tur kan jag hänga på ungarna när dom ska införskaffa nya husdjur - krabbor. Valet känns intressant!
..och det gick åt helvette i alla fall!
Mr J får panik i andra änden av stan och köper en lexus för att åtminstånde ha en bil att åka med imorgon.
Mamma P fick låta grannarna hämta barnen och istället hämta barnflickorna, relativt pinsamt, men det funkade.
Sen fick jag ta hand om lilla B och de vuxna åkte för att se om dom kunde göra något åt elendet. Det kunde dom, så efter att B och jag plaskat runt i poolen här hemma så kom dom tillbaka. Bilen var lagad och nannyn andades ut.
Sol varmt och härligt, så var min eftermiddag i poolen, sen gled vi hem och åt hamburgare och spelade wee. Sjukt kul. Jag tycker redan jättemycket om barnen, M, W, B. det blir BMW om man skriver dom i fel ordning. Det betyder något, det måste det göra. ..
Klockan är 21.35 och trotts att nannyn har fått sovmorgon pga alla ansträngningar idag så ska jag sova. Jag är osm vanligt dödstrött!
Vilka upplevelser!



Hit the road Jack!
Och där gick startskottet, Linnea är redo - The girls having a day out!
Onsdag. Helt enkelt!
Jag och Linnea tog oss i kragen och gick en långpromenad ikväll. Superskönt, jag är glad att den tjejen finns här, jag tror vi kommer ha skoj med varandra. Verkligen.
Nu ska jag sova. Godnatt världen!
Jag är framme!
Äntligen här! Efter ett heldygn på resande fot har jag kommit hit. Eller ja, jag kom igår natt. Vi startade resan fem på morgonen svensk tid, och kom hem till mitt nya hem fem på morgonen svensk tid. Bra kört.
Flygningen gick bra fram till tullen i philadelphia, jag blev grillad som en kyckling och fick till och med lov att berätta hur mycket pengar jag har på mitt konto, men efter frågeleken blev jag insläppt, ett smile från vakten och ett "welcome to America" gjorde min dag, verkligen.
Tyvärr visade det sig efter att jag och Linnea äntligen hittat nästa gate att vårat plan var inställt, pga tornadovarning, vädret var tydligen helkass och planet kunde inte landa. Så vi fick lov att vänta tre extra timmar för att sen få ta sista planet vidare till Atlanta. Vid den tidpunkten var jag så trött att jag såg ut som en nerknarkad idiot. Illa! Dessutom somnade jag på planet och vaknade inte förens det var dags att landa - i ett åskmoln. Jag var livrädd men det gick hur bra som hellst, det var lite svajigt bara för att det blåste så mycket, annars ingen fara!
USA är grymt. Allt är galet stort och det är sån skillnad mot hemma. Jag är lite rädd.
Familjen här känns iaf sjukt vettig, jag trivs redan kanon! Mitt rum är über och skitmysigt, rymmligt och nyfixat, lika så badrummer och egentligen hela huset. Det är sjukt stort och rymmer massa plats för lek. Vilket jag ägnat dagen åt. Min första arbetsdag som SuperNanny i Familjen H. Jag är nöjd.

Nu är klockan kvart över tio och mina ögon går i kors. jag kryper till K nu och ska drömma om dig.
God Natt.
Föresten, min mobil funkar inte, så den som vill ha kontakt får skriva ett mail så skickar jag mitt amerikanska mob.nr.
Utan svensk telefon i tio månader, kan bli skoj att läsa dom gamla smsen när jag kommer hem. Hurra!

Imorgon lyfter jag!
fem dagar kvar
Ett nästan Fiasko
Efter mycket krångel hit och dit så är nu avresedatumet ändrat, framflyttat och så när som på helt bestämt till den 25e Augusti. Ett jättehopp och väldigt långt fram tycker jag, men om jag tittar på allmanackan så är det inte så farligt, bara nästan. Och skit skit skit att jag har tagit ledigt från jobbet, förberett mig mentalt och är i tanken redan borta. Men anpassning har väl alltid varit människans starkhet, jag antar att det blir till att gilla läget, skarpt.
så nära, men ändå så långt borta!
Avresedatumet är egentligen satt den 13e augusti. Sjukt nära. Men. Och jag hatar detta men. Det krånglas på ambasaden. Varken jag eller familjen vet vad problemet är, men sist jag pratade med pappa Johan sa han att avresan troligtvis INTE blir av på onsdag. Och jag som är så laddad. Jag som är så klar. Jag längtar och känner mig redo.
Igår hade jag avskedsfest för mina vänner. Mycket trevligt och jag är helnöjd. En kväll att ta med i minnet.
Jag vill bege mig, nu!