Pippi Långstrump, Sydney White och fyra andra tjejer

Igår var det fredag, en riktigt varm och skön sådan. Jag var ledig några timmar mitt på dagen och passade på att ta en promenad, tolv på dagen, jag vet inte men mitt val kändes aningen oigenomtänkt! MEn det gick bra. Var dock dyngsur när jag kom hem igen. Lätt värt det! Efter ducshen satte jag mig ute på altanen och åt lunch och tänkte sola lite, sure baccon att det gick. Nej, jag fick kort och gott ge upp efter bara en liten stund, värmen var outhärdlig!
Som tur var kom familjen hem och ville åka och bada, så jag hängde med dit såklart. En fin eftermiddag vid poolen, man tackar. Dessutom slapp vi ormar och grodor denna gån, såhär var det sist:
Jag tar med mig lilla B till poolen och vi leker och har skoj, där är också W som vi träffar, efter ett tag ropar W att det är en groda i poolen, och mycket riktigt, det flyter runt en groda där och ser allmänt nöjd ut. Poolvakten lyckades iaf fånga upp den och W följer med sin kompis hem igen. Kvar är B och jag och en till familj. Vi simmar runt i godan ro och leker massa skoj, tills B blir stel och pekar - titta, en orm, det är en orm i vattnet!!! Det var tyvärr också sant, så det vara bara att byta pool och se poolvakten försöka rädda situationen. Efter mycket krångel får han upp den lille rackarn, och blir biten! Men tydligen var det ingen farlig orm och när vi kom igår så levde han fortfarande, så jag antar att läget är lugnt!

Igår kväll hade jag och tjejerna mysfredag. SuperFriday som jag ville uttrycka mig. Vi bakade min specialpizza och hade en trevlig och lung middag för ovanlighetens skull. Och B åt till och med upp hela biten jag gav henne, det är ett bra betyg! Sen röjde jag undan och dom spelade lite dator, sen åkte snackset fram och Pippi Långstrump blev vald till förstafilm. Mys i soffan, tre "småtjejer" och jag. Alla var lite lagomt trötta och nöjda. Men det blev inte som jag tänkt mig, W somnade i soffan, B somnade inte i soffan. Jaha, det var bara att tänka om det! Upp med W i  föräldrasängen, med B brevid sig, på med svampbob fyrkant, somna somna somna.. Jag och M satte på en "stortjejsfilm" och hoppades på det bästa. Efter en kvart kommer B ner och säger att W somnat, men att hon minsann inte kan sova. Nähä, det blev sagostund i hennes säng istället och efter fyra Alfons-böcker somnade hon. Jag var riktigt nöjd.
Sen gick jag ner och såg klart high school filmen och den var precis lika överdriven som en riktigt bra high school film ska vara. Det blev en lyckad kväll!

Just ja, jag har stiftat lite nya bekantskaper också! Igår vid poolen blev jag precenterad för en annan Au Pair, en tjej från tysklan som jag omöjligt kommer ihåg namnet på. Vi bytte iaf telefonnummer och löfte om att höras, Verkar lovande!

Idag vet jag inte rikgit vad som står på schemat, jag tror jag är lite halvens ledig, och för första gången i mitt liv ser jag inte fram emot min ledighet. Vad sjutton ska jag göra nu när Linnea är borta och jag är ensam i the big land of dreams? Jag vågar ju knappt ta bilen (som är lagad nu!) nånstanns eftersom jag absolut inte hittar! Men, har jag tur kan jag hänga på ungarna när dom ska införskaffa nya husdjur - krabbor. Valet känns intressant!

..och det gick åt helvette i alla fall!

Jaha, fylld av energi och positivt tänkande kastade jag och Linnea oss ut på vägarna, och det börjar bra, vi hittar till småskolan och tillbaka och nästan vägen till vanliga skolan, men sen sprack allt. Plötsligt börjar bilen krångla, och efter att jag tagit mej in i en kö med hjälp av snittsig kugghjulsprincip så dör bilen, rakt av. Jag vrider nyckeln, inget händer, kön bakom mig växer, jag pressar gasen i botten, inget händer, ljuset slår om till grönt, bilkön växer, tutandet ökar, vi står stilla. Bilen är stendöd. Svetten lackas. Nävar hyttas. Jag får igång bilen! Yes, mot fyrvägskorsningen och massa massa trafik hoppar vi, ljuset blir rött - och bilen dör igen! ljuset blir grönt och vi står där vi står. Tutningarna är nu så ihärliga att man inte vet om man har tinitus eller om det är andra bilar som låter. Nån snubbe springer ur sin bil och fram till oss för att hjälpa och jag och Linnea är så gott som döda. Men turen är på våran sida och bilen startar igen vid nästa omslagning till grönt. Snubben bakom ber oss köra ca 200 m till en bensinmack och jag sattsar allt på ett kort och trycker pidalen i botten och vi hoppar i typ 12 km/h mot bensinmacken, jag hittar en parkering och bilen dör lagomt till jag ska ratta rätt. Som tur var kunde jag glida in i rutan på efterglidningen och sen fick bilen stå där. Vi kollade oljan, kollade motorn i allmänhet och nej, vi fattade ingenting!
Mr J får panik i andra änden av stan och köper en lexus för att åtminstånde ha en bil att åka med imorgon.
Mamma P fick låta grannarna hämta barnen och istället hämta barnflickorna, relativt pinsamt, men det funkade.
Sen fick jag ta hand om lilla B och de vuxna åkte för att se om dom kunde göra något åt elendet. Det kunde dom, så efter att B och jag plaskat runt i poolen här hemma så kom dom tillbaka. Bilen var lagad och nannyn andades ut.

Sol varmt och härligt, så var min eftermiddag i poolen, sen gled vi hem och åt hamburgare och spelade wee. Sjukt kul. Jag tycker redan jättemycket om barnen, M, W, B. det blir BMW om man skriver dom i fel ordning. Det betyder något, det måste det göra. ..
Klockan är 21.35 och trotts att nannyn har fått sovmorgon pga alla ansträngningar idag så ska jag sova. Jag är osm vanligt dödstrött!

Vilka upplevelser!

  
 

Hit the road Jack!

Sitter hemma i ett för tillfället tomt hus, jag har varit och lämnat Mr J nere på "stan" och nu sitter jag här och väntar på att linnea ska ringa, vi ska ut på upptäcktsfärd nämligen. Vi har en bil och en lång lång väg framför oss. Först tänkte vi ta och hitta till småskolan, sen till vanliga skolan, sen gymet, sen malen sen lite matställen och kanske fira det hela med en glass. Jag tror att det kommer gå superbra för oss, jag menar, jag hittade ju nyss hem helt själv!!! Nej, det blir till att skruva upp sterion, på med fläkten och gasen i botten, nu ååååker vi.
 
Och där gick startskottet, Linnea är redo  - The girls having a day out!

Onsdag. Helt enkelt!

Vilken dag, allt går i ett, fast ändå inte. Idag har jag hunnit med en hel del, dels har vi varit på lilla Bs skola (fyraårsklass) och hälsat på, och sen har vi käkat ute-lunch och lekt en massa. Dessutom har jag kört min första biltur på de amerikanska vägarna. Den vita jätten skulle besegras av mig och när jag väl satt mig bakom ratten förstod jag att den och jag skulle komma att bli ett, det gick som en dans. Hela eftermiddagen har vart full av barnskratt, skrik och skoj. Sen skypade Magnus mig, konstig känsla att sitta här och prata med någon hemma. Jag frågar i vanligt maner vad som hänt hemma, men det verkar vara så gott som som vanligt. Vilket inte är konstigt, jag har egentligen bara varit borta i tre dagar. Men här händer massor hela tiden och då tar jag lixom förgivet att det gör det där hemma också. Det enda som verkar ha hänt där är att Jossan och Johanna har städat ur vårt sommarboende. Sorlig tanke, men allt har sin tid, och jag är här nu. Det känns iaf helt perfekt, jag tror att jag har valt det rätta och tacosen till middag gjorde inte saken sämre!

Jag och Linnea tog oss i kragen och gick en långpromenad ikväll. Superskönt, jag är glad att den tjejen finns här, jag tror vi kommer ha skoj med varandra. Verkligen.

Nu ska jag sova. Godnatt världen!

Jag är framme!

Äntligen här! Efter ett heldygn på resande fot har jag kommit hit. Eller ja, jag kom igår natt. Vi startade resan fem på morgonen svensk tid, och kom hem till mitt nya hem fem på morgonen svensk tid. Bra kört.
Flygningen gick bra fram till tullen i philadelphia, jag blev grillad som en kyckling och fick till och med lov att berätta hur mycket pengar jag har på mitt konto, men efter frågeleken blev jag insläppt, ett smile från vakten och ett "welcome to America" gjorde min dag, verkligen.
Tyvärr visade det sig efter att jag och Linnea äntligen hittat nästa gate att vårat plan var inställt, pga tornadovarning, vädret var tydligen helkass och planet kunde inte landa. Så vi fick lov att vänta tre extra timmar för att sen få ta sista planet vidare till Atlanta. Vid den tidpunkten var jag så trött att jag såg ut som en nerknarkad idiot. Illa! Dessutom somnade jag på planet och vaknade inte förens det var dags att landa - i ett åskmoln. Jag var livrädd men det gick hur bra som hellst, det var lite svajigt bara för att det blåste så mycket, annars ingen fara!
USA är grymt. Allt är galet stort och det är sån skillnad mot hemma. Jag är lite rädd.
Familjen här känns iaf sjukt vettig, jag trivs redan kanon! Mitt rum är über och skitmysigt, rymmligt och nyfixat, lika så badrummer och egentligen hela huset. Det är sjukt stort och rymmer massa plats för lek. Vilket jag ägnat dagen åt. Min första arbetsdag som SuperNanny i Familjen H. Jag är nöjd.



Nu är klockan kvart över tio och mina ögon går i kors. jag kryper till K nu och ska drömma om dig.
God Natt.

Föresten, min mobil funkar inte, så den som vill ha kontakt får skriva ett mail så skickar jag mitt amerikanska mob.nr.
Utan svensk telefon i tio månader, kan bli skoj att läsa dom gamla smsen när jag kommer hem. Hurra!

 

Imorgon lyfter jag!

Imorgon är det dags och jag är färdigpackad och sjukt nervös. mina vänner sitter i köket och vi ska ha avslutningsmys. jag är nervös. Lite rädd. men dock glad! Riktigt glad!

fem dagar kvar

Jag har lagt fram allt jag ska ta med. Och det ser bra ut. Samtidigt som jag inte fattar hur jag ska få med allt, samtidigt som jag undrar hur jag ska överleva ett år. Jag är så nervös att jag spricker. samtidigt, totalt klockrent. Sista rycket.

Ett nästan Fiasko

Efter mycket krångel hit och dit så är nu avresedatumet ändrat, framflyttat och så när som på helt bestämt till den 25e Augusti. Ett jättehopp och väldigt långt fram tycker jag, men om jag tittar på allmanackan så är det inte så farligt, bara nästan. Och skit skit skit att jag har tagit ledigt från jobbet, förberett mig mentalt och är i tanken redan borta. Men anpassning har väl alltid varit människans starkhet, jag antar att det blir till att gilla läget, skarpt.


så nära, men ändå så långt borta!

Avresedatumet är egentligen satt den 13e augusti. Sjukt nära. Men. Och jag hatar detta men. Det krånglas på ambasaden. Varken jag eller familjen vet vad problemet är, men sist jag pratade med pappa Johan sa han att avresan troligtvis INTE blir av på onsdag. Och jag som är så laddad. Jag som är så klar. Jag längtar och känner mig redo.
Igår hade jag avskedsfest för mina vänner. Mycket trevligt och jag är helnöjd. En kväll att ta med i minnet.
Jag vill bege mig, nu!


RSS 2.0